Hummer, mumma!

Gott nytt år på er mina vänner! Hoppas skumpan flödar.
Själv har jag just ätit hummer, gissa om det satt fint i magen?! Utan tvekan!
Ungefär såhär kastade jag mig över hummern när jag såg den och svalde den i ett svep..



Så nu hoppas vi att nästa år blir bättre än detta år, ingen sjukhusvistelse tack! Eller sjukhusvistelse såsom praktik, tack gärna!

Nyår!

Det hörs som att det är nyår imorgon! I år blir det inget speciellt firande för min del, tror det blir första nyåret någonsin i mitt 20åriga liv som jag bara kommer sitta hemma med mamsen och papsen. Låter kanske lite... boring? Men jag känner mig inte riktigt fit for fight för att ränna på krogen och på stan, mina ben och min kropp skulle nog börja protestera då tror jag minsann.

Såå på söndag är det nytt år, vilket betyder en ny start för mig. En ny start i mitt nya liv med min nya hals! Jag ska inte se bakåt på det som varit utan bara blicka framåt och tänka att allt bara kan bli bättre.

Som ni alla vet har mitt 2011 varit ett mycket dåligt år. Ett kämpigt och tungt år. Ett dyster år med mycket tårar. JA det har rent utsagt varit förjäkligt! Men bland det där dåliga kommer det också bra saker.
Jag har t.ex genom all sjukhusvistelse insett att mitt drömyrke nu är att bli sjuksköterska, faktum är att jag börjar plugga nu om nån vecka. Det har jag nog mina underbara sköterskor på Kirurgiska att tacka för! Dom har gjort så att min sjukhusvistelse på ÅHS inte alls har varit så jobbig, eller det är klart den har varit jobbig men den kunde ha varit tusen gånger värre. Dom har funnits där som en andra familj för mig. Som en vän! Dom har spelat kort med mig, spelat tv-spel, vi har suttit uppe halva nätterna och druckit kaffe samt snackat skit, vi har retats med varann som om vi vore syskon! Så det är genom dom som jag har fått upp ögonen för sjuksköterkeyrket!

Så nu är mitt mål i livet att bli en lika bra sjuksköterska som dom på kirran. Lika förstående, lika duktig, lika sympatisk, lika lyssnande, lika trevlig, lika snäll och ja bara en helt jävulsk bra sköterska ska jag bli!
Så när jag tänker tillbaks på 2011 så är det inte dom jobbiga stunderna med alla undersökningar jag kommer att minnas, utan alla ljusa stunder på ÅHS med alla mina underbara sköterskor!

I bilen påväg ner till färjan igår.
Jag: Rasmus, vad vill du bli när du blir stor?
Rasmus 4 år: Korvförsäljare!

Åååh barn är ju bara för söta!

Förövrigt så blev jag utskriven från sjukhuset igår, på riktigt! Efter 2,5 månaderssjukhusvistelse i sträck. Jag blev inlagd på min födelsedag den 13 oktober. Jag tyckte att det var på tiden att jag fick komma hem och nu får vi bara hålla tummarna för att det var den sista sjukhusvistelsen för min den. Man kan ju lugnt säga att jag ha legat tillräckligt på sjukhuset det här året.
Nu är det bara att blicka framåt. Just nu är det bara skolan som det kommer vara fokus på! Jag säger bara OJ vad roligt att börja skolan och att börja plugga igen. Tro det eller ej! Men efter att ha legat på sjukhus ett år och inte gjort nånting om dagarna, jämfört med det så är skola och pluggande skiit kul. Kanske jag inte kommer säga samma sak om ett halvt år?!
Nej nu ska jag plugga lite latin tror jag minsann!

OnePiece!

Äntligen säger jag bara, äntligen ligger jag här och myser i min sköna OnePiece, som jag har längtat! En riktigt rosa mjuk dräkt som är perfekt att mysa i en söndagskväll eller en bakisdag med en påse chips!
Gissa om den kommer att användas flitigt?! Jojjomensan! Speciellt här på sjukan så är det ju perfekt att gå runt i den, så nu kastar jag deras gräsliga pyjamasar i soptunnan och hoppar i min onepiece istället. Myyyyys!

Back in bussiness - På sjukan igen!

Sjukan igen!

Jahapp! Då var julen över för i år och jag måste bege mig till fasta Åland för att åka tillbaks till sjukan. Låter lockande va?! Näääee...
Speciellt inte att komma tillbaks till mina snarktanter, jag har alltså några väldigt långa nätter framför mig. Eller så sover jag helt enkelt på soffan eller i en fåtölj som jag brukar göra vid krissituationer som detta. Ett annat allternativ är att sitta uppe med nattanterna (nattsjukskötarna) och snacka skit med en kopp kaffe och bulla.

Dock ska äntligen min onepiece bli inhandlad. Mmmm! En rosa med nått mönster, jag säger bara mysmysmys!
Ha de!

Klappar!

Jag har tydligen varit en väldigt snäll flicka i år eftersom jag fick massvis med fina julklappar. Tack snälla rara tomten!
Konstigt att alla visste vad jag ville ha och vad jag behöver, när jag inte ens vet det själv. Måste säga att det är väldigt praktiskt, för då behöver man inte ens skriva en önskelista. För er som är intresserade tänker jag nu skriva vad tomten(eller detta år var det faktiskt tomtens lilla nisse som kom) kom med för fina gåvor:
* En juicemaskin
* Presentkort på Mariehamnsbokhandel
* Presentkort på Intersport
* Smink och dushkräm
* Handukkar, förkläde, muggar
* Kalender
* Ställ för knivar
* Pyjamasbyxor, halsduk
Och lite annat som jag inte kommer på just nu!
Men nu tänkter jag krypa ner i min värma säng under täcket för att slippa höra allt blåsande och regnande.

Julafton!

Nu är det den dagen på året som jag gillar allra bäst, den dagen som alla barnen älskar (jag räknas till den här kategorin). Yes idag är det julafton! Jag kommer alltid vara som ett litet barn den här dagen. Vänta med förväntan tills kvällen kommer, då Kalle Anka visas på tv. Jag hinner inte ens med att blinka, så spännande är det år efter år efter år! Mina ögon glänser och klittrar av glädje när den där lilla hackspetten kommer in i tv-rutan. Inte tal om tomteverkstaden, då kommer julstämningen på riktigt, just då, ja just då har julafton börjat!

Julmaten är extra speciellt just i år! Eftersom jag inte ens har smakat en liten gnutta tugga julmat ännu. En annan anledningen är att min meny har bestått av soppa hela långa året, men nu, nu ska jag få avnjuta fammos underbara julmat i mängder! Okej mängder kanske inte var rätta ordet eftersom min matlust ligger i botten och för att det inte ryms så mycket mat i min lilla mage just nu.

Efter maten följer kvällens höjdpunkt! Tomten och julklappsutdelningen. När alla släktingar sitter i vardagsrummet sittandes i sofforna och äter nötter samt julgodis. Vi barn (ja jag räknar mig som ett barn ännu) sitter med näsorna tryckta mot fönsterrutan för att kanske få en skymt av tomten och hans renar (eller rättare sagt av grannen som kommer puttrandes med hans bil)! Det känns alltid som det tar många timmar innan tomten kommer, i själva verket handlar det om knappa timmen. Den timmen är den längsta timmen på året! Sen äntligen knackar det på dörren och in klampande kommer tomten. Med en käpp och en tjock magen och en stooor säck med julklappar. Jag har alltid undrat varför det sticker ut en kudde från hans mage och varför tomtens röst låter som farmors? Hur det kommer sig att tomten har precis likadana skor som farmor och precis lika små fötter? Och hur det kommer sig att farmor alltid ska hem och diska bara minuterna innan tomten kommer?
Detta kommer alltid vara ett mysterium för mig.

Så när alla julklappar är utdelade så bara slänger man sig ner i soffan igen av trötthet efter allt julklappöppnande och allt slitande efter att ha rivit upp alla paket! Sen börjar det bli passligt att fara hem och lägga sig i sängen och ännu en julafton är över!

Sååå God Jul på er alla och frossa nu i er all julmat!

Hem ljuva hem!

Jo det var lite tomt här, men nu ska det hända grejer här igen! Äntligen är jag hemma, alltså riktiga hemma efter all sjukhusvistelse. Dock är jag bara hemma på permition över julen men endå, måst tillbaks till sjukan på tisdag. Förhoppningsvis blir jag inte där så länge, lite gödning ( dom ska få upp mig i vikt) bara så är det klart! Bär poängtera att jag inte har varit hemma på minst 3 månader.

Konstigt att sova hemma i egna sängen, med alla mina efterlängtade kramdjur, med mitt eget täcke och kudde som luktar Julia och Hemma, framförallt att sova i tystheten. Alltså slippa alla tanter som snarkar ikapp på natten och på dagen, slippa tanter som ringer till sin man mitt i natten och frågor om han inte ska gå ut och ta upp båten, slippa tanter som ska gå och koka potatis klockan fem på morgonen! Undra om jag kommer tycka att det är för tyst här? Kanske jag inte kan sova pga det? Jag kanske tillochmed kommer sakna alla snarkningar och mina tanter? Det återstår och se!
Jag är iaf glad över att vara hemma!

Jag skriver om min operation sen senare när jag orkar och har lust!

Operation...

Min ursäkt till den dåliga uppdateringen är att jag just nu har viktigare saker att, fundera över. Jag har en stor operation framför mig och de flesta av mina tankar och energi går åt att tänka på den, dock försöker jag att inte tänka så mycket på det!

Så på onsdag är kanske den viktigaste dagen i mitt liv, förhoppningsvis ska mitt liv bli snäppet bättre än vad det är nu. Jag vågar inte ens tänka tanken att jag inom kort kanske får vräka i mig en pizza, glufsa i mig en macka eller äta en godispåse utan problem. Dock kommer min hals aldrig bli så bra som den än gång varit, utan jag kommer alltid måsta tänka på att jag äter långsamt och tuggar mycket! Men just nu är jag bara nöjd om min hals blir lite bättre vad den är nu, eller jag kan ju säga såhär: Alla stora eller små förbättringar är bra, då blir jag glad! Sååå nu ska ni hålla tummarna för mig på onsdag. Jag lovar att uppdatera så fort jag bara orkar!

20 år!

Imorgon fyller en liten blond/brunett flicka år har jag hört, 20 år! Hon kan varken äta gräddtårta, kanelbullar, isglass, äta smörgåstårta, dricka läsk eller saft. För hon har väldigt stora problem med sin hals just nu, ingenting vill fara ner i hennes hals, knappt vatten heller. Så det finns en risk att den här flickan måste spendera sin 20nde födelsedag på sjukhus eller hemma i soffan spottandes i en hink, stackars flicka säger jag! Den här flickan skulle ha åkit ut till Lappo i helgen på 9 årskalas och på älgjakt. Älgjakten är bland det bästa flickan vet, det är höstens höjdpunkt tycker hon.
Dock har jag hört att den är flickan inte är bitter trots allt det här, hon gör det bästa av situationen och om hon åker in på sjukhus så får hon ju iallafall träffa sina sjuksköterskor. Hon väljer att se det positiva i allting istället för att se det negativa!
Jag har hört att den där flickan är jag och det stämmer faktiskt!
Jag kan ju trösta mig med att imorrn kan jag lagligt åka till alko och köpa starksprit. Om det nu är någon tröst?!

Nya kläder!

Igår var vi på en liten shoppingtripp till Sverige, jag, Caroline och Linus! Det kändes som det behövdes fyllas på lite i min höst/vinter garderob. Så nu är jag en vinterjacka rikare, tre linnen, en skön kofta, ett par björn borg trosor, en mascara och lite goda godisklubbar. För er som är nyfikna på mina nya plagg ska ni nu få några bilder på det nyinköpta, dock är kvaliten sämst. Men när man inte har en kamera, tager man vad man haver!





Förresten är jag kär i min nya vinterjacka, jag älskar röda kläder!
Gissa vem som har fått ögonkontakt och vinkat med han där blondinen i lyxfällan? Jo för det har vi. Hihi.

Shopping"!

Japp då var äntligen andra skedet klart, till körkortet alltså. Nu behöver jag inte besöka bilskolan mera, betala skyhöga räkningar av bilskolan, eller springa till polisen med massvis med papper och sånt mera. Eller jo om 50 år när jag har krokig rygg och använder käpp, ansiktet fullt av rynkor, sitter stickandes i gungstolen och syr ett par sockor till barnbarnen, använder glasögon för att ha nån chans för att se vad det står i dagens tidning, först då måste jag förnya mitt körkort. Men jag tror faktiskt att jag använder cykeln då istället, är nog säkrast både för mig och allmänheten!

Imorgon ska jag och min kusin till Sverige och shoppa loss, ajaj svider i plångboken det här, men tur att man inte är en fattiglapp ännu! Jag undrar faktiskt hur den Sverige resan ska sluta, jag menar om vi tappar bort oss på älgjakten i en skog där vi har lekt i hela våra liv, vi vet exakt var varje myrstack eller varje liten sten finns. Om man tappar bort sig då så är det illa och nu när vi ska till Stockholm där varken hon eller jag hittar så kan de ju bara sluta på ett sätt. Vilsna i Stockholm!

Sikken tur att min kusins karl är med då, så slipper vi nog att bli vilsna. För två brändöbor i en storstad kan inte sluta bra! Dock är ju inte en Getabo så mycket bättre, för dom vet väll inte vad rondeller och höghus är, dom är ju bara vana med träskmark och massvis med berg. Så jaaa det här kommer nog bli en upplevelse det! Wish us luck!

Utekväll!

Igår var jag ut på krog, andra gången för mig i höst. Vilket är väldigt lite för mig vanligtvis, men nu pga. omständigheterna så är jag nöjd att jag kan fara ut överhuvudtaget. Det var riktigt kul, kan hända att det var sista gången jag var ut på väldigt, väldigt, väldigt länge! Kanske det tillochmed var sista krogbesöket på det här året. (Om jag inte är fit for fight för krog i december, men det återstår att se).

Vi var först och förfesta lite hos Fia och efter det drog vi vidare till Indigo, men vi vände direkt när vi kom in och fick se hur lite folk det befann sig där. Vi gjorde ett nytt försök på att gå in till Dinos, men nej dom hade inträde, så vi kände att det inte var värt att betala för att fara dit. Efter det gjorde vi ett nytt tappert försök att fara till Arken, men nej där fick vi höra att det var dött som i graven. Så mot våran vilja var vi tvugna att gå till Kino, ingen av oss är så värst frälsta i det där stället. Vi gjorde allt för att undvika Kino den kvällen, dock blev vi besegrade!

Trots allt det här så var det riktigt trevligt på Kino, mycket bättre än när jag var där första gången. Meeen Arken kommer alltid vara närmast mitt hjärta :)

Jag skulle gärna vilja skicka in ett stort klagomål till typ alla matställen som har öppet efter krogen. Ingen av matställena har sån mat som jag kan äta, närmare sagt flytande mat! Eller okej Korv Görans har bearnesås, men oj vad gott att äta det bara sådär då. Eller om jag tänker efter, hur många vill egentligen äta soppa efter krogen? Antagligen inte någon! Vem skulle kunna tänka sig att käka en yougurt framför en pizzarulle? Nej just det, antagligen ingen. Och hur många är det egentligen som är som mig, alltså bara kan äta flytande mat? Kanske typ jag och 5 andra på Åland... Så kanske inte fyllematställena ska satsa på flytande mat.

Nåmen iallafall tack för en trevlig kväll allihopa!

Födelsedag....

Jag fyller tydligen år om en vecka?! Så står det iallafall i kalender och dom på sjukhuset upplyste mig också om det, så tydligen så stämmer det.

När man var liten, jaaa alltså 17 år, så räkna man ner dagarna när det var 100 dagar kvar till sin födelsedag och planerade vad man skulle göra på den stora dagen månader före. Men med åren (okej låter som jag är en gammal tant, men snart är jag ju det!!) så känns inte födelsedagar så speciella, man vill helt enkelt helst inte alls fylla år. För snart kommer jag till en sån ålder så jag helst vill sluta fylla år helt och hållet!
Jag menar snart har jag levt en fjärdedel av mitt liv, halvvägs till 40 år, börjar bli en vuxen och mogen kvinna som måste hitta sin drömprins såsmåningom. ÄÄsch jag tänker vara liiiten några år till. Om några år lovar jag att sluta se på barnkanalen, vara sjukt förtjust i isglass, sova med kramdjur (okej det gör jag bara ibland), sova med mamma (eller det gör jag bara när pappas säng är tom), läsa Kalle Anka tidningar, eller springa ner till affären och köpa lördagsgodis så fort det har blivit lördag!

Sååja jag kommer nog alltid vara lite barnslig av mig and i like it!

Operation, blää!

Jaa i måndags och halva tisdagen var vi alltså på H:fors sjukhus. De vi kom fram till är att operation är ett måste, tyvärr! Så om några veckor far jag dit för operation, inte kul. Det är ju kul att det äntligen händer nått och att min hals förhoppningsvis ska bli någorlunda bra. Dock är det en jätte, jätte stor operation, så jag e skit nervös. Just en sån operation innebär en liten risk nämnde dom om och om igen, halsen och jag kan alltså bli sämre av de. Men de sistnämnda får inte hända.

De poängterade också att min hals aldriig kommer bli lika bra som före olyckan, jag kommer alltid måsta tänka på hur jag äter, jag kommer alltid måste äta låångsamt och kanske tänka på vad jag äter.

Efter operationen måste jag spendera minst två veckor på sjukan, hoppas på att jag får åka till ÅHS med helikopter efter kanske 10 dagar eller en vecka. Så får jag iaf göra nånting kul, alltså åka helikopter och få vara med alla mina favorit sjuksköterskor på Kirran. För jag tror faktiskt att jag kommer att återhämta mig snabbare på ÅHS!

Efter operationen så får jag inte bära tunga lyft på 4-6 veckor och jag får heller inte köra bil på 6 veckor. Sen tyckte jag att dom nämnde en gång förut att det tar 2-3 månader att återhämta sig efter olyckan, kommer ju verkligen bli en underbar vinter det här.... eller så int!

Men trots alla jobbiga bitar tänker jag försöka tänka positivt! För min hals SKA bli bra, och jag SKA få äta min pizza och jag SKA börja skola efter jul.
SÅDETSÅ!!

Helsinki!

Vi, jag och mamsen, har just anlänt till Helsinki. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, vara glad eller lessen. Men det är nog lite både och. Jag tycker det är skönt att änltigen få veta vad som kommer hända med mig och hur min framtid ser ut. Men å andra sidan så tycker jag inte alls om finska sjukhus, jag måst helt enkelt ha fått fobi för dom. Inte alls konstigt egentligen, så mycket pina och jobbiga stunder jag har måstat gått igenom där.

Och nu undrar ni säkert varför jag inte har fått fobi för ÅHS? För jag har ju faktiskt spenderat sjukt mycket mera tid där än på finska sjukhus!
Jo grejjen är den att på ÅHS känner jag mig mera hemma, säkert pga. av svenska språket och för att det helt enkelt ligger i min hemmamiljö.
På ÅHS är dom jätte personliga med mig, det är egentligen helt sjukt hur bra kontakt jag har med dom flesta där. Jag menar dom flesta, eller ja typ alla, vet vem jag är och vad som har hänt.
Sen så har jag skrattat så sjukt mycket när jag varit på ÅHS, låter kanske lite konstigt, men det är helt sant. Där har jag kunnat vända det mesta negativa till något positivt. Och i och med att jag har fått så bra kontakt med sjukskötarna där så skojas vi och retas typ hela tiden, som att vi vore syskon.

Till sist måst jag bara nämna att jag nästan aldrig har skrattat på ett finsk sjukhus där känns allt bara så hopplöst. Jag kan inte alls tänka positivt när jag ligger där, vilket jag har väldigt lätt för annars. Men där går de bara inte!

Såå jag förstår inte alls sånna som klagar på ÅHS, inte överhuvudtaget. Jag har faktist inte nått ont att säga om ÅHS!

Förresten körde jag bil hela vägen till Helsingfors, fan vad skoj att köra på motorväg. För första gången i mitt liv gasa jag upp i 140 km/h, först kändes det lite läskigt och vingligt. Mamma höll hårt i sig i sitt säte, bena skaka nästan på henne och hennes blick riktades hela tiden till hastighetsmätaren. Jag såg hur hon inte tyckte om när de gick lite för hårt, men va tusan sen märkte hon hurdan bra bilförare jag egentligen är så då kunde hon slappna av.
Huvudsaken är väll att vi kom fram till Helsingfors vid liv och bilen är hel, lite stolt är man väll över sin insats!

Om man skulle ta sig i kragen idag och göra nått vettigt av denna fredag. Jaa igår blev de soffhäng för hela slanten, men det var för att jag hade sån jäkla huvudvärk. Men idag är det en bättre dag som tur är, kanske alla isglassar och klubbor jag åt igår hjälpte?! Men isglass löser alla mina problem, om jag är lessen så blir man snäppet gladare om jag äter en god saftig isglass, om jag har ont i halsen så känns det mycket bättre efter att jag har vräkt i mig en isglass, om jag är i behov av smarta ideer så tar jag en isglass ur frysen och plötsligt får jag en dunder smart ide.. Ja jag tror ni förstår vad jag menar, jag älskar helt enkelt isglass.

Idag borde jag ta en riktigt lång promenad, jag borde fara och hämta ut massor av mediciner, jag borde städa mitt rum, jag borde-listan är ganska så lång vid det här laget. Den bara blir längre och längre för varje dag. Varför? Jo för att jag bara skjuter upp allt jag borde göra till nästa dag och så fortsätter det sådär, ni kanske känner igen er? Och sen när jag faktiskt känner för att städa mitt rum, nej då ska jag fara in på sjukhus.
Men nu ska jag iallafal ta en dusch och fräscha upp mig lite. Sen bär det av till apoteket för att hämta mediciner, jaa jag har blivit stammis där vid det här laget. Alla där känner igen mig! Efter det får vi se vad den här fredagen har att erbjuda, ikväll blir det iallafall att yra runt på open by night tror jag minsann!

Smart Julia!

Jag har kommit på en smart ide (och smarta ideer växer ju verkligen inte på träd i mitt huvud, haha), jag tänkter skriva en lista på saker jag ska göra när jag blir frisk. En lista med sjukt roliga, knäppa och idiotiska grejer som jag ska göra sen när jag kan, vill och orkar. Jag menar jag har ju missat massvis med roliga grejer när jag har/är varit sjuk, för man hinner göra rätt så mycket kul på 9 månader.
Så sen när jag blir frisk tänker jag verkligen ta igen allt som jag har missat och jag måste passa på att göra det innan jag börjar skola (om jag hinner och är frisk tills dess), för då kommer det bli plugga för hela slanten. Faktiskt, så ser jag verkligen framemot att börja plugga, ha nånting att göra på dagarna, få lite utmaningar och framför allt att prova på att va sjukskötare. Awesome!

Men nu tänker jag ta mig i kragen och börja smida på mina tokiga ideer!

Hem ljuva hem

Nu fick jag komma hem 5 dagar senare! Jaa för mig e 5 dagar på sjukan en kort visit, så jag är nöjd. Dock är jag superduper trött, för det har inte blivit så värst mycket sömn för mig. Tanter som snarkar och pratar hela nätterna, sköterskor som springer in och ut genom rummet hela tiden, och så den jädra värken. Dock har jag fått sova lite tack vare sömnpiller och morfinet jag ha fått.
Gissa om de kommer va skönt att sova i egna sängen inatt? Jag tänker sova minst 12 timmar, sådetså!

Jag har föressten kommit fram till att mina sköterskor på Kirran verkligen bryr sig om mig(eller det ha jag vetat förut). För jag hade en ganska jobbig dag häromdagen och oj vad dom pyssla om mig, prata med mig och trösta mig. Dom är verkligen underbara! Dom är som en vän för mig, jag kan prata med dom om vad som helst och jag vet att dom lyssnar och det stannar mellan oss.

Nej nu ska jag ta en tupplur på soffan, tack och godnatt!

Jäkla hals!

Min hals har börjat protestera igen, jag tror nästan att min hals tycker om att ligga på sjukhus. Vad tycker vi andra om att ligga på sjukhus?
Jo såhär:



--------------------------------->



Det positiva är väll att min vän Karl-Gustaf väntar troget på mig brevid sjukhussängen. Vi två har haft mycket roligt tillsammans, men vi har gått igenom många jobbiga stunder också. Fast vi håller alltid ihop, han kan man alltid lita på!
Så här får ni ett bästavän foto med mig och Karl-Gustaf: (Karl-Gustaf är alltså min droppställning)


---------------------------------->


Imorgon drar jag alltså iväg till sjukan, antagligen blir jag där över helgen. Så några besök skulle ju inte sitta helt fel, ni är hjärtligt välkommna till Kirurgiska!

Tv-nörd? Jag? Neee...

Det sägs att jag är en riktig tv-nörd. Det påpekar iallafall min syster och min kusinvitamin Carro all the time, så jag antar att det ligger nånting i det som dom säger. Jag menar är det töntigt att se på "Bonde söker fru"? Eller "Ensam mamma söker?" Eller vad sägs om "Robinson"? "Superstars" är väll häftigt? Eller ser ni nått nördigt i "Fångarna på fortet"!
Jag förstår faktiskt inte alls vad dom menar, jag menar oj vad roligt att se på "Antikrundan" eller typ "Rapport då?" Nej tack, jag må vad en tönt med jag ser faktiskt hellre på "Bonde söker fru" än "Antikrundan".

Jag tycker iallafall att alla dom där är programmen är häftiga och ja eftersom mina dagar inte är så värst schemalagda så får jag tiden att gå ganska snabbt genom att nörda mig tillsammans med en isglass och dom här programmen.
Jag blir så himla glad när alla blir kära i "Ensam mamma söker" eller "Bonde söker fru", det känns faktiskt som att jag själv är kär. Åh det är underbart! Jag får gåshud när dom kysser varann och bara myser tillsammans. Det pirrar i magen när jag ser dom gå hand i hand i solnedgången. Det känns som att jag svävar på moln när det i slutändan bara återstår ett lyckligt kärlekspar, det känns som jag har hittat mannen i mitt liv. Men vänta, det är väll inte jag som har blivit kär heller?

Jag älskar iallafall "nörd" program!

Soppor!

Efter 8 månader av soppätande kan ni ju tänka er att jag har hunnit ätit ganska många olika soppor. Sanningen är att jag iprincip har gått igenom hela soppsortimenten som finns, nästan iallafall. Så har du nu frågor om soppor, så fråga soppexperten Julia Thörnroos. Så jag tycker det börjar bli en aning enformigt med typ korvsoppa, purjosoppa, räksoppa, morotssoppa osv. Så är det någon som har ett skit bra recept på en skit god soppa så får ni mer än gärna dela med er av dom recepten!

Eller en soppa som jag inte har provat än är ölsoppa, yes du läste rätt ÖLSOPPA! Jag hitta faktiskt receptet på internet. Men helt seriöst så låter det faktiskt inte så värst frestande, jag som inte är nån ölfantast överhuvudtaget skulle nog inte gilla den alls. Faktum är att jag undrar om nån skulle tycka om det? Knappast dom som älskar öl heller, vem vet kanske man skulle bli positivt överraskad om man skulle laga den. Dock är kombinationen ganska udda, jag menar vem kommer ens på tanken att man ska laga en ölsoppa? Kanske jag skulle prova på en whiskeysoppa då? Eh nej jag tror inte det! Jag tror faktiskt att jag håller mig till mina korvsoppor istället!

Som ni alla vet så älskar jag pizza och längtar efter det som tusan. Bara att få känna fettet mot läpparna skulle ju vara himmelriket, eller bara att få lukta på en pizza skulle räcka för mig. Det närmaste jag har kommit pizza är faktiskt svampsoppa med pizzasmak. Det var jag som hitta på den underbara kombinationen och beställde det till lunchen på sjukan och faktiskt så var soppan underbart god. Den smaka faktiskt som pizza! Nomnom.

Jag lovar er att jag aldrig, iallafall inte på många år, kommer att käka soppa igen efter att jag har blivit frisk. Det kommer bara vara pizza, tortillas, köttbullar, kebabrulle, kött som gäller!

Träning!

Just det ja, träning! Träningen har alltid varit en stor del av mitt liv, den får mig att må bra och det är skit roligt helt enkelt. Jag har spelat innebandy enda sen högstadiet. Ett tag, kanske 1-2 år, så var jag till Mariebad och simmade 2 km två gånger i veckan. Samtidigt gymmade jag också, mest blev det väll styrketräning och kondition. Jag har alltid varit sån som har varit ut och joggat lite nu och då.

Så min kondition var faktiskt helt okej, eller inte för att skryta så var den riktigt bra. Dock sen i januari när olyckan hände, så blev det inte så mycket träning, eftersom jag bara låg på sjukhus. Eller ja den enda träningen jag gjorde under min sjukhusvistelse var väll att vandra fram och tillbaka i korridorerna hela dagarna och när jag skulle gå mellan toaletten och sängen.

Jag som var van med att träna minst två gånger i veckan, fick nu ersätta träningen med att lata mig i sjukhussängen och zappa mellan alla kanaler och äta isglass såklart. Gissa om jag blev rastlös och fick myror i brallorna, i detta fall i mina "snygga" gula sjukhusbyxor? Jaaa jag var så träningsugen så jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Känslan av att känna att musklerna bara blir mindre och mindre, man blir bara svagare och svagare. Ingen trevlig känsla! Ni vet att växterna behöver syre för att överleva och växa, likaså behöver jag träningen för att just växa och överleva.

Så ni kan ju gissa hur toppskick min kondition var efter 7 månader bestående av ingen egentlig träning alls och bara glassätande och sängliggande. Helt ärlig var den urusel, jag blev trött av att springa i trappor, det var jobbigt att vara ute och gå, och inte på tal om att springa: efter två steg var jag genomsvettig och jag flåsade som en stucken gris.
Men nu e jag faktiskt ute och powerwalkar en och en halv timme per dag och har gjort det i kanske en månad nu. För jag ska banne mig få tillbaks mina kära muskler och mina dunderbraiga kondition!

Spel dags!

I helgen är hela min familj samlad på Lappo, vilket inte händer nå ofta alls. Eftersom alla e utspridda lite överallt. Det fira vi med att igår kväll spela spel och såklart valde jag ett spel där man måste vara smart, och där måste man veta massvis med smarta saker. Tyvärr e ju inte jag sådär jättesmart, om man jämför med mina syskon så är min intelligensnivå som en 5 årings typ. För hur skulle jag kunna veta vilket nordeuropeiskt land som har ett slott eller hus med 26 torn? Eller vad alobra (eller vad det nu var) är? Eller det var en fråga som jag klara galant, vad heter Ålands enda stad? Kanske jag är ganska smart endå, eller vad säger ni?

Men iallafall, så kan ni ju lista ut vem som fick minst poäng av alla och förlora? Så nej det gick inte sådär jätte bra för mig, ja jag kom sist av alla, tillochmed vann min mamma av över mig.
Det vi kan konstatera av det är inlägget är att jag inte alls är så värst smart och att jag inte ska bli jurist eller nått sånt där där man ska vara jättesmart. Men vilken innerlig tur att jag inte har en enda liten tanke på att bli det!

Tramptraktor-race och skattletande i höet!

Skördefesten var toppen bra kan jag lugnt säga! Rekommenderas varmt att fara runt till massa olika gårdar. Och jepp vi kom helskinade tillbaks till M:hamn, fast i vanlig ordning körde vi fel ett antal gånger. Men de måste ju vara lite spänning inblandat annars e de ju inga roligt.

Vi var väll sammanlagt till 6 gårdar tror jag. Vi körde tramptraktor-race och jag vann över min kusin Melker, kanske jag ska satsa på en karriär inom tramptraktor-race? Hmmm, ja varför inte! Sen åkte vi vagn efter en ponny, och det är det närmaste jag har kommit ridning. Nej jag har aldrig ridit på en häst nej, sanningen är nog att jag är lite rädd för dom där stora djuren.
Vi letade skatter på Bolstaholm i höet, det resulterade i att jag nu är en rik kvinna ( jag hittade så mycket som en euros chokladpeng, heja mig!) och att jag fick skorna fulla av hö och kläderna likaså.
Vi hoppade säck och tävlade i sitta-uppe-på-en-stock-och-försöka-få-ner-sin-motsåndare-genom-att-slå-säck-på-den. Dock var jag sämst på det och föll ner redan innan jag hade kommit upp på stocken, haha.

Dagens största fail var när vi skulle till Havsvidden på skördemarknad. Jätteroligt tänkte vi och gasa dit med min pärla. Som er som inte vet det ligger Havsvidden så långt bort i Getas urskogar som man kan komma och vägen dit är krokig och svänger hit och dit. Känns typ som att man åker berg och dalbana i en rondell. När vi inte hade mött en bil på 8 kilometer, så börjar vi ana oråd (heter det så? jamen det lät bra iallafall). Men vi fortsatte glatt att köra. När vi väl var framme alla illamåendes efter bilfärden så såg vi ingen bil och ingen marknad nånstans. Då läste vi på en liten lapp där att marknaden var mellan 13-16! Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka den långa krogiga vägen tillbaks till Geta city, jag kan ju säga att stämingen inte var på topp.

Men trots den olyckliga färden till Havsvidden så var det en dunder trevlig kväll med kusinerna, en riktig mysig fredagshöstkväll!

Jag kom hem med 2 sixpack appelgårds äppelsjuice och citronsaft, muuums nu blir det kalas! Så nu ska det drickas äppeljuice så det står ut genom örona på mig, hihi.

Skördefest!

Nu har jag anlänt till storstan igen, eller ja storstad och storstad. Men de beror på vad man jämför med, om man jämför med Lappo så är de definitivt en storstad, men om man jämför med New York så är de ju bara en fjuttig liten håla.
Men iallafall, ikväll ska jag på skördefest med kusinvitamin och hennes karl och hans nån kompis....... till Geta! Ojoj hur ska de här sluta, Geta? Jag menar var ligger det? (ironi) Det om nånting känns ju som Ålands öde- och träskmarker, jaja nångång måst man prova på de också.

Åh det är ju så mysigt med skördefest tycker jag, det finns få positiva saker med hösten men skördefest är helt klart en av dom. (Och en annan är ju min födelsedag, hihi. Dock börjar jag känns mig gammal, så vi kan nog glömma min födelsedag annars) Tillpåköpet verkar det vara sol idag, efter ca 4 dagar bestående av regn, regn, blåst och lite mera regn (Jag antar att det är ett säkert tecken på att hösten har kommit. Fast jag inte riktigt viljat inse att det är verkligheten ännu, men jag tror faktiskt inte att de blir nå flera stekar dagar på plajjan, vilket jag fantiserar om. Så välkommen hösten 2011) Så de e ju toppen med sol!
Så kanske vi ses ute i Getas ödemark någonstans ikväll, om vi inte lyckas tappa bort oss som förra året. Fast i år har vi ju faktiskt flera getabor med oss, så kanske vi slipper borttappningen i Geta!

Uppdatering: Det blir att åka med mina fyra kusiner istället, Carro och hela syskonskaran Smeds! Nu kommer vi definitivt tappa bort oss i Getas träskmark, iallafall när det är jag som är bakom ratten, hehehe.
Så om nån timme drar vi iväg för att sätta prov på vårt lokalsinne, för att leta efter skatter i höet på Bolstaholm, prova på bågskytte, glupska i oss massor av äppel och bakelser (okej de kan ju inte jag äta men jag får dricka saft i stället, nomnom), klappa hästar och rida på kossor (eller?), men den största utmaningen är endå att komma helskinnade tillbaks till mariehamn. Önska oss lycka till nu!

Ha de så bra!

Sjukskrivning!

Ni som trodde att det skulle vara skönt att vara sjukskriven är helt ute och cyklar. Okej, en vecka går väll an. Men 8 månader? Det är väll endå till överdrift. 8 månader betyder 2/3 av ett helt år. Enligt mig, med mitt dåliga mattehuvud, betyder det runt 240-250 dagar. Jaja shit samma min point i det hela är att det är otroligt tråkigt och jag skulle göra vad som helst för att kunna jobba igen.

För tänk er om man har ett jobb som man älskar, det är verkligen nästan ett drömjobb. Man tycker nästan de är jobbigt att sätta sig i bilen och fara hem efter en lång arbetsdag. Man vaknar ständigt med ett leende på läpparna och hoppar upp ur sängen så att man nästan slår huvudet i taket.
Världens bästa, snällaste och roligaste arbetskamrater väntar på arbetsplatsen när man kommer dit, man känner verkligen att de bryr sig om en och att man kan vara sig själv med dom. Men bäst av allt är ju såklart dom man är där för, i det här fallet barnen. Dom gör en så glad bara av deras närvaro, deras skratt, deras prat, allting. Tillochmed om dom bråkar och slår en så uppskattar man dom (eller nåja kanske inte en dag då man är trött och stressad, men ni förstår vad jag menar)

Just ett sånt jobb hade jag innan det här hände!
Såå när dom första dan på sjukhuset så att jag måsta va sjukskriven två veckor, så blev jag så arg och lessen. Hur skulle jag klara mig i två veckor utan mina skrattande barn och mina gulliga arbetskamrater? Två veckor av sjukskrivning blev snabbt 4 veckor, det följde av 2 månader. Då hade jag endå ett liten hopp kvar om att få jobba några månader till innan min tjänst tog slut. Men efter 4 månader av sjukskrivning och en hals som inte alls var bra, så insåg jag min värsta mardröm. Jag skulle inte få komma tillbaks till mitt jobb! Såå ja det var minst sagt jobbigt att inse det här, men det finns inget man kan göra åt saken.

När jag ett halvår efter olyckan for och hälsa på mitt jobb, barnen hade då inte sett mig på 6 månader, så var jag lite orolig för att dom minsta barnen inte skulle känna igen mig (för småbarn glömmer ju så lätt). Men när jag steg ut från bilen och in på dagisgården så kom de flesta barn springande mot mig och ropade "heeeej julia, var ha du varit? du har ju inte varit här på jätte länge!" Då blev jag minsann glad, ingen hade glömt bort mig och allt kändes som vanligt, de kändes som att de var en ny arbetsdag på mitt älskade jobb. Oj vad glad jag var när jag fick träffa alla barn och alla kollegor!

Så ja jag hade världens bästa jobb kan jag lugnt säga!



Så här är en bild på mig och massa barn när jag är Pippi Långstrump på Lappofesten för några år sen!

Oj här ha de visst varit dött som i graven kan man lugnt säga. Dock har allt sina förklaringar.
Som ni alla vet lyckades jag få i mig maskindiskmedel i januari, vilket jag måst säga att skulle ha kunna hänt vem som helst i den här situationen.
Men nu Åtta (8!!!) månader senare sitter jag här i soffan fortfarande sjukskriven och med en förstörd hals. Håhå säger jag! 8 månader bestående av mestadels sjukhusvistelse, förutom nu i sommar då jag mest fått varit hemma. 8 månader av enbart soppätande (ibland inte ens det och inte ens vatten), dvs ingen pizza, ingen biff, ingen smörgås. På 8 månader har jag varken gått i skola eller jobbat. Jag har inte heller tränat (vilket jag älskar), alltså ingen innebandy, ingen joggingrunda. Eller nu på senare tid har jag faktiskt börjat powerwalka lite smått.

Så ja jag kan ju säga att det här inte är nånting för mesar, så ett tips är att hålla sig så långt borta ifrån en maskindiskmedelsdunk som möjligt, helst på kilometers avstånd. Nästa gång jag ser en såndär dunke kommer jag att elda upp den bums, så att det inte finns nån risk att någon annan råkar ut för samma sak som mig.

Så nu undrar ni säkert varför dom inte har lyckats få mig frisk på 8 månader?

Det börja ju med att jag var på ett 40 årskalas, kvällen började bra. Med god mat och bra stämning. Jag hade putsat dansskorna mina och var väldigt förväntansfull inför dansen. Dock blev det aldrig nån dans för mig. Utan jag gick till köket för att dricka lite vatten senare på kvällen. Dock stod någon och diskade vid diskhon (där man vanligtvis tar vatten) så jag villa inga störa henne. Men så såg jag en vattendunke som stod på bänken (en genomskinlig dunke, utan varningstext, med genomskinlig vätska). Perfekt, tänkte jag och hällde upp i ett glas. Efter två klunkar förstod jag att de inte alls var vatten. Det brände till som tuuuusan, kan föreställa mig att 90 poffare bränns så mycket.

Efter det så spydde jag som en gris i över tolv 12 timmar, det brände som tusan i halsen, jag hade skiiit ont i bröstet. Nångång trodde jag faktiskt att min sista stund var kommen, seriöst så kändes det så.
Ingen trodde på mig när jag sa att jag trodde att de var maskindiskmedel jag hade fått i mig, eller jo min mormor trodde på mig. Sen tog vi första bästa färjan in till stan och åkte till akuten och jag berättade vad jag trodde att hade hänt. Dock trodde ingen på mig där heller, utan de gav mig värkmedicin och skickade hem mig. Lite konstigt tycker jag eftersom jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde svälja vatten. Sen följde åter en sömnlös natt. Dagen därpå fick jag varken i mig nån mat eller vätska, så det bar av till akuten igen! Vid det tillfälle såg jag nog ut som en döende knarkare. Jag hade varken sovit, ätit eller druckit på två dygn. Jag hade fortfarande på mig sminket från kalaset och så bar jag mormors pyjamas. Så snygg var jag! Så när dom såg hur jag såg ut på akuten så först då trodde dom på mig, då trodde dom att jag faktiskt hade druckit maskindiskmedel! Så dom la in mig på kirurgiska avdelningen.

Första månaden var jag bara på ÅHS och då gjorde dom en gastroskopi (går ner med en slang i halsen för att se hur de ser ut) i veckan för att se hur brännskadan i halsen utvecklade sig. Tyvärr blev halsen bara värre och värre. Det resulterade i att jag blev skickad till TYKS (åbos sjukhus). Där så bestämde dom sig för att försöka utvidga (förstora) i halsen genom en s.k ballongblåsning. Och nej fråga mig inte vad det är eller hur man gör det, jag har inte den blekaste.

Hursomhelst, sen prova dom på att sätta rör i min hals, som skulle förstora i halsen och göra att de inte blev trångt igen. Såhär höll vi på fram till maj. Häremellan åkte jag mellan Tyks och ÅHS hela tiden, jag fick väll vara hemma emellanåt någon dag. Efter mycket om och men bestämde dom sig för att jag sku bli opererad den 12 maj, eftersom minns hals inte alls blev bättre efter alla undersökningar och sånt. Så 3 dagar före operationen anlände jag, som just då var rädd och nervös som en padda, till TYKS. Dock fick jag beskedet att min hals såg bra ut, så det skulle inte bli nån operation. Jag blev arg så in i hel**te. Jag, Julia? Arg? Ni som känner mig vet att jag iprincip A L D R I G blir arg. Men det var för att jag hade varit nervös över operationen i onödan i över en månad, hade haft många sömnlösa nätter pg.a det. Sen var det också för att jag visste, efter alla gastroskopier, att min hals inte skulle bli bra av sig självt, utan att operation var ett måste.

Jaja jag sa hejdå till dom i åbo, i hopp med att aldrig behöva se dom där idioterna igen (och nej jag behöver aldriiiig mera se dom och jag är så glad över det). Efter det styrde min mor och jag kosan hem till Lappo, bör nämnas att jag var hem första gången på 4-5 månader. Känslan att vakna upp i egna sängen var obeskrivlig!

Dock var varken jag eller min far så nöjda över beslutet som läkarna i Åbo tog. Så vi tog kontakt med ÅHS och bad om att få ett andra utlåtande från ett annat sjukhus om saken. Så efter det fick vi åka till Helsingfors istället, alltså börja om igen. Nu var vi på punkt noll igen, men vadsomhelst för att slippa TYKS.

Så i Helsingfors gjorde dom massor med gastroskopier och satt in rör (precis som i Åbo), dock operera dom in en slang på min mage. Vilket gör att jag slipper va på sjukhus så mycket, eftersom jag sprutar in extra-näring i slangen direkt in i magsäcken. Och de gör att jag inte rasar i vikt, visst har jag ju gått ner ganska många kilon. Men nu har jag stannat i vikt och går sakta uppåt.
Så nu sitter jag här 8 månader senare och min situation ser ut såhär just nu. Det senaste är att jag ha farit till ÅHS några gånger och utvidgat halsen, och dom börjar planera operation i helsingfors tror jag iallafall.

En liten sammanfattning av vad som har hänt, för jag antar att de är ganska många som undrat över vad som riktigt hänt och hur jag tusan fick i mig maskindiskmedel. Endel kanske har trott att jag drack det med flit, men nej så är det verkligen inte. Jag var helt enkelt på fel plats vid fel tillfälle. Skulle kunna ha hänt vem som helst!



Såhär glad var jag bara två veckor före olyckan. Jag levde livet i Thailand helt ovetande om vad som väntade mig.

Sorry för den dåliga uppdateringen! Men jag orkar inte och har ingen motivation till det när jag ligger här på sjukan. Men på söndag bär de iväg till Åbo och operation på tisdag kanske. Wish me good luck!

Mitt andra hem..

Då var det dags att byta till mitt andra hem för nån dag. Och ni vet nog alla vad jag menar vid det här laget. Kirurgiska avdelningen!
Faktum är att jag har spenderat nästan hela detta år på sjukhus, förutom 3 ynka veckor. Såå ja jag börjar faktiskt känna mig som hemma här nu. Och personalen på kirurgiska börjar kännas som min familj, jag känner alla utan och innan (eller ja nästan), alla är så jäkla trevliga och frågar hur jag mår hela tiden, vi skämtar med varann som om vi vore syskon (typ). Dom börjar tydligen känna mig ganska så bra också, eftersom dom hela tiden frågar om jag inte ska ha en isglass, så ja dom känner till mitt isglass beroende.
Idag när jag fråga efter en isglass så sa en sköterska: " Det ska jag väll ordna, och var lugn vi har tänkt beställa flera glassar imorgon!" Uuups nån som har ätit upp hela deras lager med isglass? Hehe... Än så länge har jag bara hunnit äta fem isglassar, men nog ska jag hinna få i mig en eller två till innan jag går och lägger mig.
Nu ska jag gå och vandra i korridoren med min kavaljer Karl-gustav, vilken tur att jag har en kavaljer som troget följer med mig vart jag än går. (karl-gustav är droppställningen som jag måste släpa med mej hela tiden).

-----------> Akuten

Då var det dags igen då: Akuten nästa! Det kan inte vara normalt att man spottar och spyr upp slem en hel kväll, en hel natt och en hel dag! Eller att man inte får i sig ett glas saft eller lite näringsdryck utan att de kommer upp igen.
Jaja wish me good luck! En positiv sak med om jag skulle bli inlagd är ju att jag inte blir isolerad på mitt rum hela tiden, jag får lämna rummet utan att nån sjukskötare kommer och säger "Ajabaja, in i rummet med dej igen"!
Men bäst skulle ju vara om dom säger " Gå och köp dej en pizza och en läsk och far hem och lägg dig på soffan". In your dreams Julia!

Jag kom på att jag inte har varit till Arken på 5 månader, det är nästan ett halvår. Oj herregud! En gång i tiden var det lång tid om man höll sig därifrån i tre veckor. Redan då fick man arken-abstinens och villa dit och skaka lite rumpa på dansgolvet. Jaja Arken får vänta tills i sommar, för nu ska min hals bli frisk!!

Just nu kan jag knappt dricka vatten, så de kanske inte går så jätte bra för tillfället. Men jag är väll lite känd för att tänka positivt, så vem vet en morgon kanske jag vaknar och allt är som vanligt. Min hals mår super bra och jag kan äta min efterlängtade pizza igen. (Kanske lite väl positivt den här gången). Dock börjar de bli lite svårt att tänka positivt, men jag gör mitt bästa!

Nu börjar jag tröttna på min hals. Den bara krånglar och bråkar med mig hela tiden. Om jag inte rapar så slemmar jag och måste spotta hela tiden eller så mår jag illa och de känns som maten fastnar. Idag skulle jag unna mig lite blåbärssoppa när jag tog en fika med Fia och Sandra, men nej det tyckte halsen inte alls om. Det visa den genom börja slemma. Så medan Fia och Sandra åt glass fick jag titta på och spotta slem hela tiden. Vilken otroligt trevlig fika-kamrat jag är måste jag då säga.
Och jag är sjukt sugen på ett fet pizza och har varit det nu dom närmaste månaderna. Men nej de går icke, jag får istället leva på diverse soppor (vilken egentligen är ganska gott, men rätt enformigt i längden.) Så den dagen då jag får vräka i mig en pizza, den dagen kommer kännas som den bästa dagen i mitt liv.

Men oj så mycket mera man njuter av maten efter att under vissa perioder inte ens kunnat dricka ett glas vatten. Jag är glad över att jag får dricka saft, jag njuter när jag får lite buljongsoppa, grönsakssoppa är lyxmat för mig och en isglass är himmelriket.
Ja just det, det där med isglass är lite komiskt! För jag har nämligen utvecklat ett isglass beroende under min sjukhusvistelse, på riktigt! Ibland fick jag tillochmed isglass till morgonmål, nog är dom allt hyggliga på Kirran (kirurgiska avdelningen). Så jag åt väll i genomsnitt 3-4 isglass. Så när jag inte kan unna mej en fet pizza eller en fet biff så får de bli en hallonisglass istället eller min favorit cola. Nom nom!
Nej nu ska jag kika vilka smaker på isglass vi har i frysen? Kanske päron eller ännu bättre hallon?

Aaah beslutsångest!

Åh nej nu börjar jag få lite beslutsångest gällande min utbildning! Vilket jag iprincip aldrig har haft förut under mitt 19 åriga liv och såklart måste jag få det två veckor före man måste börja söka. Yeeey!
Jakobsstad eller Helsingfors? Helsingfors skulle ju vara mycket smidigare, eftersom jag har relativt nära hem då. Det är bara att hoppa på färjan så är jag i stan på nåra timmar eller att hoppa på tåget så tar de inte så lång tid hem till Brändö. Sen är ju Helsingfors en lite större stad och kanske en aningens livligare än Jakobsstad. Men ja jag söker till Helsingfors och ser var jag hamnar!

En annan grej som jag går och funderar på hela tiden. Eller ja jag har börjat funderat på det efter min långa vistelse på sjukhus. Är att det skulle vara rätt fränt och roligt att blir sjuksköterska. Jag har aldrig haft den tanken förut, men mitt i allt kom tanken att jag kanske ska bli sjuksköterska i mitt huvud. Jag tror att man har lite bredare utbildning som sjuksköterska än som barnträdgårslärare och kanske mer varierat jobb.
Men jag har ju viljat bli barnträdgårdslärare hela mitt liv och jag älskar verkligen barn. Men orkar man jobba på dagis hela livet, jag menar när man själv får barn?
Men vill jag verkligen bli sjuksköterska? Jag har ju aldrig funderat på det förut och jag har aldrig testat på det heller, jag kanske inte alls passar som den eller inte alls trivs? Jag kanske får skräck för sprutor och hatar blod?

Hjälp vad ska jag göra!

Long time, no see!

Jaha om man sku försöka komma igång med bloggandet igen då.
Jag säger bara: oj jäklar vilken vinter jag har haft!
För det första har jag varit på en helt underbar resa till Thailand med min familj och mina kusiner. Och ja för att sammanfatta den kort och gott så kan jag ju säga att den var oförglömlig, 10 Thörnroosare tillsammans i två veckor kan ju bara sluta på ett sätt.

En annan sak som är mindre rolig eller rätt utsagt förjävlig som hänt i vinter. Är ju att jag lyckades få i mig maskindiskmedel, jaaa de låter ju konstigt. Men ja så är det! Med lite vin, en dunke som liknar en vattendunke och ingen varningstext, så går det tydligen att få i sig det. Det är verkligen inget att rekommendera! Ett 40 årskalas som skulle vara trevligt och jädrans roligt, slutande med en vistelse på sjukhus i åtta eller nie veckor.
Största delen av tiden spendera jag på ÅHS och hör och häpna, det var inte så fy skam där. Personalen var verkligen underbar! Utan deras vänliga mottagande så skulle jag ha rymt till Marocko eller nått. Men sikken tur att jag slapp det! När jag är helt på benen igen så ska jag baka en stor och snygg tårta till dom på kirurgiska avdelningen. Den måste vara snygg eftersom den inte kommer att vara speciellt god. Jag må ha haft 9:a i hemkunskap, men häromdagen när jag skulle laga ris så brände jag fast de. Så om man inte ens kan laga ris, så tror jag inte att man inte är så mycket bättre på tårtor heller. Fast och andra sidan har ju bagarstugan rätt goda tårtor också? Dom e ju både snygga och goda! Hmmmm...

Meen ja efter mycket om och men, efter nio veckor på sjukhus, efter pendlande mellan ÅHS och TYKS (åbos sjukhus), efter x-antal isglassar (och ja lovar er, det är mååånga), efter x-antal undersökningar och gastroskopier, efter skratt och tårar.
SÅ ÄR JAG HEMMA!