Det var krig på Lappo, jag hade min lans och min sköld vid min sida. Klockkulla, ungdomslokalen, var våran fästning som vi skulle försvara mot fienden tills sista blodsdroppen. Tyvärr var det där med att kriga inte min grej utan jag dog väldigt snart. Till min glädje återuppstod jag...... till en flygande näsduk. Jag flaxade högt upp i skyn bland trädtopparna, allt var frid och fröjd. Enda tills jag fick en pil rakt emot mig, jag var förföljd av en bågskytt och pilarna kom på löpande band vinande mot mig i luften. Jag lyckades undvika den första pilen, den andra och den tredje. När den fjärda pilen kom mot mig träffade den precis i ena vingen och jag föll handlöst mot marken.
Det blödde och jag kved. Endå lyckades jag krypa hem till mamma och pappa och säga att jag hade drömt en marddröm och var rädd.
Sen vaknade jag. Lika förvirrad och rädd som i drömmen. Hur kan man drömma sådan knäppa drömmar, tydligen har man livlig fantasi. Kanske det var ett tecken, att jag blir en flygande näsduk i mitt nästa liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar