Såg på Beck med päronen ikväll, hur kan en film som man sett minst tre gånger fortfarande vara lika läskig eller tillochmed ännu läskigare än tidigare? Jag skriker på samma ställe varje gång jag ser på den. Fast jag hade lyckats glömma bort vem som var mördaren, så det var som att se en ny film. Ibland är det bra med dåligt minne, oftast är det negativt att glömma saker men en sån här gång är det perfekt.
Nu är det läggdags, 23.00 en lördagkväll. Knäppt! Men ordningsamt av mig, jag ska ju faktiskt upp och plugga med tuppen imorrn, typ.
Nå nu har jag kollat efter mördare överallt: under sängen, i garderoben, under klädhögen, tillochmed under mattan och ingen mördare i sikte. Ja just ja, gardinen är fördragen också. Jag kommer sova gott inatt och ingen mördare sitter och trycker bakom knuten med ett järnrör, skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar