Idag återupptog jag min skidkarriär igen, skidorna hade hunnit samlat på sig mycket damm sen sist och de var allför korta och små för mig. Inte så konstigt eftersom det var över tio år sen jag senast stod på ett par skidor (observera längskidor!). Tiden går allför snabbt och jag hinner inga riktigt med. Så jag fick helt enkelt ta mammas skidor från 80-talet? 70-talet? Typ från Ingmar Stenmarks tid och det säger ju vilket skick skidorna är i. Ovallade, dåligt glid och inte allför moderna. Tillpådet lånade jag farmors gamla pjäxor och jag vågar inte ens gissa på hur gamla de är!
Men inte ens ett par ovallade skidor och ett par stenålders pjäxor hindrar mig.
Så nio kilometer senare, x-antal vurpor, ett par blåmärken och ett fåtal svordomar så sitter jag här. Inga brutna ben eller armar, bara ömmande knän och fötter. Jag kan ju säga att jag inte riktigt är i nån Vasaloppsform om man säger så, långt ifrån.
Trots att jag inte är nån Charlotte Kalla eller Gunde Svahn i skidspåret så är det svårt att klaga när solen skiner för fullt och det luktar vår i luften.
Denna helg har jag även hunnit med lite fyrhjulingskörning, kortspelande och två par relativt långa löparrundor. Relativt i min värd är kring milen! Så uppvärmingen för halvmaran har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar