Måndag och praktik.

Startskottet för praktiken är igång och vem är gladare för det än jag? Trots att jag inte fick någon sömn inatt, jag har någon konstig mani att när jag har nått viktigt tidigt nästa morgon så tror jag att min väckerklocka inte ska ringa. (Det hjälpte inte att jag drömde att jag försov mig till praktiken och blev underkänd). Det resulterade i att jag tittade på klockan en gång i halvtimmen från klockan ett till sex. Såklart ringde klockan när den skulle, varken en minut före eller efter. Så idag har kaffe varit extra gott, tillochmed att jag drack kaffe utan mjölk (egentligen hatar jag det), allt för att hålla ögonen öppna och visa min bästa sida på praktiken (sanningen är att mjölken var slut).
Kan ju säga redan nu att jag kommer stortrivas, vem kan liksom motstå gamla tanter med glimten i ögat som undrar om Viveca (alltså min mamma som är 30 år äldre än mig) är min syster? eller gubbar som berättar fasanfulla historier om vinterkriget och bjuder på karameller med "bäst före datum" som gick ut 2009? Jag menar godis som godis. Ja jag älskar mitt blivande yrke, sjukvård handlar verkligen inte bara om bajs och spyor (Carro!!), utan även om att skapa en meningsfull tillvaro för de äldre och tillgodose deras behov (okej där kommer väll de där bajset in).

Älgjakt!

Älgjakten är förbi för i år och frysarna fylls snart med härligt älgkött. I år fick åtta stackars älgar bli till köttfärs och tre vitsvanshjortar fick bli till saftiga biffar (det är inte synd om dom eftersom dom äter upp alla grönsaksland). Jag får godkänt som drevkarl, trots att det enda jag såg under jakten var en hare, en orre, en gädda, grisar, jädrans många buskar och träd´, samt jalluviina flaskan. Alltså allt förutom det vi jagade, älg! Men jag antar att det var för att dom blev så rädda för mitt rop/skrik/falsett/pip samt när jag kom fram klampandes.
Nu är det bara älghippan om ett halvår att se framemot och dom brukar vara legendariska. Brännvin, svettiga gubbar, styrdans, armbrytning, frosseri i mat, allt det hör älghippor till.

Samtal under älgjakten:

Pojke säger i älgjaktsradion: Pappa,pappa. Jag har tappat bort mig i skogen. Vart ska jag gå? Ska jag gå rakt framåt?
Pappan svarar: Gå rakt fram du!

Drevet har just gått färdigt när det kommer en vitsvanshjort förbi springande.
Pojke M säger: Såg ni? såg ni vitsvanshjorten?
Pojke A säger: Jag såg den, men jag såg bara hornen.
Drevkarlarna som står brevid tittar konstigt på varandra.
Efter en stund utbrister ena drevkarlen: Den hade inga horn....

Onsdag.

Idag i skolan hade vi föreläsning om pedagogiskt ledarskap. Läraren frågar alla i klassen vad vi tycker att vi är bra på. Den första tjejen säger att hon är bra på att lösa konflikter, den andra är flexibel och den tredje har ett stort tålamod.
När det är min tur att säga vad jag är bra på så funderar jag en stund, men svarar efter en stund svarar: "Jag är bra på att jaga älg". Tystnad uppstår i klassen, några fnissanden hörs.
Läraren frågar: "Skjuter du älg?"
Jag: "Nej jag bara springer efter dom i skogen och skrämmer dom genom att skrika".
Läraren: "Jag ringer dig när jag vill få bort älgarna ur min trädgård!"

Dagens konstaterande: Alla är vi bra på olika saker!

Ålders funderingar.

Ett år äldre, en aning förståndigare och visare, lite mindre blond (alltså smartare!!) och mer gråhårig, samt några rynkor rikare i pannan och en aning tantigare än jag var i lördags. Fast ärligt talat känner jag mig inte ett dugg äldre eller visare än i lördags. Jag ser fortfarande på barnprogram och tror på tomten. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i isglassar och godisklubbor. Och jag är fortfarande mamma och pappas lillflicka. Jag blir nog aldrig gammal. Eller vad räknas egentligen som gammalt? Jag menar farmor är 70 + och hon anser sig inte vara gammal, dock anser mina kusiner att jag som är 22 år är gammal. Livet är orättvist ibland.

Hädan efter tänker jag börja använda mig av farmors favorit uttryck "Man är så gammal som man känner sig, och jag känner mig inte en minut äldre än 65 år". Vilken härlig inställning hon har, en riktigt jävlaranamma-stålkvinna. När jag är 70 + tänker jag leva med samma motto som henne, man får nog mer ut av livet på det viset tror jag.
Men just i nuet lever jag med mottot "Äta bör man annars dör man", mina mun väntar på att få sätta tänderna i en saftig smörgås med leverpastej och farmors hemlagade saltgurka.

Fartfyllt helg.

Lördagskvällen spenderades i min lya med mina äĺskade vänner, jag hade nämligen inflyttningsfest. Beerpong turnering stod på schemat (stackars mitt vita matbord säger jag bara), de tre blondinerna och Mathias blev mitt lag. Efter mycket skrik, svärande, drickande, spillande drog vårt lag det längsta strået och vann alltihop. Vi kunde alltså titulera oss beerpong mästare och jag lovar jag lever på vinsten än idag. Jag är en bra vinnare, men ack så dålig förlorare jag är.
Efter beerpongen höjdes volymen rejält i lägenheten (kunde det månne bero på att promillehalten höjdes? Det är oklart ännu). Tur för mig att mina kära grannar inte var hemma, taktiskt som jag är så bjöd jag dem ju såklart på festen för att slippa klagomål, hihi.
Jag får tacka min vän Frida som rensa kylskåpet innan Arken på maten jag hade lagat, då slippte jag slänga den. (Jag hatar att gå ut med sopor och sopsortera. En gång fick min granne Niklas sopsortera soporna jag hade slängt. Kanske dags att gå sopsorteringskurs?). Frida konstaterar medan hon sitter och äter tonfisk tunnbrödrullar. "Alltså egentligen tycker jag ju inte om tonfisk, men mat är ju så gott". Så fortsätter hon sitt ätande!

Dagens konstaterande: Jag har världens finaste vänner.

Brända bullar och målskytte.

Igår var en bra dag. Vad gjorde den så speciell till skillnad från alla andra dagar? Jo:
- Jag skrev tenta om akutsjukvård och det kändes som det gick riktigt bra. (Peppar peppar)
- Jag hittade en fin klänning på H&M som jag ska ha på min inflyttningsfest på lördag.
- Jag var på en löprunda i höstvädret med trevligt sällskap. Kompensera kalorierna jag förbrände med att baka två satser kanelbullar.
- Innebandy säsongspremiär i Baltichallen, dock förlora vi. Men vi är nöjda och jag lyckades göra mål.
- Kvällen avslutades med Bonde Söker Fru och en kopp te med tända ljus. Jag älskar hösten (inte bara för att jag fyller år).

Dock lyckades jag bränna en plåt med bullar, såklart satt jag inte på äggklocka. Utan jag tänkte "Äh inte behöver jag ju någon äggklocka, jag har ju så bra minne". Jag slog mig ner i soffan och såg på tv, plötsligt luktade det bränt. "Va fan har Madde (grannen) bränt sina bullar igen?". Som en blixt från klar himmel slog det mig att det var mina bullar. Köket fylldes av ett svart moln när jag tog ut dom. Nästa gång använder jag äggklocka tänkte jag då!
Idag bakade jag chokladsnitt (och glömde äggklockan igen, suprise), dom skulle vara inne 15 minuter. Efter 22 minuter rusar jag upp ur soffan och skriker av förtvivlan "INTE IGEEEEN".
Dagens konstaterande: Använd äggklocka!