Tisdag.

Ny vecka betyder nya möjligheter. Ny vecka betyder massor av praktik. Praktik betyder roligheter och massvis med nytt att lära sig. Idag har jag stuckit en kanyl och satt en kateter på en herreman. Han var nöjd och jag fick betyget välgodkänt av honom. Så både han och jag var nöjda tillsist. Än så länge har jag inga fått några ovänner på Kirran eller lyckats övermedicinera någon patient, utan alla patienter verkar belåtna och glada (nästan alla). Frid och fröjd! Idag är typ första gången jag tänker tillbaks på sjukhusåret mitt och tänker. "Fan vad bra att det hände mig, annars hade jag aldrig utbildat mig till sjukskötare"! Nått positivt med allt elände.

Nå nu ska jag slänga i mig lite mat och sen väntar en joggingrunda eller en simtur i bassängen.
Glad_tjej_91!

Dam 79 år: Man ser riktigt på dig att du kommer blir en super bra sjukskötare!

Damen gjorde min dag!

Fredag.

Satt min första kateter på en kvinna - Check!
Svårt att hitta rätt hål - Check!

Tagit mitt första EKG - Check!

Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet eller som kamelen i öknen på Kirran! Toppen alltså!

Igår på Mariebad så såg jag ett barn jag hade haft på dagis när jag jobbade i Eckerö. Eftersom pojken enbart var 3-4 år när jag jobbade på dagiset och han senast hade sett mig för två år sen. Trodde jag att han absolut inte skulle känna igen mig. Men jag märker i ögonvrån att ungen pekar på mig medan han pratar med sin mamma.
Plötsligt kommer hans mamma fram till mig och frågar: "Ursäkta. Har du jobbat på Nyckelpigan? för min son känner igen dig."
Jag säger förvånade: "Yes. det stämmer bra!"
Sen går jag fram och pratar med pojken. OJ vad glad jag blev, tänk att pojken kände igen mig! Jag blir nästans tårögd medan jag tänker tillbaks på alla barn och personal i Eckerö. Jag saknar den tiden något fruktansvärt!

Torsdag.

Jag säger det igen, men jag stormtrivs på Kirran. Idag fick jag sätta en PVK (kanyl) på min handledare. Jag tror att jag var mera rädd än vad hon var. Men det gick bra, riktigt bra! Hon överlevde och jag kan nu stolt husera med att ha satt min första kanyl och lyckats på första försöket! LÄngtar redan tills morgondagens praktikdag och nya utmaningar! Livet leker.

Ingen docka denna gång!

Idag var det inte en docka, utan en människa, en livs levande person. Jag hade blandat antibiotika åt patienten, vi kallar henne för Fia, och just satt det att börja droppa. Fia var lite frånvarande när vi pratade med varann, hon klagade över smärtor i ryggen och var trött. Jag tog ett blodtryck på henne, det var inte helt normalt så Fia fick lite extra syre. Hon sa att det nu kändes lite bättre.

Sedan gick jag bort till en annan patient som ringde på klockan. När jag sedan kom tillbaks till Fias rum fem minuter senare, så låg hon livlös i sängen och två sjukskötare hade börjat med bröstkompressioner. Fia hade fått hjärtstopp! Denna gång var det på riktigt, jag kände hur bena stelnade till och jag hjärtat var i halsgropen på mig. Det kom en läkare och flera andra sjuksköterskor inspringades i rummet, alla de som ingick i "hjärtstoppsteamet" på sjukhuset. Jag bevittnade mitt första hjärtstopp medan sjukskötarnas svett rann och de hängde över patienten och försökte få liv i henne. Efter 20 minuter, inga livstecken från Fia, så beordrade läkaren att vi skulle avsluta. Jag var fick se den andra döda personen någonsin och bevittna mitt första hjärtstopp. Häftigt med samtidigt ledsamt!

Söndag.

Idag återupptog jag min skidkarriär igen, skidorna hade hunnit samlat på sig mycket damm sen sist och de var allför korta och små för mig. Inte så konstigt eftersom det var över tio år sen jag senast stod på ett par skidor (observera längskidor!). Tiden går allför snabbt och jag hinner inga riktigt med. Så jag fick helt enkelt ta mammas skidor från 80-talet? 70-talet? Typ från Ingmar Stenmarks tid och det säger ju vilket skick skidorna är i. Ovallade, dåligt glid och inte allför moderna. Tillpådet lånade jag farmors gamla pjäxor och jag vågar inte ens gissa på hur gamla de är!
Men inte ens ett par ovallade skidor och ett par stenålders pjäxor hindrar mig.

Så nio kilometer senare, x-antal vurpor, ett par blåmärken och ett fåtal svordomar så sitter jag här. Inga brutna ben eller armar, bara ömmande knän och fötter. Jag kan ju säga att jag inte riktigt är i nån Vasaloppsform om man säger så, långt ifrån.
Trots att jag inte är nån Charlotte Kalla eller Gunde Svahn i skidspåret så är det svårt att klaga när solen skiner för fullt och det luktar vår i luften.
Denna helg har jag även hunnit med lite fyrhjulingskörning, kortspelande och två par relativt långa löparrundor. Relativt i min värd är kring milen! Så uppvärmingen för halvmaran har börjat.

Onsdag.

Jag älskar livet på Kirurgiska. Så himla roligt! Idag skulle jag hjälpa en gubbe att duscha.
Jag: Kom med mig så ska jag hjälpa dig att duscha!
Gubben: Nej jag vill inte. Man blir så blöt.
Jag får han med i duschen efter mycket övertalning.

Gubben: Jamen nu är det ju orättvist. Om jag ska vara naken och du ska vara fullt påklädd. Du måst också vara naken. Släng av dig kläderna!
Jag: Haha nå så roligt ska vi inte ha.

I duschen utbrister gubben: Du skulle ha duschat mig för några år sen, då hade jag muskler!

Efter duschen utbrister gubben: Det var inte så tokigt att duscha trots allt. Kan du inte duscha mig imorgon också? Inte varje dag man blir duschad av en snygg flicka.
Jag: Du ska åka hem idag. Så nästa gång får du duscha hemma själv!
Gubben: Nå nästa gång jag kommer in till sjukhuset så får du dusha mig igen.

Trött tjej_91

Antal sömntimmar inatt - 1 timme! Det där med att dricka kaffe för sent är inte att rekommendera. Att jag aldrig lär mig! Det är en trött tjej som vandrar i Kirrans korridorere idag. Laddar upp med 10 koppar kaffe. Inte ens att räkna får hjälpte så då är det ett hopplöst fall. John blund 0 - 1 Julia.

Praktik.

Sammanfattar dagens första praktikdag ungefär såhär:

Måndag

Efter en 11 timmars lång natt så har jag återhämtat från helgens äventyr och är mer än redo för första praktikdagen. Kul och nervöst! Mest nervös över att det känns som jag inte kan någonting, men Kirran e ju mammas gata för mig så det ska nog gå bra. Jag vet ju att alla är supersnälla där!
Nu putsa inneskorna och ta en lång dusch!

Fredag.

Idag har jag räddat 76 åriga Eva från ett hjärtstopp. Jag satt och pratade med henne vid sängkanten, vi diskuterade vardagliga saker b.la om hennes gamla katt. Plötsligt blev hon allt svagare och sämre. Hon fick inget syre och fick svårt med andningen. Hennes puls försvann allt mera och hon blev blek som ett lakan. Hennes metvetenhetsgrad försämrades och jag tappade kontakten med henne. Det enda rätta att göra vid en sådan sitaution var att börja hjärt och lungräddningen (HLR).
Svetten rann på mig och jag kände hur min puls och mitt blodtryck steg. Jag fick en adrenlin kick och tänkte "detta klarar jag galant". Jag påbörjade bröstkompressionerna. Svetten rann alltmer nedför kinderna och det var mycket jobbigare än vad jag trodde. Efter 2 minuter fick jag byta av med en kamrat som skötte bröstkompressionerna. Efter 4 minuter kvicknade Eva till liv igen och jag drog en djup suck av lättnad. Eva hade överlevt. Jag hade klarat av mitt första hjärtstopp någonsin och det kändes bra!

Eva är en docka! (Vi hade övningar i skolan med en simulatordocka).

Dagens förändring!

Onsdag.

Första gången jag är riktigt, riktigt nöjd efter att ha kommit hem från frissan var idag. Det syntes på priset också kan jag lugnt säga. Vilket tur att jag bara besöker frissan tre gånger per år! Om jag skulle vara oftare skulle det bli att leva på nudlar och gröt, inget lägenhetsköpandet, inga roligheter och framförallt inget liv! Så en nöjd tjej som blivit ännu blondare (även dummare och mer korkad?) trots en mindre plånbok och tusen, nej miljoner skolarbeten som ska göras.

Min gudhund (jag är alltså gummor) Luna var med mig idag när jag skulle till en klasskompis i Geta. Jag tänkte att hon kanske behövde kissa så jag gick en kort promenad med henne i stan först - inget kiss! När jag kom fram till Geta gick vi en kort promenad igen - inget kiss! När vi kom in i min klasskompis hus så vad var inte det första som hunden gjorde om inte kissade på deras rentvättade matta. Verkar som jag uppfostrat min gudhund dåligt!

Måste meddela alla att jag är världens osocialaste tjej för tillfället, skolarbetena är många och högen bara växer, så skolan börjar ta kol på mig. Bara två dagar kvar och sen ska jag slänga allt som har med skolan att göra i sopisen. Typ!

Tisdag.

Vi diskuterar olika länder runt om i världen bak i bilen påväg upp till Romme. Vi pratar om landet Sri Lanka som ligger i Asien.
När jag utbrister: "Vad har dom för valuta i Sri Lanka egentligen? Har dom euro?"
Alla i bilen blir tysta och slänger en konstig blick på mig. "Sa jag något tokigt nu" tänker jag för mig själv. Då jag kommer på att dom bara har euro i Europa. Jag försöker rädda mig ur situationen.
Jag: "HAHA. Nu lura jag er allt. Ingen gick väll på det? Dom har ju bara euro i europa. Det vet väll alla?!"

Ibland känner jag mig lite blond!

Måndag.

Helgen har rockat fett som barnen brukar säger! Det fick jag betala för imorse klockan 06.45 när klockan ringde. Det var en halvsovande tös med stora svarta ringar under ögonen som steg upp ur sängen. En träningsvärk som heter duga hade jag, efter två dagar i skidbacken blir resultatet blåmärken och värk i hela kroppen. Man är tydligen inte 18 år längre och har energi som en duracellkanin.

Nå skidningen fick välgodkänt, även fast jag blivit rädd med åren. När jag var liten var svarta backar, störtlopp och offpist åkning självklart för mig. Blåa och gröna (de enklaste) backar fanns inte i min värld, röda backar dög ibland. Nu är det snarare röda och blå backar som lockar mer, svarta backar är mest läskiga och likaså offpist åkningen.
Dagens konstaterande: Man blir räddare ju äldre man blir. Jag börjar bli en liten lort som skorpan i Bröderna Lejonhjärta brukar säga!

Fredag.

På Mariebad igår när jag simmade i utebassängen var det ett pojke i 7 årsåldern där med sin mormor.
Pojken: Mormor......
Mormorn: Ja gulle. Vad är det?
Pojken: Varför byter inte Island och Grönland namn med varann?
Mormorn: Jaha varför tycker du det?
Pojken: För att på Grönland är det ju vitt, kallt och isigt då skulle ISland vara ett passande namn. På Island är det grönt och inte så kallt så då skulle GRÖNland vara passande.

Tänk om världen skulle vara lika logiskt som för ett barn. Då skulle det inte finnas nå krig eller missförstånd. Ibland skulle man vilja uppleva barnåren igen!