Julmusik och Tehystrejk.

Julen närmar sig, 15 dagar kvar tills dopparedagen. Idag kände jag att jag behövde få mer julstämning, så jag satte igång en jullista på Spotify under kvällens joggingrunda. Jill Johnson och hennes stämma fick äran att närvara under mitt svettiga pass. Så har jag mer julstämning efter ikväll? Nej inte ett dugg. Marken är fortfarande grön och bar, vattnet är fortfarande öppet, skidorna är fortfarande i förrådet och pepparkakorna är fortfarande inte bakade. Jag hoppas att julstämningen skall infinna sig på lördag när det är lucia. Lagfest med julklappsutdelning, spetsad glögg, julgodis, pepparkakor, julsånger och äggtoddy. Jag försöker intala mig själv att äggtoddy skall vara gott. Ärligt talat låter det inte gott, inte överhuvudtaget. Men dom dricker ju det i alla amerikanska julfilmer, alla ser så lyckliga och nöjda ut. Antagligen för att alkoholhalten är rätt hög? Nå ännu lever jag i tron att det ska smaka himmelskt gott och lösa alla problem, typ.

Tehy-strejken är över, hela ÅHS och alla sjukskötare drar en lättnandes suck. Den höll på alltför länge, 19 dagar för länge. Lönerna borde bli mer rättvisa och nu är vi på väg i rätt riktning. Det kommer gå långsamt, men det kommer bli bättre. En tjej i klassen som tidigare jobbade som närvårdare, skrev på Facebook häromdagan att 3,5 år i skolan innebär en löneförhöjning på 85 euro för henne. Hon får alltså endast 85 euro mer som nyexaminerad sjukskötare än att jobba som närvårdare på de gamlas hem. Det kan jämföras med att jag fick bättre betalt som närvårdare på Trobergshemmet än assisterande sjukskötare på ÅHS. Vad är skillnaderna i arbetsuppgifter? Som assisterande sjukskötare på Hemsjukvården åker man ensam hem till patienter, ansvarar för deras mediciner och har ansvar över att delningen blir korrekt. Vi lägger om sår, tar blodprover, ger injektioner, tar blodtryck, svarar och handleder i telefon, håller ronder på ålderdomshem och har jourtelefon m.m. För mig känns det mer ansvarsfullt än att jobba som närvårdare på ålderdomshem. På ålderdomshem är man oftast 3 stycken närvårdare på avdelningen och oftast en sjukskötare. På hemsjukvården jobbar man oftast ensam och far hem till patienter och ansvarar själv över deras hälsa. När skall man skicka sjuka patienter till sjukhuset? När är det allvar? Det gäller alltså att vara påläst, ha kunskap och handla korrekt vid oväntade situationer. Båda yrkesgrupper är otroligt viktiga, vi sjukskötare är beroende av närvårdare och närvårdare är beroende av oss sjukskötare. Det jag vill säga är att det måste löna sig att utbilda sig, 85 euro för 3,5 år är alldeles för lite.
Jag tackar dock alla i Tehy som kämpat under dessa 19 dagar, ni är guldvärda!

Uppdatering från mörka skogarna.

Just nu befinner jag mig på breddgraden 60 ungefär i en av Ålands nordligaste byar. Det är mörkt, tyst och lugn, blåsigt och aningens folktomt (endast tomtens nissar som huserar i husknutarna). Och gott folk, det är så förbaskat skönt. En riktig rehabvecka väntar där både farmor och mamma göder upp mig med sin mat. Farmors standardkommentar kvarstår: "nejmen gullet mitt, har du gått ner i vikt igen? Här får du lite av farmors pepparkakor och drömtårta. Blir du inte mätt har jag smörbullar och kolakakor också. Ta med dig allt när du far tillbaka till stan" Tacktack farmor dom där 8 kilona jag nämnde om i tidigare inlägg kommer snart att värma min kropp i vinterkylan. Här behövs ingen stickartröja eller värmehalare inte!

Examensarbete börjar nå sitt slut, vi börjar se ljuset i tunneln och skeppet seglar snart i hamn. Egentligen undviker jag helst att prata om examensarbete på fritiden eftersom det ger upphov till negativa tankar och möjligen mardrömmar. Men jag måste skryta lite och självklart förväntar jag mig kommentarer som "wow ni kan nog ni" eller "ni är duktiga flickor, framtiden är säkrad". Vi är som sagt inne på slutspurten, bara upploppet som är dryga två veckor kvar. Vi har haft en bra disciplin och en tydlig tidsplan. Hör och häpna, tidsplanen går enligt planerna och vi ligger t.om. före den *klapp på axeln*.
Nu ska jag ta mig igenom min första löprunda på sisådär dryga två veckor, har jag sagt att jag hatar förkylningar? Om inte säger jag det nu: jag hatar verkligen förkylningar!