Lördag.

Igår var jag till Ikea med päronen och brände sommarjobbspengar, dit för den lönen (nå inte riktigt så mycket). Jag tror att Ikea är min nya favoritaffär, men samtidigt min värsta fiende. Jag säger bara oj vad pengar jag skulle kunna göra av med där. Jag och päronen strosar runt och kollar på lite möbler, när pappa slår mig lite lätt med en stekpanna på smalbenet. Jag: Aj mitt smalben. Mamma: nejmen är du dålig i magen igen? ibland hör man vad man vill.

Mio.

Jag har insett att Mio är en bra affär, den må vara dyr och för rika snobbar. Men ack så trevliga och givmilda är dom där kom det fram idag. Jag hade köpt ett soffbord för 150 euro och idag skulle jag hämta det. Mannen i kassan bärde ut bordet i bilen min och så stoppade han ett kuvär i min hand innan jag åkte iväg. När jag kom hem öppnade kuväret och där stod det med stora bokstäver "Presentkort på Mio på 85 euro". Mannen i kassan gjorde min dag och jag tror att jag är Mios nya stamkund. 85 euro lär bara räcka till en handduk eller en skål, men det är ju tanken som räknas. Nästa gång kanske jag får ett presentkort på en miljon.

Nu bor jag officielt i Östernäs, Storgärdan. Jag, Julia thörnroos, äger en alldeles egen lägenhet. Usch var jag känner mig gammal, mogen och förståndig. Fast ni som känner mig vet att det där inte är hela sanningen, förståndig och mogen blir jag först om ett par år. Jag tänker fortfarande se på barnprogram på morgnarna och vara barnsligt förtjust i isglass. Alla flyttlass från Nygge har gått nu iallafall och jag har gjort mig hemmastadd i nya lyan. Känns fortfarande konstigt att lämna "stan" för att bosätta sig i förorten. Nu är det ju faktiskt inte bara att gå dom där 200 metrarna hem från arken, utan nu är det närmare 1 kilometer som jag måste vingla hem. Om jag känner mig rätt så kommer jag att ta taxi, ja jag vet att jag är storgärdans om inte stans lataste person. Ett halvmaraton går bra att springa, men 1 kilometer efter en natt på arken är alltför långt att gå (läs vingla/krypa). Nå kaffepannan är alltid varm på storgärdan, så ni är välkomna ,kanelbullarna har jag inte hunnit baka ännu så dom får ni ta med er.

Flytt.

Om två dagar kan jag inte längre säga att jag bor på "the mainstreet"eller på Nygge, jag kan inte längre skryta med att bo två minuter från Arken eller sex minuter från skolan, jag kan inte längre springa upp till kusinerna när jag blir godissugen eller när jag är i behov av att snacka lite skvaller. Värst av allt är väll att jag inte längre kan kalla mig brändöbo, jag har blivit en statsfrasse, en Mariehamnare. Skriven i Mariehamn. Men jag tänker kalla mig Brändöbo endå och visst bor jag fortfarande på Brändö, fast jag egentligen har bott i stan i sex år. PUNKT!

Men trots detta är jag så ivrig att flytta till min egna lägenhet med min alldeles egna inredning och egna möbler. Så det är både med ivern och förväntan i ögonen, men också en liten ängslan över att måsta lämna trygga, centrala nygatan efter att ha bott här i 4 år, som jag tar ett kliv ut i stora vida världen (Mariehamn) och flyttar till andra sidan jordklotet (Östernäs).

Onsdag.

Förra helgen fick jag höra på Arken att jag har muskulösa ben, det gjorde min kväll. Dom säger att skratt förlänger livet och att en cigarett förkortar livet med några minuter. Den där kommentaren förlänger minsann mitt liv med minst 1 år känns det som. Jag fick hursomhelst en kick att träna ännu mera efter det, kan behövas eftersom det bara finns en massa godsaker på jobbet. Häromdagen lagade vi kladdkaka. "Julia du bara äter hela tiden", " Du behöver nog fara hem och träna efter du har slutat så mycket kakor som du har ätit", så brukar dom på jobbet säga. Jag bara svarar:"Mat är gott!"

Jag, Melissa och Madde var till Algrundet och solade igår. Vi sitter och diskuterar nått intressant.
Då säger jag: Melissa, oj vad du är sandig på ryggen.
Melissa: Jaa det är helt sandslöst!
Jag: hahahahah.. den var bra!!
Melissa: Vadå? Vad var bra? Att jag är sandig?
Jag: SANDS LÖST. höhö

Nog har jag underhållande vänner alltid, speciellt sånna som är roliga utan att själva veta om det!

Söndag.

Sommarjobbet har dragit igång och det är minst lika kul som jag kom ihåg det, roliga arbetskollegor och gulliga boende (goda bullar och kakor med för den delen). Idag när jag kom på jobb satt en dement boende i sin rullstol, vinkade att jag skulle komma till han. Jag gav han en kram, då tog han min namnskylt och pussade den en lång stund och sen när jag gick iväg fick jag även många blöta slängkyssar efter mig. Vilken charmör!

Häromdagen satt jag och matade en tant.
Plötsligt sa hon: Jaa du är mycket äldre än mig du, vad grått hår du har.
Jag: Hur gammal är du då?
Tanten: 5 år.

Ja nog får man sig många skratt per dag.

Helsinki.

Ligger i sängen på stugan och är just hemkommen från vår huvudstad helsingfors. Vad har jag pysslat med där då?! Jag har varken shoppat loss eller gått på Borgbacken, nej inga sådana nöjen den här gången. Kontroll av min omtalade hals stod på schemat. Ni kan ju själva tolka vilket av alternativen som är mest förnöjdsamma, shopping eller gastroskopi? Nå läkaren min var nöjd och tyckte det var roligt att se mig så välmående. Även jag är en nöjd tjej nu. Halsen ser bra ut, jag sov gott under ingreppet och svävade bland de rosa molnen, jag ska inga till Helsingfors på tre år nu och livet leker. Idag var jag utan mat i 17 timmar och det kändes som evigheter, min mage skrek efter mat. Jag förstår inga riktigt hur jag klara mig utan riktig mat i ett år om 17 timmar kändes kämpigt idag? Nå sen såg jag ju ut som en "mager fågelunge" som dom på Kirran sa.

tisdag

Styr kosan, i detta fall min pärla polon som är fullproppad med flyttgrejer, till mariehamn för att kicka igång med sommarjobbandet. Känns lite bättre att lämna Lappo när det är regnigt och dåligt väder. Fast jag skulle kunna vara på Lappo minst en vecka till och njuta av farmors gudomliga mat. Igår bjöds det på köttbullar, det är annat än eckerös köttbullar det. Tack farmor, du är min favorit! Imorgon hoppar jag på flyget och tar sikte mot Helsingfors, kontroll av min hals står på schemat. Vilket betyder ännu en plågsam gastroskopi som väntar. Nå det är ju en kort pina som tur är och är finnarna tillräckligt givmilda så kommer jag att vara hög som ett hus. Men jag har blivit lovad att det är sista gången jag far till Helsingfors, hädan efter ska kontrollerna äga rum på ÅHS. Det tackar jag för!

Dålig hörsel.

Hela familjen är påväg till Nautical för att avnjuta en delikat nio rättersmiddag. Vi diskuterar deras 50 års kalas som de ska ha i sommar. Josse: kan ni inte ha Mette som trubadur då? Mamma: Micke?! Pappa: Melker?! (han är vår kusin som är 10 år). Varför känns det som att hörseln i vår familj inte är på topp, speciellt hos mina föräldrar. Jag antar att man börjar få lite krämpor när man passerar 50.