Grannar.

I många tv-program får man se där grannar inte alls kommer överens med varandra, det bråkas om deras marker, det är fejder, det kastas ägg på varandras hus för att grannen har finare hus, postlådor som sprängs i luften (kanske lite väl dramatiskt) och några grannmiddagar är inte alls på tal om. Likt ett tredje världskrig.
Eller så finns det Svensson grannar. Man går ut i badrock och hämtar tidningen från postlådan, hälsar glatt på grannen och frågar var dom höll hus till klockan två in på natten. Man har full koll på vad grannen får för gäster, när det spolas i toaletten eller när det grillas (och vad de grillas) och likt Ove Sundberg halkar man då in till middagsbordet på en bananskal. Är sockret slut är det bara att gå en våning ner till grannen, är det några lampor som måste kopplas i taket så ringer man grannen, är man rastlös går man och utbyter några skvallerramsor med grannen.

Igår blev jag påmind över hurdana grannar det är som jag har. Trots att jag har bott i min lägenhet i två månader så har det inte kommit upp några taklampor än (alla lampor är dock köpta), vilket betyder att det är ganska mörkt om kvällarna nu när solen har bestämt sig för att ta natt tidigt. Men igår när jag kom hem svettig och orkeslös från min joggingrunda så lyste hela min lägenheten upp. Jag tittade på postlådan en extra gång för att se om det verkligen var min lägenhet, Thörnroos stod det, så jag var på rätt. När jag klev in i lägenheten stod min granne Niklas och monterade upp taklampor och min andra granne Madde satt i min soffan och såg på idol medan hon välkomnade mig hem, förklarade att dörren var öppen så det passade på att sätta upp mina taklampor så att jag slapp vara mörkrädd.
Där blev jag påmind om att vi är Svensson grannar. Bättre grannar får man leta efter!

Ateroskleros? (åderförkalkning)

Ännu ett tecken på åderförkalkning. Jag sitter i soffan och ser på tv. Nånting konstigt hörs från köket, nåmen det är bara blåsigt ute, fönstret är ju öppet där. Fem minuter senare tänker jag: jäklar vilken storm det har blivit där ute. Efter tio minuter blåser det in så mycket att jag går till köket och stänger fönstret. Precis när jag gör det märker jag att kastrullen med vatten på spisen kokar, det är det som jag har hört hela tiden. När jag tittar ut är det vindstilla. En kvart tidigare satte jag på tevatten, men tydligen är mitt minne extremt kort!

Måndag och skolstart!

Vardagen har börjat igen. Skolklockarna har ringt in och skolväskan är full med skolböcker. Skönt med lite rutin i sitt liv, eller ja den här första veckan är lite mjukstart för att vara ärlig. Ledig tisdag och torsdag, går tre timmar måndag, onsdag samt fredag. Jag tror faktiskt kanske att jag överlever den här veckan, tenta på fredag dock. Läkemedelsräkning! Jag får rysningar när jag hör det där ordet, jag börja darra nu när jag skrev det och jag gråter när jag skriver den tentan. 100 % rätt är det som gäller, ingenting annat räknas. Du måste prestera perfekt, annars är du kass. Julia, känn absolut ingen press, men du måste ha alla rätt, det finns inte rum för snedsteg (nej jag är inte aaaalls uppstressad).

Jag trivs superbra i lägenheten och den börjar allt mera kännas som mitt hem. Vardagsrummet saknar dock lampor så jag är nästans lite mörkrädd (sanningen är den att jag inte har lampa i sovrummet, gästrummet, eller ingången heller. Så när jag vill ha ljus får jag kura in mig i garderoben, sitta på toaletten med dassboken, eller ta en sup (fammos saft) vid köksbordet). Jag tror att jag har gjort den bästa affären i mitt liv (och den dyraste!!). Jag bara svävar på rosa moln just nu..... tills tvättmaskin ska köpas, bilen ska till verkstad, mera mat ska inhandlas, lägenheten ska städas, disken ska diskas! Jag har nu (nu först!) insett att det är dyrt att ha lägenhet.

Jag, Niklas, Madde och Melissa sitter och äter pizza på Niska. Knapparna på byxorna går nästans sönder och alla mår dålig över all pizza vi påtat i oss.
Melissa: Oj vad skönt att komma hem och lägg sig på soffan nu.
Julia: Ja när jag kommer hem ska jag lägg mig på soffan och äta godis, bananer med bär och mjölk. Mums mat!
Jag får dödande blickar av alla, ordet mat gjorde att alla (förutom jag tydligen) började må mer illa.

Skolstart!

Då är sommarlovet slut för den här gången, jag lämnar paradisön och återvänder till stan och verkligheten. Jag minns när man gick i lågstadiet och kom tillbaks till skolan, då skulle man berätta för fröken och klasskamraterna vad man har gjort på sommarlovet. På måndag när jag ska berätta för mina klasskamrater vad jag har gjort under mitt 2 veckor långa sommarlov, så kommer jag bara säga: "Ingenting, jag har gjort ingenting". Men jag antar att det är det som är semester på riktigt. Men det ska bli skönt att få lite rutin igen, träffa skolkamrater och ha klassfester att se framemot. Nå nu tänker jag krama det allra sista ur sommaren och fara ut till Föglö på kräftskiva. Allt för mig!

Äventyr till havs.

Gårdagen bestod av mycket spännande äventyr i en annan del utav skärgården, närmare bestämt Kumlinge men främst Sottunga. Dagen före satt jag i soffan med sjökortet i handen (bör nämnas att jag inte är nån rutinerad sjökortläsare) och tittade ut en passlig sjöväg för mig och min trogne kamrat tequila (det är inte en rejäl sup med citron och salt utan det är en av våra båtar).
Dagen efter tog jag sjökortet i handen och gpsen i den andra, kröp ner i flythalaren, tittade efter att all båtutrusning var i skick... Nu var jag redo för äventyr till havs! Färden till Sottunga gick precis enligt planerna, lite guppande blev det på fjärden mellan Kumlinge och Sottunga, men inget märkvärt. När jag anlände var magen tom och var i stort behov utav mat, sjölivet tar på. Såklart hade min mormor laddat upp med pizza, chips, wienerbröd, jaaa allt vad en sjöman (sjökvinna) behöver. Timmarna gick och jag hade laddat upp reserverna med mat, dags för hemfärd.

"Peace of cake" sa jag för mig själv när jag startade motorn och släppte på trossarna medan jag tittade på den lugna vinden. Jag ångrade precis vad jag sa efter några minuter när jag kom ut på fjärden, det gick vitor och vågarna var högre än jag själv var, nu var jag inte så kaxig längre. Svetten rann på ryggen och i pannan. Det gick en minut, det gick fem minuter och tio... tills jag insåg att jag inte skulle komma fram på många timmar om jag skulle hålla på guppa såhär på fjärden. Jag tog mitt förnuft till fånga, ringde pappa och styrde kosan mot seglinge och vidare till Snäckö. Eftersom hela den sträckan var inomskärs, alltså inga Julia-höga vågor, så var den mycket behagligare. Jag hade inte kört båt ensam på så många okända ställen förut, så var jag lite nervös och pulsen var hög. Efter en stund märkte jag att jag visst kunna läsa ett sjökort/gps, färden hem gick lugnt, förutom några (läs många) samtal och mess av en orolig mamma.

När jag väl var hemma var tekannan varm och soffan likaså.

Julia 74år?

Mitt beteende och min vardag börjar alltmera likna en 70 åring som lever pensinärslivet framför en 21 årig tjejs partyliv. Varför? Jo de senaste dygnens timmar har jag ägnat åt att leta hallon och blåbär i skogen tillsammans med farmor, samt rensat bären efter det, jag har spelat kort med mormor och morfar samt druckit kaffe och ätit wienerbröd (det äter väll alla pensionärer?) jag har lagat komplicerade middagar från grunden samt jag har bakat småkakor och semlor till kaffet. Men om det här är ett äkta pensinärsliv jag lever, så börjar jag redan räkna ned dagarna till pensionen.
Jag tänker trots allt bege mig mot staden och vidare till Föglö på kräftskiva i helgen, allt för att bevisa att jag endå har lite ungdomsgener kvar och att jag ännu kan handskas med partylivet.

Augusti.

"Bättre sent än aldrig" - är ett uttryck som jag använder alldeles för ofta, men uttrycket får en att känna sig lite bättre när man inte har bloggat på hela sommaren. Det gör inte saken bättre att jag har haft en och en halv veckas sommarlov och haft all tid i världen för att sätta mig ner i stolen och skriva en rad eller två. Men nog med bortförklaringar.

Jag befinner mig på paradisön, ni vet alla att jag syftar på Lappo, om man söker på paradisön på synonymer.se så kommer Lappo som första synonym. Vad gör jag därute kan man fråga sig? Jag plockar bär som ska fylla upp min trånga frys i stan, jag piskar släkten i kortspel, jag kör båt såklart, jag tränar bort mina extra kilon som jag har fått efter en sommar på trobergshemmet. Tro mig, det är omöjligt att inte gå upp i vikt där med dom arbetskollegor som jag har. Det bakas smörgåstårtor och blåbärspajer, det köps glass, boendena bjuder på tårtor och kanelbullar, det tillagas smoothies tillägnat de boende (så sägs det iaf, egentligen lagar vi till kaffepausen våran), kaffe dricks det litersvis per dag. Jag tror att er förståelse för mina extra kilon blir allt större. Nå mormor min är nog stolt över mig iallafall, varje gång jag är där och hälsar på säger hon: ät nu lite bullar, du behöver nog gå upp lite i vikt! Så det känns bra att göra någon nöjd. Farmor min är nog också nöjd, varje gång vi ses utbrister hon:har du gått ner i vikt nu igen? Du måste äta mera. Efter det dukar hon upp bordet med diverse bakverk. Jag undrar om dom försöker övergöda mig med godsaker? Skämt åsido, ärligt talat tycker jag ju faktiskt om allt som är sött.

Allt för mig denna gång!