Glad tjej!

Tänker tillbaks två år och inser hur jäkla bra jag har det nu. Trodde aldrig för två år sen att jag skulle bli en lycklig lägenhetsägare, trodde heller aldrig att jag skulle kunna börja plugga till mitt drömyrke-sjukskötare, trodde absolut inte att jag skulle kunna äta pizza och allt sorts mat (kött undviker jag dock), jag trodde att jag aldrig någonsin kunde leva ett normalt liv igen och säga "Jag är frisk" - men det kan jag! Ibland måst jag gnugga mig i ögonen och nypa mig i skinnet, det är verklighet. Jag njuter av varje dag, varje timme, varje sekund.
Ibland drömmer jag mardrömmar om snarkande tanter i sjukhussängar, min droppställning Karl-Gustaf, sjukhusets delikata (bedrövliga?) buljongsoppa eller om mina finska otrevliga läkare. Då är det bara att ta fram sopborsten och sopa dem i sopisen. Som Alfons Åberg en gång sa: Försvinn du dumma spöke, för du finns ju inte!