Måndag.

Inskolad på nya jobbet - check!
Förvirrad som en dement 90-åring med noll koll på jobbet - check!
Trivs på jobbet och blir bjuden på massa gottis som gör magen glad samt förstör beachsäsongen - check!
Inlett sambolivet - check!
Skålat in sommaren och klänningsäsongen - check! Även spillt rött vin på min vita klänning - check! (Vanish kan vara det bästa medlet i världen, reklamen ljuger inte - smutsen är veck)
Sommarens första vattenkrig - check! Och ja, jag var torr och Rina var blöt.

Livet leker helt enkelt. Sambolivet är en dans på rosor (än så länge). Jag kommer hem till dukat bord med mellanmål, morgondagens lunchbox är färdig, lägenheten skinande ren, tvätten tvättad och vikt, blommorna vattnade och fått sin dagliga kärlek, maten inhandlad och kylskåpet fullt. Att det skulle ta mig 22 år att hitta denna händiga och husliga sambo, bättre sent än aldrig säger dem. Jag tycker om Rinas lediga dagar, varför har inte jag samma energi när jag är ledig? Antar att det är lite mer finsk sisu i den där Nagubruttan än i den här lilla Brändöflickan. Det enda som fattas är någon som pajar om och tycker om mina fötter (om mina långa tånaglar), gillar att ge massage och klämma finnar på min rygg (syrran dina kunskaper och färdigheter är efterlängtade) och någon som pussar mig godnatt på kinden.

Idag kom min bästis, min kusin, min barndomskompis, min högra hand och hälft hem för sommaren. Äntligen. Någon jag kan ligga i soffan och bara pilla navelludd med eller diskutera dagens dåliga barnprogram med. Vi kan umgås genom att bara ligga på soffan och snarka ikapp eller knäppa på våra mobiler och inte låtsas om den andres närvaro. Vi kan tjafsa, bråka, vara sura eller bara irriterade på varann utan anledning. MEN vi har alltid roligt och som jag har saknat det där mumintrollet - som hennes klasskamrater kallar henne. Tydligen låter bonde åländska och mooominsvenska likadant enligt dem.
"Nå voi endå, vad di pratar kakka." - Åländska?
"Siddu, iss inga jollra massa paller nu svensk!" - finlandsvenska?
Svårt att ta fel liksom, eller hur?

Torsdag.

Sommaren är här, gullvivorna har kommit upp från vinterdvalan för länge sen, björken har slagit ut sina gröna knoppar, sirenerna har blommat och sommarlovet är på intågande (3 hela dagar!).
Det betyder att jag snart ska inskolas på nya jobbet - Mariehamns Hemsjukvård här kommer jag. Lite nervöst eftersom jag nu kan titulera mig som sjukskötare för första gången. Det betyder även ansvar, ansvar betyder tunga axlar och sömlösa nätter, sömnlösa nätter betyder en grinig och tråkig Julia.
Nå missförstå mig rätt nu, det ska bli himla kul och utmanande men samtidigt lite läskigt. Fast å andra sidan är det ju alltid det med nytt jobb.

Jag kan även titulera mig sambo nu. Samarbetsförmågan och nerverna ska sättas på prov till max. Min vän Rina från Åbo, eller egentligen Nagu, ska bo hos mig i dryga 2,5 månader. Jag som är van med att bo ensam i 84 kvadrat ska plötsligt leva på hälften. Jag som är van med att ha smutskläder runt hela lägenheten måste plöstligt ha ordning med mig. Nå sen tillkommer det massvis med positiva saker med samboskapet:
- Frukost på sängen (hoppas Rina läser detta!)
- Sällskap till middagarna, middagarna i soffan framför TVn är slut.
- Någon att krypa ner brevid när det åskar och blixtar och jag är rädd.
- Någon att ligga i soffan och ha ångest med när jag är bakfull, samtidigt som vi kan diskutera gårdagens bravader.
- Någon att reta, skratta och gråta med.
- Sen förväntar jag mig massa presenter, massa sniglar med vitlök och mögelost (mums), plankstekar, fotmassage, någon som läger sagor på kvällen...
Ja ni hör att leva upp till mina sambo-kriterier är inte lätt.