http://www.youtube.com/watch?v=TKl9Ab6NWrc

Såhär i efterhand är jag så jäkla stolt och nöjd över mig själv, rent ut sagt imponerad, måste bara säga det. Ibland får man vara det och jag tycker jag har rätt att få vara det.
1 år! 1 år tog det innan jag kunna leva ett normalt liv igen, kunna gå i skola, kunna äta normalt, kunna festa med kompisarna, kunna motionera, framförallt kunna bo hemma, jaaa allt vad ett normalt liv innebär.
1 år bestående av soppätning, av sjukhusvistelse, av ovetande om vad som kommer hända med mig och hur min framtid kommer se ut. Jag är så jäkla nöjd över hur jag mår idag och hur mitt liv ser ut, för varje dag som går så njuter jag bara mera och mera. Det gäller att ta vara på varje dag. Jag skulle kunna skriva upp en lista på 100 saker jag är nöjd över just nu, nemas problemas!
Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaks på det gångna året som gått och det känns overkligt att jag mår så pass bra idag. Det känns overkligt att allt det där verkligen har hänt mig, allt jag har varit med om känns overkligen. Ungefär som en marddröm som jag nu har vaknat uppifrån.
Men jag är så jäkla nöjd, så jäkla nöjd! Alla som hjälpt mig genom det här året är så jäkla underbara, det finns inte ord. Jag bara bugar och lyfter hatten!
Jag kände att jag måsta dela med mig av min glädje.

Ett nytt konstaterande: mat är det bästa som finns!