Satt min första kateter på en kvinna - Check!
Svårt att hitta rätt hål - Check!
Tagit mitt första EKG - Check!
Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet eller som kamelen i öknen på Kirran! Toppen alltså!
Igår på Mariebad så såg jag ett barn jag hade haft på dagis när jag jobbade i Eckerö. Eftersom pojken enbart var 3-4 år när jag jobbade på dagiset och han senast hade sett mig för två år sen. Trodde jag att han absolut inte skulle känna igen mig. Men jag märker i ögonvrån att ungen pekar på mig medan han pratar med sin mamma.
Plötsligt kommer hans mamma fram till mig och frågar: "Ursäkta. Har du jobbat på Nyckelpigan? för min son känner igen dig."
Jag säger förvånade: "Yes. det stämmer bra!"
Sen går jag fram och pratar med pojken. OJ vad glad jag blev, tänk att pojken kände igen mig! Jag blir nästans tårögd medan jag tänker tillbaks på alla barn och personal i Eckerö. Jag saknar den tiden något fruktansvärt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar