Redo för morgondagen? Redo för Tjejmilen 2012?
Jag är mer än redo, allt är packat och klart. Nu värmer jag upp med lite födelsedagskalas och pizza.
Nervös? Inte alls, inte det minsta. Inte överhuvudtaget. Känn ironin över det jag just skrev. Jag är nervös så in i norden!

Praktik!

Tant 85+: Vad vita tänder du har!
Jag: Tack!

Samma tant: Jag antar att du är gift och har många barn!
Jag: Jag är bara 20 år och går i skola.
Tant: Jag som trodde du var 15 år, du är så vacker.

Fortfarande samma tant: Du har så vita tänder och sån fin pussmun. Jag antar att många pojkar vill pussas med dig.
Jag: Hehe tack, jo dom står på kö utanför dörren.

Jag trivs som fisken i vattnet på min praktik!

Laddar för en helkväll med lite Solsidan, med ordet "lite" menar jag omkring 5 avsnitt eller liknande. (Jag har hunnit med snart 2 säsonger på 2 dagar, undrar vem det är som är tv-nörd?) Middag på Dinos med mina vänner Caroline och Jeanette (plätten och grädden, carro och netti, kärt barn har många namn sägs det) står näst på tur. Middag på Dinos en onsdagskväll känns nästans lite väl lyxigt (Känns ungefär lika lyxigt som att gå med balklänning en söndagkväll på Arken eller att köra Ferrari i Brändöskogarna), men ibland är man värd lite vardagslyx. Det tycker jag att jag är värd efter två dagar bestående av soffhäng och finrexin drickande. Magen skriker efter mat, så lite mat sitter som handen i handsken i min mage just nu.

Efter det kommer Hanna hit på besök och vi ska lägga upp våran strategi inför Tjejmilen på lördag. Vinnare Tjejmilen 2012 Julia och Hanna? Njäää.... Målet är väll att komma under timmen.. eller till att börja med att komma i mål! Ser ni nå rubriker i tidningen på måndag "Två finnar kollapsade 5 meter före mål" eller "Ålänningar tappar bort sig i Stockholm och hittas 4 dygn senare springandes i Lapplands skogarna". Bli inte oroliga, ni vet vem det handlar om. Funderar om man behöver GPS med? Kanske en karta? Och en ryggsäck med mat om man skulle tappa bort sig? Kanske ett litet tält för den delen med?

Onsdagskvällen avslutar med en promenad med Mia och Rina. Älska höstpromenader? Finns det månne nå mysigare?

Jag blir helt nostalgisk att det är sista gången jag får träffa både Rina, Mia, Jeanette och Caroline på ett långt tag framöver. Nästans så man blir lipis och börjar storgråta. Fast det är ett sånt skede i livet nu att alla far med sitt pick och pack till olika delar i världen, ungefär som flyttfåglarna som flyttar söderut på hösten. Det bästa är ju att dom alltid kommer tillbaks till Åland för att fira sommarn!

Halsbränna så in i norden! Och på lördag ska jag stå på startlinjen till Tjejmilen i Stockholm. Det hände samma sak i våras när jag skulle springa Sjöjungfruloppet. Förra gången löste det sig med herrans mycket Finrexin, Strepsils och värktabletter till på det. Envis som man är så ska man väll fixa det här också, det verkar som jag får vila mig i form tills på lördag, precis som till Sjöjungfruloppet och det gick ju bra. Bara att hålla tummarna och sikta på Målgången på lördag!

Här sitter jag i fåtöljen och sjunger för mig själv (Dansa....Pausa...Dansa...Sov nu... Julia... Borsta... tänder..) och klockan är 04:03, nykter och speedad av batteryn, jag tror jag är ganska ensam om dom sakerna, för att dom andra är fulla och sover. Mina kära vänner har tydligen däckat i varsin del av soffan och den tredje i min säng. Så var ska Julia sova tänkte ni nu? Jo hon är pigg och känner inte alls för att sova, hon har tydligen inte lärt sig att kaffe och battery är en dålig kombination om man vill ha lite nattsömn. Glad är hon för det. Bästa lördagen på länge det här!
Höjdpunkten var endå sniglarna, men allsången kom inte långt efter, pratstunderna och skratten med farmor var inte heller så tokigt och inte på tal om nattdoppet i havet. "Livet är en sak man måste vara rädd om......" Säger Ronja Röverdotter och det har hon rätt i! Därför njuter jag av var dag.

Destination Galeasen!

Näst på schemat är destination Galeasen för att avnjuta sommarens sista måltid där, sommarens och årets allra sista portion med sniglar ska avnjutas! Sniglarna kan var det bästa som finns (det säger jag förresten om all mat!), lite mögelost, vitlök, en skiva bröd och toppat med lite citron, kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det.

Jag tror jag kommer rulla hem inatt, rund och go, jobbigt att det är uppförsbacke!

Fredagsmys!

Helgen. Är. Efterlängtad.
Kom just till Lappo, slängde mig ner på soffan och satt igång tvn brevid mig hade jag en skål med godis. Precis som det ska vara. Tystnaden, jag älskar den, bara Mr Grass som puttrar och klipper gräsmattan där utanför (det är vår gräsklippare som klipper av sig självt dygnet runt, så den yrar runt på gräsmattan), så helt ensam hemma är jag då inte, jag och Mr Grass, Mr Grass och jag. Ska bara njuta av den sista sommarn i helgen, dra ur det sista ur den. Kanske ta ett dopp i havet för en sista gång och ta en tur med båten. Blev just bjuden på ost och kex till grannen, närmare bestämt Henka, Melissa och Matte.

Nål-härdad?

Äntligen har vi kommit så långt i utbildningen att vi får lära oss ge injektioner, både subkutant och intramuskulärt. Som jag har längtat! Gissa vem som fick vara provkanin?! Jo jag såklart, jag kan ju säga att jag har blivit härdad efter förra året. Jag blev ju inte stucken bara en eller två gånger kan jag ju säga, inte ens två eller tre stick per dag räckte till. Ett litet stick är ju bara småpotatis, tunna som tjocka nålar - det är ju ingenting? Lite blod är ju bara mysigt. Smärta, vad är det?

Jag har blivit riktigt rädd en gång när de skulle sticka mig. De tog fram den tjockaste och längsta nålen dom hittade, och jag skojar inte när jag säger att den var riktigt tjock! Inte nog med det, dom stack mig närmare 10 gånger innan dom gav upp och skickade mig ner till ultraljudet istället. Det var inte en dans på rosor om jag säger så.
Nålar är kul, nålar är häftigt, nålar är spännande!

Denna vecka är det jag som är huskocken här i lägenheten på Nygatan! Så två kvällar i rad har jag stått med förkläde på, fläktet på högsta styrka, spisplattorna på lagom varm värme, kastruller och stekpannor på alla plattorna, grönsaker och kött som varit utspritt runt hela köket, skärbräde och knivar har arbetet för full hals. Kokboken däremot slängde jag genom fönstret och använde mitt eget huvud (okej, jag frågade expert råd av farmor när det gällde fisken). Abborre skulle stekas, vilket var första gången någonsin för min egen del, fast gott blev det för det. Paella som skulle stå och puttra på spisen och stekas. Resultatet bled godkänd, riktigt bra för att vara ärlig, nästan fenomenalt. Nästan i klass med Gordon Ramsay? Här får ni hur som helst resultatet.

Mat är det bästa som finns, mat är livet, mat är passion!

Skolflickan Julia!

Back to school! Tillbaks till vardagen och rutinerna. Pluggandet och skolbänkarna. Skolböckerna och klasskompisarna. Ny kunskap och nya möjligheter. Tidiga morgnar och lektioner att passa. Skratt, svett och tårar! Termin 2 är nu inledd och pluggsuget är väll inte jätte stort, men det kommer, det kommer.
Ännu en dag närmare sjukskötarexamen och avgångbetyget. I like it! Godnatt på er.

Härliga tider!

Fredagskvällen spenderades på sidan av en fotbollsplan, korpfotboll närmare bestämt! Bra väder, goda vänner och så lite svettiga, vältränade fotbollsspelare till på det. Kan det bli bättre? Jag tror inga det. Gissa om jag blev sugen att lägga på fotbollsskorna och benskyddena? Skillnaden på mig och dom som spelade är att dom kan spela fotboll, dribbla och göra mål, medan jag tror mig kunna spela, egentligen vet jag knappt att bollen är rund och i vilket mål jag ska skjuta bollen i. Kanske det är lika bra att jag får tro att jag är Zlatan i kvinnligt form, lugnast så.

Imorgon blir det trerättersmiddag och sedan utgång som gäller. Det blir bara bättre och bättre.
Tror inga att jag har mått så här bra på länge, väldigt länge! Nu kryper jag ner i soffan och slår igång en film.
Trevlig helg allihopa.

Underbara sommar!

Firar sommarn för fullt nu och njuter av den sista solen och det sista soltimmarna, för på måndag börjar allvaret igen och då läggs all energi ner på skolan.

Känns både bra och dåligt. Träffa klasskamraterna och komma tillbaks till rutinerna är ju underbart, dock känns det lite ledsamt att alla flyttar tillbaks till sina studieorter igen och Åland töms på ungdomar. Fast hösten har ju sin charm, så inga hängaläpp nu Julia. Myskvällar med tända ljus och nån bra film, biomysmed popcorn och någon man tycker om, alla höstpromenader i skogen där löven börjar ändra färg.

Jag kan bara säga att jag njuter av varje dag som går, LYCKA!

Klockan är 02:41 på natten och jag ligger sömnlös och stirrar upp i taket, resultatet av alltför många kaffe- och batterydrinkar helt enkelt! Men en riktigt trevlig kväll med arbetskollegorna har jag bakom mig, vilket avslutning av mitt sommarjobb, underbart. Förvånar mig inte om det blir Sälskär nästa år igen.

Mat, dricka, sommarkväll och trevligt sällskap slår aldrig fel. Det kan sammanfatta mig kväll, bara sömnen som fattas nu. Tror jag lägger igång en film så somnar jag snart som en 7 årig flicka med tummen i mun, kramar kudden hårt och täcket inlindat omkring mig. Godnatt kära vänner. Imorgon är en nu underbar dag med nya äventyr och utmaningar!

Triathlon!

Känslan av när bena känns som spagetti, när som helst kan dom kollapsa, andningen övergår i hysteriskt flåsande, du kan inte tänka klart för alla tanker går åt att ta sig framåt, armarna känns som gelee och lyder inte när man försöker sig till en rörelse och benen gör som dom vill. Känner ni igen er? Just så kände jag mig idag vid målgången av Lappo-triathlon 2012! Jag visste varken ut eller in, in eller ut. Jag visste bara att jag var i mål och att det kändes som att komma i mål efter ett marathon eller som att bestiga månen. Eller som när kakan är färdig och har varit i ugnen i exakt 40 minuter!

Nu är jag sjuukt nöjd, trots att ha blivit besegrad av mina kusiner (som för övrigt är bra på allting!). Nu kan jag lägga mig och sova riktigt, riktigt gott.

Citat!

Tant + 90: Vad ska du göra denna lördagskväll?
Julia: Ikväll ska jag på kräftskiva med min kompisar!
Tanten: Du kommer krypa hem då...

Jo i fredags var jag på kräftskiva till min vän mias stuga, tyvärr kunna inga jag ta del av kräftorna, sångerna och falsktonerna (från min sida alltså), snapsarna (tur är väll det! Ha endå sluta med snapsarna pga min hals!) för att jag jobbade till klockan nie.
När jag anlände kom jag passligt till att vi sku hoppa ner i kannibalgrytan och varmt var det kan jag säga, alldeles för varmt egentligen. Men sitta i en balja med 7 andra svettiga tjejer och en varm breezer säger man ju inte nej till. Mitt andra dopp denna sommar kan jag vara stolt över att säga att jag tog, varmt var det även där så förstår inte att det inte har blivit mera dopp för min del denna sommar? Riktig badkruka är jag fast jag inte vill inse det själv!
Arken var näst på tur! Arken levererade som alltid, styrdans, pokerspel, garden häng. Såklart var det pizza som nattmat.

Dagen efter när jag titta i plånboken min så hitta jag ett kvitto från Arken, spännande tyckte jag. Till min förvåning hade jag beställt lax för 15 euro, spanish cofee för 15 euro, vin för 20 euro och en portion glass för 7 euro. Till på köpet hade jag skrivit under kvittot. "Oh shit" var min reaktiion. Jag var ju inte så värst berusad igår tyckte jag (fast tydligen var jag det!), så hur hände detta? Till på köpet stod det att betalningen hade skett 20.13 på kvällen. Jag var ju på arken först 24.15, hur går detta ihop? Detta är ett myterium som aldrig kommer lösas, men jag har nog hittat kvittot vid ett bord och tydligen skrivit mitt namn på det och satt det i plånboken. Ingenting ovanligt!

Firar sommarlov och myser i mig OnePiece!

Trött tjej!

En nattsjobb sätter sina spår i kroppen. Istället för att släng huvudet på kudden och snarka när jag kom hem från jobbet, så tog jag mitt pick och pack och for ut till Hummelvik till en färja som skulle ta mig hem till min älskade ö Lappo.

Ja som sagt efter att ha varit vaken i över ett dygn och natten före sovit knappt 3 timmar, så är det ju självklart att int huvudet fungerar som vanligt. Fast det tänkte ju inte jag på. Det började med att jag skulle till S-market och köpa lite mat och dricka, anledningen till att jag inte valde mitt stammisställe sparballen var att s-market var första matbutiken som öppna i stan. Till min förskräckelse märkte jag att jag hade köpt kolsyrat vatten i all hast, vilket absolut inte är en favorit. ”Nåja misstag händer allla, jag far in till Sparhallen då och köper vanligt vatten”. Frid och fröjd.

Vattnet handlat på Sparballen, jag vrider upp korken och klunkar vattnet eftersom jjag har hunnit bli så törstig. Till min förskräckelse åter igen har jag köpt kolsyrat vatten, fast jag kollade på flaskan noggrant när jag tog den från butikshyllan, jag var så säker på att jag nu hade hittat rätt vatten. Men icke sa nicke! Trédje gången gillt heter det väll, så jag bestämde att inte göra ett nytt försök till att köpa vatten, 1 liter kolsyrat vatten i bilen fick räcka för idag. Godmorgon på dig med Julia!
Och jag ska aldrig köra bil igen när jag inga ha sovit på över ett dygn. Ögonen såg i kors och bilen svajade lite längst vägrenan ibland. Det var svårt att fokusera synen på vägen istället för i drömmarnas värld!

http://www.youtube.com/watch?v=TKl9Ab6NWrc

Såhär i efterhand är jag så jäkla stolt och nöjd över mig själv, rent ut sagt imponerad, måste bara säga det. Ibland får man vara det och jag tycker jag har rätt att få vara det.
1 år! 1 år tog det innan jag kunna leva ett normalt liv igen, kunna gå i skola, kunna äta normalt, kunna festa med kompisarna, kunna motionera, framförallt kunna bo hemma, jaaa allt vad ett normalt liv innebär.
1 år bestående av soppätning, av sjukhusvistelse, av ovetande om vad som kommer hända med mig och hur min framtid kommer se ut. Jag är så jäkla nöjd över hur jag mår idag och hur mitt liv ser ut, för varje dag som går så njuter jag bara mera och mera. Det gäller att ta vara på varje dag. Jag skulle kunna skriva upp en lista på 100 saker jag är nöjd över just nu, nemas problemas!
Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaks på det gångna året som gått och det känns overkligt att jag mår så pass bra idag. Det känns overkligt att allt det där verkligen har hänt mig, allt jag har varit med om känns overkligen. Ungefär som en marddröm som jag nu har vaknat uppifrån.
Men jag är så jäkla nöjd, så jäkla nöjd! Alla som hjälpt mig genom det här året är så jäkla underbara, det finns inte ord. Jag bara bugar och lyfter hatten!
Jag kände att jag måsta dela med mig av min glädje.

Ett nytt konstaterande: mat är det bästa som finns!

Att fara på en joggingrunda utan musik är typ om att äta korv med bröd utan korv, eller som en lördag utan godis, plättar utan grädde och sylt eller som en jul utan Kalle Anka. Alltså det går bara inte, helt omöjligt, precis just det hände mig idag. Bara att göra det bästa av situationen och låtsas som att det regnar.

Ännu ett konstaterande: allt går bara viljan finns!

14 kilometersgränsen är nådd! Jag är ungefär såhär glad.