Om man skulle ta sig i kragen idag och göra nått vettigt av denna fredag. Jaa igår blev de soffhäng för hela slanten, men det var för att jag hade sån jäkla huvudvärk. Men idag är det en bättre dag som tur är, kanske alla isglassar och klubbor jag åt igår hjälpte?! Men isglass löser alla mina problem, om jag är lessen så blir man snäppet gladare om jag äter en god saftig isglass, om jag har ont i halsen så känns det mycket bättre efter att jag har vräkt i mig en isglass, om jag är i behov av smarta ideer så tar jag en isglass ur frysen och plötsligt får jag en dunder smart ide.. Ja jag tror ni förstår vad jag menar, jag älskar helt enkelt isglass.

Idag borde jag ta en riktigt lång promenad, jag borde fara och hämta ut massor av mediciner, jag borde städa mitt rum, jag borde-listan är ganska så lång vid det här laget. Den bara blir längre och längre för varje dag. Varför? Jo för att jag bara skjuter upp allt jag borde göra till nästa dag och så fortsätter det sådär, ni kanske känner igen er? Och sen när jag faktiskt känner för att städa mitt rum, nej då ska jag fara in på sjukhus.
Men nu ska jag iallafal ta en dusch och fräscha upp mig lite. Sen bär det av till apoteket för att hämta mediciner, jaa jag har blivit stammis där vid det här laget. Alla där känner igen mig! Efter det får vi se vad den här fredagen har att erbjuda, ikväll blir det iallafall att yra runt på open by night tror jag minsann!

Smart Julia!

Jag har kommit på en smart ide (och smarta ideer växer ju verkligen inte på träd i mitt huvud, haha), jag tänkter skriva en lista på saker jag ska göra när jag blir frisk. En lista med sjukt roliga, knäppa och idiotiska grejer som jag ska göra sen när jag kan, vill och orkar. Jag menar jag har ju missat massvis med roliga grejer när jag har/är varit sjuk, för man hinner göra rätt så mycket kul på 9 månader.
Så sen när jag blir frisk tänker jag verkligen ta igen allt som jag har missat och jag måste passa på att göra det innan jag börjar skola (om jag hinner och är frisk tills dess), för då kommer det bli plugga för hela slanten. Faktiskt, så ser jag verkligen framemot att börja plugga, ha nånting att göra på dagarna, få lite utmaningar och framför allt att prova på att va sjukskötare. Awesome!

Men nu tänker jag ta mig i kragen och börja smida på mina tokiga ideer!

Hem ljuva hem

Nu fick jag komma hem 5 dagar senare! Jaa för mig e 5 dagar på sjukan en kort visit, så jag är nöjd. Dock är jag superduper trött, för det har inte blivit så värst mycket sömn för mig. Tanter som snarkar och pratar hela nätterna, sköterskor som springer in och ut genom rummet hela tiden, och så den jädra värken. Dock har jag fått sova lite tack vare sömnpiller och morfinet jag ha fått.
Gissa om de kommer va skönt att sova i egna sängen inatt? Jag tänker sova minst 12 timmar, sådetså!

Jag har föressten kommit fram till att mina sköterskor på Kirran verkligen bryr sig om mig(eller det ha jag vetat förut). För jag hade en ganska jobbig dag häromdagen och oj vad dom pyssla om mig, prata med mig och trösta mig. Dom är verkligen underbara! Dom är som en vän för mig, jag kan prata med dom om vad som helst och jag vet att dom lyssnar och det stannar mellan oss.

Nej nu ska jag ta en tupplur på soffan, tack och godnatt!

Jäkla hals!

Min hals har börjat protestera igen, jag tror nästan att min hals tycker om att ligga på sjukhus. Vad tycker vi andra om att ligga på sjukhus?
Jo såhär:



--------------------------------->



Det positiva är väll att min vän Karl-Gustaf väntar troget på mig brevid sjukhussängen. Vi två har haft mycket roligt tillsammans, men vi har gått igenom många jobbiga stunder också. Fast vi håller alltid ihop, han kan man alltid lita på!
Så här får ni ett bästavän foto med mig och Karl-Gustaf: (Karl-Gustaf är alltså min droppställning)


---------------------------------->


Imorgon drar jag alltså iväg till sjukan, antagligen blir jag där över helgen. Så några besök skulle ju inte sitta helt fel, ni är hjärtligt välkommna till Kirurgiska!

Tv-nörd? Jag? Neee...

Det sägs att jag är en riktig tv-nörd. Det påpekar iallafall min syster och min kusinvitamin Carro all the time, så jag antar att det ligger nånting i det som dom säger. Jag menar är det töntigt att se på "Bonde söker fru"? Eller "Ensam mamma söker?" Eller vad sägs om "Robinson"? "Superstars" är väll häftigt? Eller ser ni nått nördigt i "Fångarna på fortet"!
Jag förstår faktiskt inte alls vad dom menar, jag menar oj vad roligt att se på "Antikrundan" eller typ "Rapport då?" Nej tack, jag må vad en tönt med jag ser faktiskt hellre på "Bonde söker fru" än "Antikrundan".

Jag tycker iallafall att alla dom där är programmen är häftiga och ja eftersom mina dagar inte är så värst schemalagda så får jag tiden att gå ganska snabbt genom att nörda mig tillsammans med en isglass och dom här programmen.
Jag blir så himla glad när alla blir kära i "Ensam mamma söker" eller "Bonde söker fru", det känns faktiskt som att jag själv är kär. Åh det är underbart! Jag får gåshud när dom kysser varann och bara myser tillsammans. Det pirrar i magen när jag ser dom gå hand i hand i solnedgången. Det känns som att jag svävar på moln när det i slutändan bara återstår ett lyckligt kärlekspar, det känns som jag har hittat mannen i mitt liv. Men vänta, det är väll inte jag som har blivit kär heller?

Jag älskar iallafall "nörd" program!

Soppor!

Efter 8 månader av soppätande kan ni ju tänka er att jag har hunnit ätit ganska många olika soppor. Sanningen är att jag iprincip har gått igenom hela soppsortimenten som finns, nästan iallafall. Så har du nu frågor om soppor, så fråga soppexperten Julia Thörnroos. Så jag tycker det börjar bli en aning enformigt med typ korvsoppa, purjosoppa, räksoppa, morotssoppa osv. Så är det någon som har ett skit bra recept på en skit god soppa så får ni mer än gärna dela med er av dom recepten!

Eller en soppa som jag inte har provat än är ölsoppa, yes du läste rätt ÖLSOPPA! Jag hitta faktiskt receptet på internet. Men helt seriöst så låter det faktiskt inte så värst frestande, jag som inte är nån ölfantast överhuvudtaget skulle nog inte gilla den alls. Faktum är att jag undrar om nån skulle tycka om det? Knappast dom som älskar öl heller, vem vet kanske man skulle bli positivt överraskad om man skulle laga den. Dock är kombinationen ganska udda, jag menar vem kommer ens på tanken att man ska laga en ölsoppa? Kanske jag skulle prova på en whiskeysoppa då? Eh nej jag tror inte det! Jag tror faktiskt att jag håller mig till mina korvsoppor istället!

Som ni alla vet så älskar jag pizza och längtar efter det som tusan. Bara att få känna fettet mot läpparna skulle ju vara himmelriket, eller bara att få lukta på en pizza skulle räcka för mig. Det närmaste jag har kommit pizza är faktiskt svampsoppa med pizzasmak. Det var jag som hitta på den underbara kombinationen och beställde det till lunchen på sjukan och faktiskt så var soppan underbart god. Den smaka faktiskt som pizza! Nomnom.

Jag lovar er att jag aldrig, iallafall inte på många år, kommer att käka soppa igen efter att jag har blivit frisk. Det kommer bara vara pizza, tortillas, köttbullar, kebabrulle, kött som gäller!

Träning!

Just det ja, träning! Träningen har alltid varit en stor del av mitt liv, den får mig att må bra och det är skit roligt helt enkelt. Jag har spelat innebandy enda sen högstadiet. Ett tag, kanske 1-2 år, så var jag till Mariebad och simmade 2 km två gånger i veckan. Samtidigt gymmade jag också, mest blev det väll styrketräning och kondition. Jag har alltid varit sån som har varit ut och joggat lite nu och då.

Så min kondition var faktiskt helt okej, eller inte för att skryta så var den riktigt bra. Dock sen i januari när olyckan hände, så blev det inte så mycket träning, eftersom jag bara låg på sjukhus. Eller ja den enda träningen jag gjorde under min sjukhusvistelse var väll att vandra fram och tillbaka i korridorerna hela dagarna och när jag skulle gå mellan toaletten och sängen.

Jag som var van med att träna minst två gånger i veckan, fick nu ersätta träningen med att lata mig i sjukhussängen och zappa mellan alla kanaler och äta isglass såklart. Gissa om jag blev rastlös och fick myror i brallorna, i detta fall i mina "snygga" gula sjukhusbyxor? Jaaa jag var så träningsugen så jag vet inte vad jag skulle ta mig till. Känslan av att känna att musklerna bara blir mindre och mindre, man blir bara svagare och svagare. Ingen trevlig känsla! Ni vet att växterna behöver syre för att överleva och växa, likaså behöver jag träningen för att just växa och överleva.

Så ni kan ju gissa hur toppskick min kondition var efter 7 månader bestående av ingen egentlig träning alls och bara glassätande och sängliggande. Helt ärlig var den urusel, jag blev trött av att springa i trappor, det var jobbigt att vara ute och gå, och inte på tal om att springa: efter två steg var jag genomsvettig och jag flåsade som en stucken gris.
Men nu e jag faktiskt ute och powerwalkar en och en halv timme per dag och har gjort det i kanske en månad nu. För jag ska banne mig få tillbaks mina kära muskler och mina dunderbraiga kondition!

Spel dags!

I helgen är hela min familj samlad på Lappo, vilket inte händer nå ofta alls. Eftersom alla e utspridda lite överallt. Det fira vi med att igår kväll spela spel och såklart valde jag ett spel där man måste vara smart, och där måste man veta massvis med smarta saker. Tyvärr e ju inte jag sådär jättesmart, om man jämför med mina syskon så är min intelligensnivå som en 5 årings typ. För hur skulle jag kunna veta vilket nordeuropeiskt land som har ett slott eller hus med 26 torn? Eller vad alobra (eller vad det nu var) är? Eller det var en fråga som jag klara galant, vad heter Ålands enda stad? Kanske jag är ganska smart endå, eller vad säger ni?

Men iallafall, så kan ni ju lista ut vem som fick minst poäng av alla och förlora? Så nej det gick inte sådär jätte bra för mig, ja jag kom sist av alla, tillochmed vann min mamma av över mig.
Det vi kan konstatera av det är inlägget är att jag inte alls är så värst smart och att jag inte ska bli jurist eller nått sånt där där man ska vara jättesmart. Men vilken innerlig tur att jag inte har en enda liten tanke på att bli det!

Tramptraktor-race och skattletande i höet!

Skördefesten var toppen bra kan jag lugnt säga! Rekommenderas varmt att fara runt till massa olika gårdar. Och jepp vi kom helskinade tillbaks till M:hamn, fast i vanlig ordning körde vi fel ett antal gånger. Men de måste ju vara lite spänning inblandat annars e de ju inga roligt.

Vi var väll sammanlagt till 6 gårdar tror jag. Vi körde tramptraktor-race och jag vann över min kusin Melker, kanske jag ska satsa på en karriär inom tramptraktor-race? Hmmm, ja varför inte! Sen åkte vi vagn efter en ponny, och det är det närmaste jag har kommit ridning. Nej jag har aldrig ridit på en häst nej, sanningen är nog att jag är lite rädd för dom där stora djuren.
Vi letade skatter på Bolstaholm i höet, det resulterade i att jag nu är en rik kvinna ( jag hittade så mycket som en euros chokladpeng, heja mig!) och att jag fick skorna fulla av hö och kläderna likaså.
Vi hoppade säck och tävlade i sitta-uppe-på-en-stock-och-försöka-få-ner-sin-motsåndare-genom-att-slå-säck-på-den. Dock var jag sämst på det och föll ner redan innan jag hade kommit upp på stocken, haha.

Dagens största fail var när vi skulle till Havsvidden på skördemarknad. Jätteroligt tänkte vi och gasa dit med min pärla. Som er som inte vet det ligger Havsvidden så långt bort i Getas urskogar som man kan komma och vägen dit är krokig och svänger hit och dit. Känns typ som att man åker berg och dalbana i en rondell. När vi inte hade mött en bil på 8 kilometer, så börjar vi ana oråd (heter det så? jamen det lät bra iallafall). Men vi fortsatte glatt att köra. När vi väl var framme alla illamåendes efter bilfärden så såg vi ingen bil och ingen marknad nånstans. Då läste vi på en liten lapp där att marknaden var mellan 13-16! Det var bara att hoppa in i bilen igen och åka den långa krogiga vägen tillbaks till Geta city, jag kan ju säga att stämingen inte var på topp.

Men trots den olyckliga färden till Havsvidden så var det en dunder trevlig kväll med kusinerna, en riktig mysig fredagshöstkväll!

Jag kom hem med 2 sixpack appelgårds äppelsjuice och citronsaft, muuums nu blir det kalas! Så nu ska det drickas äppeljuice så det står ut genom örona på mig, hihi.

Skördefest!

Nu har jag anlänt till storstan igen, eller ja storstad och storstad. Men de beror på vad man jämför med, om man jämför med Lappo så är de definitivt en storstad, men om man jämför med New York så är de ju bara en fjuttig liten håla.
Men iallafall, ikväll ska jag på skördefest med kusinvitamin och hennes karl och hans nån kompis....... till Geta! Ojoj hur ska de här sluta, Geta? Jag menar var ligger det? (ironi) Det om nånting känns ju som Ålands öde- och träskmarker, jaja nångång måst man prova på de också.

Åh det är ju så mysigt med skördefest tycker jag, det finns få positiva saker med hösten men skördefest är helt klart en av dom. (Och en annan är ju min födelsedag, hihi. Dock börjar jag känns mig gammal, så vi kan nog glömma min födelsedag annars) Tillpåköpet verkar det vara sol idag, efter ca 4 dagar bestående av regn, regn, blåst och lite mera regn (Jag antar att det är ett säkert tecken på att hösten har kommit. Fast jag inte riktigt viljat inse att det är verkligheten ännu, men jag tror faktiskt inte att de blir nå flera stekar dagar på plajjan, vilket jag fantiserar om. Så välkommen hösten 2011) Så de e ju toppen med sol!
Så kanske vi ses ute i Getas ödemark någonstans ikväll, om vi inte lyckas tappa bort oss som förra året. Fast i år har vi ju faktiskt flera getabor med oss, så kanske vi slipper borttappningen i Geta!

Uppdatering: Det blir att åka med mina fyra kusiner istället, Carro och hela syskonskaran Smeds! Nu kommer vi definitivt tappa bort oss i Getas träskmark, iallafall när det är jag som är bakom ratten, hehehe.
Så om nån timme drar vi iväg för att sätta prov på vårt lokalsinne, för att leta efter skatter i höet på Bolstaholm, prova på bågskytte, glupska i oss massor av äppel och bakelser (okej de kan ju inte jag äta men jag får dricka saft i stället, nomnom), klappa hästar och rida på kossor (eller?), men den största utmaningen är endå att komma helskinnade tillbaks till mariehamn. Önska oss lycka till nu!

Ha de så bra!

Sjukskrivning!

Ni som trodde att det skulle vara skönt att vara sjukskriven är helt ute och cyklar. Okej, en vecka går väll an. Men 8 månader? Det är väll endå till överdrift. 8 månader betyder 2/3 av ett helt år. Enligt mig, med mitt dåliga mattehuvud, betyder det runt 240-250 dagar. Jaja shit samma min point i det hela är att det är otroligt tråkigt och jag skulle göra vad som helst för att kunna jobba igen.

För tänk er om man har ett jobb som man älskar, det är verkligen nästan ett drömjobb. Man tycker nästan de är jobbigt att sätta sig i bilen och fara hem efter en lång arbetsdag. Man vaknar ständigt med ett leende på läpparna och hoppar upp ur sängen så att man nästan slår huvudet i taket.
Världens bästa, snällaste och roligaste arbetskamrater väntar på arbetsplatsen när man kommer dit, man känner verkligen att de bryr sig om en och att man kan vara sig själv med dom. Men bäst av allt är ju såklart dom man är där för, i det här fallet barnen. Dom gör en så glad bara av deras närvaro, deras skratt, deras prat, allting. Tillochmed om dom bråkar och slår en så uppskattar man dom (eller nåja kanske inte en dag då man är trött och stressad, men ni förstår vad jag menar)

Just ett sånt jobb hade jag innan det här hände!
Såå när dom första dan på sjukhuset så att jag måsta va sjukskriven två veckor, så blev jag så arg och lessen. Hur skulle jag klara mig i två veckor utan mina skrattande barn och mina gulliga arbetskamrater? Två veckor av sjukskrivning blev snabbt 4 veckor, det följde av 2 månader. Då hade jag endå ett liten hopp kvar om att få jobba några månader till innan min tjänst tog slut. Men efter 4 månader av sjukskrivning och en hals som inte alls var bra, så insåg jag min värsta mardröm. Jag skulle inte få komma tillbaks till mitt jobb! Såå ja det var minst sagt jobbigt att inse det här, men det finns inget man kan göra åt saken.

När jag ett halvår efter olyckan for och hälsa på mitt jobb, barnen hade då inte sett mig på 6 månader, så var jag lite orolig för att dom minsta barnen inte skulle känna igen mig (för småbarn glömmer ju så lätt). Men när jag steg ut från bilen och in på dagisgården så kom de flesta barn springande mot mig och ropade "heeeej julia, var ha du varit? du har ju inte varit här på jätte länge!" Då blev jag minsann glad, ingen hade glömt bort mig och allt kändes som vanligt, de kändes som att de var en ny arbetsdag på mitt älskade jobb. Oj vad glad jag var när jag fick träffa alla barn och alla kollegor!

Så ja jag hade världens bästa jobb kan jag lugnt säga!



Så här är en bild på mig och massa barn när jag är Pippi Långstrump på Lappofesten för några år sen!

Oj här ha de visst varit dött som i graven kan man lugnt säga. Dock har allt sina förklaringar.
Som ni alla vet lyckades jag få i mig maskindiskmedel i januari, vilket jag måst säga att skulle ha kunna hänt vem som helst i den här situationen.
Men nu Åtta (8!!!) månader senare sitter jag här i soffan fortfarande sjukskriven och med en förstörd hals. Håhå säger jag! 8 månader bestående av mestadels sjukhusvistelse, förutom nu i sommar då jag mest fått varit hemma. 8 månader av enbart soppätande (ibland inte ens det och inte ens vatten), dvs ingen pizza, ingen biff, ingen smörgås. På 8 månader har jag varken gått i skola eller jobbat. Jag har inte heller tränat (vilket jag älskar), alltså ingen innebandy, ingen joggingrunda. Eller nu på senare tid har jag faktiskt börjat powerwalka lite smått.

Så ja jag kan ju säga att det här inte är nånting för mesar, så ett tips är att hålla sig så långt borta ifrån en maskindiskmedelsdunk som möjligt, helst på kilometers avstånd. Nästa gång jag ser en såndär dunke kommer jag att elda upp den bums, så att det inte finns nån risk att någon annan råkar ut för samma sak som mig.

Så nu undrar ni säkert varför dom inte har lyckats få mig frisk på 8 månader?

Det börja ju med att jag var på ett 40 årskalas, kvällen började bra. Med god mat och bra stämning. Jag hade putsat dansskorna mina och var väldigt förväntansfull inför dansen. Dock blev det aldrig nån dans för mig. Utan jag gick till köket för att dricka lite vatten senare på kvällen. Dock stod någon och diskade vid diskhon (där man vanligtvis tar vatten) så jag villa inga störa henne. Men så såg jag en vattendunke som stod på bänken (en genomskinlig dunke, utan varningstext, med genomskinlig vätska). Perfekt, tänkte jag och hällde upp i ett glas. Efter två klunkar förstod jag att de inte alls var vatten. Det brände till som tuuuusan, kan föreställa mig att 90 poffare bränns så mycket.

Efter det så spydde jag som en gris i över tolv 12 timmar, det brände som tusan i halsen, jag hade skiiit ont i bröstet. Nångång trodde jag faktiskt att min sista stund var kommen, seriöst så kändes det så.
Ingen trodde på mig när jag sa att jag trodde att de var maskindiskmedel jag hade fått i mig, eller jo min mormor trodde på mig. Sen tog vi första bästa färjan in till stan och åkte till akuten och jag berättade vad jag trodde att hade hänt. Dock trodde ingen på mig där heller, utan de gav mig värkmedicin och skickade hem mig. Lite konstigt tycker jag eftersom jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde svälja vatten. Sen följde åter en sömnlös natt. Dagen därpå fick jag varken i mig nån mat eller vätska, så det bar av till akuten igen! Vid det tillfälle såg jag nog ut som en döende knarkare. Jag hade varken sovit, ätit eller druckit på två dygn. Jag hade fortfarande på mig sminket från kalaset och så bar jag mormors pyjamas. Så snygg var jag! Så när dom såg hur jag såg ut på akuten så först då trodde dom på mig, då trodde dom att jag faktiskt hade druckit maskindiskmedel! Så dom la in mig på kirurgiska avdelningen.

Första månaden var jag bara på ÅHS och då gjorde dom en gastroskopi (går ner med en slang i halsen för att se hur de ser ut) i veckan för att se hur brännskadan i halsen utvecklade sig. Tyvärr blev halsen bara värre och värre. Det resulterade i att jag blev skickad till TYKS (åbos sjukhus). Där så bestämde dom sig för att försöka utvidga (förstora) i halsen genom en s.k ballongblåsning. Och nej fråga mig inte vad det är eller hur man gör det, jag har inte den blekaste.

Hursomhelst, sen prova dom på att sätta rör i min hals, som skulle förstora i halsen och göra att de inte blev trångt igen. Såhär höll vi på fram till maj. Häremellan åkte jag mellan Tyks och ÅHS hela tiden, jag fick väll vara hemma emellanåt någon dag. Efter mycket om och men bestämde dom sig för att jag sku bli opererad den 12 maj, eftersom minns hals inte alls blev bättre efter alla undersökningar och sånt. Så 3 dagar före operationen anlände jag, som just då var rädd och nervös som en padda, till TYKS. Dock fick jag beskedet att min hals såg bra ut, så det skulle inte bli nån operation. Jag blev arg så in i hel**te. Jag, Julia? Arg? Ni som känner mig vet att jag iprincip A L D R I G blir arg. Men det var för att jag hade varit nervös över operationen i onödan i över en månad, hade haft många sömnlösa nätter pg.a det. Sen var det också för att jag visste, efter alla gastroskopier, att min hals inte skulle bli bra av sig självt, utan att operation var ett måste.

Jaja jag sa hejdå till dom i åbo, i hopp med att aldrig behöva se dom där idioterna igen (och nej jag behöver aldriiiig mera se dom och jag är så glad över det). Efter det styrde min mor och jag kosan hem till Lappo, bör nämnas att jag var hem första gången på 4-5 månader. Känslan att vakna upp i egna sängen var obeskrivlig!

Dock var varken jag eller min far så nöjda över beslutet som läkarna i Åbo tog. Så vi tog kontakt med ÅHS och bad om att få ett andra utlåtande från ett annat sjukhus om saken. Så efter det fick vi åka till Helsingfors istället, alltså börja om igen. Nu var vi på punkt noll igen, men vadsomhelst för att slippa TYKS.

Så i Helsingfors gjorde dom massor med gastroskopier och satt in rör (precis som i Åbo), dock operera dom in en slang på min mage. Vilket gör att jag slipper va på sjukhus så mycket, eftersom jag sprutar in extra-näring i slangen direkt in i magsäcken. Och de gör att jag inte rasar i vikt, visst har jag ju gått ner ganska många kilon. Men nu har jag stannat i vikt och går sakta uppåt.
Så nu sitter jag här 8 månader senare och min situation ser ut såhär just nu. Det senaste är att jag ha farit till ÅHS några gånger och utvidgat halsen, och dom börjar planera operation i helsingfors tror jag iallafall.

En liten sammanfattning av vad som har hänt, för jag antar att de är ganska många som undrat över vad som riktigt hänt och hur jag tusan fick i mig maskindiskmedel. Endel kanske har trott att jag drack det med flit, men nej så är det verkligen inte. Jag var helt enkelt på fel plats vid fel tillfälle. Skulle kunna ha hänt vem som helst!



Såhär glad var jag bara två veckor före olyckan. Jag levde livet i Thailand helt ovetande om vad som väntade mig.