3 år.

I förrgår var det tre år sen som min matstrupe byttes ut till en bit tjocktarm. Från frätskadad och förstörd till ny och hel. Jag kan inte beskriva hur lycklig jag faktiskt är idag att allt gick så bra som det gick, vem hade trott på ett sådant lyckligt slut? Efter 10 månader av soppätande (ibland gick inte ens det), dropp intravenöst & nutrition genom PEG, sjukhusvistelser, pendlande mellan Åland-Åbo-Helsingfors x-antal gånger, smärta-blod-svett-tårar och förjäkliga gastroskopier så kändes allt så hopplöst. Ljuset i tunneln fanns inte. Den ständigt positiva tjejen började tappa hoppet. Det var svårt att hitta positiva saker i tillvaron helt enkelt.

20 oktober blev den stora vändpunkten. Efter 12 timmar på operationsbordet var matstrupen borta och hade ersatts av en bit tjocktarm. När jag vaknade visste jag knappt var jag var, vem jag var och vad som hade hänt. De närmaste dagarna spenderade jag på intensiven, det tog på krafterna att sitta i en stol, det tog på krafterna att prata och det tog på krafterna att vara vaken. Min 6 veckor långa vistelse i Helsingfors blev som en berg och dalbana, ena dagen mådde jag hur bra som helst och nästa dag mådde jag förjäkligt. Rullatorn blev min bästa vän, målet innan jag lämnade fasta Finland och Helsingfors var att orka gå runt hela avdelningen med rullatorn. Jag fixade det sista kvällen! Jag kände mig som Agda 95 år, men efter den kvällen började jag känna mig som Usein Bolt igen.

Till lilla jul fick jag komma hem, närmare bestämt ÅHS som var mitt hem år 2011. Vardagen började sakta men säkert återgå till det normala igen, jag behövde inte rullatorn längre, droppet övergick till riktig mat, värkmedicinerna byttes ut till godis, finskan byttes mot åländska.

Den 28 december blev jag utskriven från ÅHS, förhoppningsvis för gott. Efter det har livet visat sig från sin bästa sida. Måendet är i topptrim, förutom en halvtaskig mage. Jag är snart färdig sjukskötare, äger en fantastisk lägenhet, gör det jag tycker om bäst - spelar innebandy och löptränar, har de mest fantastiska vännerna och släkt. Tänk hur livet kan förändras? Från att vara förjävligt till att bli helt underbart. Efter regn kommer solsken säger dom och det stämmer. Lite tålamod bara, eller ganska mycket i detta fall. Att plugga till sjukskötare är det bästa beslut jag någonsin tagit, jag älskar det. Sitta på kontor med näsan framför datorn utan kontakt med människor skulle vara min mardröm. Nej tacka vet jag sjukskötare.

Pyjamasen var gräsligt ful och jag trassla bara in mig i alla slangar, därav de sura minerna nedan.