31 december.

Sista dagen på detta år, sista gången man kan prata om 2013 i nutid. Ikväll ska det nya året firas in med gott sällskap och förhoppningsvis en god Brändöälg ytterfile (det gäller bara att se van och erfaren ut, trots att jag aldrig har tillagat nått så fint och komplicerat tidigare), det värsta som kan hända är ju att det blir bränd och inte går att äta, då finns ju alltid Rökka och Diablo som plan B.
Dagen började inte så bra när gröten blev alltför salt när jag valde salt istället för socker, nå det som hände var väll att jag fick avnjuta en inte allför god grötfrukost och mitt kolesterolvärde blir sky högt. Nyåret ska rusas in i "nyårsruset" idag. 9,4 km löpning runt vår fina stad. Bara jag laddar upp med ett halv paket Imodium ska det väll ordna sig. Då ska väll maten och drickan få bra med plats i magen min.
Nyåret ska rusas in även med hjälp av skumpan. Farmor jag lovar att ha ordning och palta på mig med ordentligt med kläder så jag slipper frysa. Fast det kan ju hända att garderoben idag består av en kort klänning och tunna strumpisar, men ska man vara fin får man lida pin.
Nå nu måste nyårsförberedelserna dra igång.
Gott nytt år mina kära vänner!

Jul och arbete.

Juldagen, den 25 december, 7 dagar kvar av 2013. Ikväll ska jag fara ut och prova på Mariehamns uteliv på juldagen för första gången. Då jag egentligen brukar inspektera mina fina julklappar och spela spel med familjen, ska jag istället ut på party och dricka vin. Nå denna jul blir annorlunda på alla sätt och vis. Gårdagen, julafton, spenderades på Trobergshemmet på jobb med alla skruttisar. 14 timmar jobb, regn & blåst, ingen tomte, ingen släkt, inga farmors köttbullar, inga paket och framförallt ingen snö. Kan ju erkänna att jag inte hade så värst mycket julkänslor! Men vilken tur att tomten lämnade mina julklappar (det måste vara många, eftersom jag varit så snäll. hihi) på Lappo. Tydligen har tomten missat att jag har bytt adress och flyttat till stan.

Nej nu ska jag putsa dansskorna och pudra näsan. God fortsättning kära vänner!

Pank? Jajamen!

I fredags var jag till Lekplaneten och skulle inhandla en julklapp (alltså hjälpa tomten lite på traven), mannen/killen (en väldigt trevlig och söt sådan!) började slå in "saken" till ett paket (och nej jag tänker inte avslöja vad klappen innehåller, det lär visa sig på julafton om en av mina kära familjemedlemmarna fortsätter vara snäll). Klappen inpaketerad och färdig, bara betalningen kvar. Jag sätter glatt in kortet och är redo att slå in koden min. "Transaktionen avböjd" blinkar det på skärmen, happ inga pengar - arken har tagit beslag på dom.
Jag försöker snabbt skämta bort det generad som jag är: Jag... alltså... jag klippte mig igår.... och du vet när man är tjej är klippningen inte så billig. Sorry inga pengar på kortet.
Mannen i kassan skrattar och rufsar mig i håret: Nå men det blev ju snyggt i alla fall!
Vi kommer överens om att jag återkommer imorgon när jag rånat en bank eller vunnit på Lotto.

Dagen efter stampar jag in på Lekplaneten igen, skinande glad och nöjd över att ha pengar på kortet igen (Jag överförde kvällen före...... trodde jag) går jag fram till disken och till samma kille som igår.
Han säger: rånat banken nu?
Jag: Ja nu finns det pengar på kortet i alla fall.
Jag sätter in kortet i apparaten och är ännu en gång förberedd att slå in koden. "Transaktionen avböjd"! Jag känner att det hettar till på kinderna och jag känner hur generad jag blir.
Jag: Alltså... jag överförde pengar igår.... jag lovar!
Killen i kassan bara skrattar.
I ett sådant här nödläge är det bra att ha en storasyster med sig som betalar hennes egen julklapp.

Dagens konstaterande: Jag ska inte extraknäcka som tomte!

Måndag.

Helgen har varit riktigt, riktigt bra. Det märktes i söndags när jag vaknade också. Man är minsann inte 18 år längre och man är inte gjord för att stänga Arken längre (nu låter det som att jag är 40+). Lördagen inleddes med en skön joggingrunda i slaskvädret, kan ju säga att skorna mina inte var torra längre när jag kom tillbaks hem. Dagen fortsatte i sportens tecken med att kika på hockey (okej jag var inte bara där för hockeyns skull, kanske jag kika på söta killar också.... men bara lite).
Kvällen bestod utav vinkväll med min fina vän Maria, hon är allt bra fin hon där bruden. Efter X antal glas vin skulle det spelas beerpong, vi utmanade Pamela och Dessie. Med lite alkohol i blodet tror man såklart att man är oslagbar och mästare på allt. Lyckligtsvis briljerade min lagkamrat Maria i beerpong och vårt lag vann, och tro mig - det fick motståndarna höra under hela kvällen också.

Som alla vinkvällar slutade även denna på Arken och gubbhyllan. Shottarna smakade bättre än någonsin och jag trodde att det var saft. Fast jag märkte dagen efter att det trots allt nog var alkohol i dom. På Arken utmanade jag sköterskorna på Kirran i armbrytning, och jo jag förlorade alla gånger. Shottarna för mig är likt honungen för Bamse, dom får mig att känna mig starkare än aldrig förr - vilket jag inte var. Jag utmanade samma sköterskor i dans på dansgolvet, jag kände mig som Michael Jackson - på riktigt såg jag nog ut som Bambi på hal is. Jag utmanade avdelningssköterskan på min praktikplats i snöbollskrig.... och till allas förvåning vann jag. Hon blev mådad med snö och flydde hemåt. Idag lät hon mig städa hela avdelningen som straff (skämt åsido).

Kan checka av ännu en oförglömlig helg!

Torsdag.

Tiden bara rusar iväg, jag hinner absolut inte med i svängarna, det är tydligen 1:a december på söndag sägs det. Vilket innebär juldekorationer, snö, julkalender, pepparkakor, julmat, julsånger, lucia, marknader. Ärligt talat älskar jag julen, jag blir som ett barn på nytt (fast jag är fortfarande en liten flicka i mor och fars ögon).
På julen är det liksom accepterat att vara liten, det är okej att tro på tomten och likaså att sitta sjungandes i hans knä (också att dra i hans skägg), det är normalt att se på barn julprogram/filmer, det hör till att dansa ringlekar och göra snöänglar, det hör till vanligheterna att köttbullarna rullar från tallriken och korvarna flyger på grannens tallrik, att riva och slita upp julpaketen är ett måste - då är det en riktig jul i mina ögon. I år blir det dock en annorlunda jul, utan fammos silltårta och pappas senapssill. Framförallt utan familjen och släkten. Det blir att fira i arbetens tecken i år (Usch så gammal och förståndig jag känner mig), och jo det är dom där 50 eurona i timmen som lockar. Så det blir jobb 13,5 h julafton. Det blir nog bra, det försöker jag iaf intala mig själv. Det blir bra.

Torsdag och helg.

Sista dagen på hemsjukvården idag, jag har världen (åland) framför mig så mot nya äventyr och utmaningar. Jag är en väldigt nöjd praktikant idag eftersom jag har haft 4 otroligt roliga veckor och sommarjobbet är nästan fixat. Avd.skötarn lät väldigt positiv till det och hon har mig lindat runt sitt lillfinger. Jag hoppas innerligt att kakorna jag lagade till dom idag är goda, är dom det så vill dom helt säkert ha tillbaka mig (kanske inte dom som går på diet och bantar förstås). Smakar dom bajs däremot så kanske dom väljer någon som kan baka goda kakor istället för mig. Men jag blev positivt överraskad av hemsjukvården, ärligt talat trodde jag inte att det skulle vara så roligt. Men DET var det minsann!

På måndag är det kir.polikliniken och massvis av vätskande sår som gäller. Tummen upp för det! Nu tar jag långhelg och laddar upp batterierna, helgens inleds med att Farmor bjuder på fågel. Hon är nog allt bra hon där gumman, mycket bra, världsbäst!

Torsdag.

Näst sista praktik-veckan på hemsjukvården är nu avklarad. Idag var jag på labben och fick sticka folk och ta blodprover på löpande band. Jag känner mig lite stickgalen för att vara ärlig, så fort jag träffar människor nuförtiden är armvecken och venerna det första jag tittar på. Jag tänker för mig själv: "Vilka fina vener han har, dom skulle jag villa ta beslag på och sticka i". Är det normalt? Tror jag börjar utveckla nått slags stick-missbruk snart. Antar att det är ett hälsosammare missbruk än tobak och alkohol i alla fall.
Den här veckan har jag varit lite vimsig känner jag. I måndags hade jag med potatis-, och purjosoppa till jobbet. Så på morgonen packade jag ner byttan i min väska, inga bekymmer alls. Dock när jag kom till praktiken och skulle sätta byttan i kylen märkte jag att halva soppan flöt runt i väskan bland mina pengar, viktiga skolpapper och böcker jag lånat från praktikplatsen. Allt luktade purjolök och sidorna i böckerna såg mögliga ut (utav broccolin och purjolöken). Det var bara att slänga väskan i tvätten och sätta böckerna samt pengarna på tork. "Det här händer alla ibland, inga konstigheter", sa jag tröstande för mig själv.

Igår hade jag ärtsoppa med till jobbet. Jag packade ner byttan fint i väskan på morgonen och packade upp maten ur väskan framme på praktiken i vanlig ordning. Vad trodde ni inte att flöt runt i väskan om inte ärtsoppa och lök? Man lär sig av sina misstag brukar man säga, med tydligen inte jag. Så resultatet efter veckans praktik blev två väskor som luktar soppa och skolböcker som ser mögliga ut! Nu tar jag helg, det är behövligt!

Söndag

Denna vecka har jag stuckit influensavaccin på löpande band, så nu kan jag titulera min vaccinationsexpert... det är vad jag tror nu iallafall. Jag har delat mediciner så fingrarna börjat glöda, jag har tagit blodprov så blodet har sprutat, jag har plåstrat sår så att varet har flödat och såklart så att såren läkt, jag har läst på om sjukdomar så att ögonen fått träningsvärk. Men jag trivs, jag trivs jättebra. Jag blir mer och mer övertygad om att det är det här jag ska syssla med i 40 år tills pensionen. Så jag är helt klart en nöjd praktikant. 2 veckor till på hemsjukvården och sen blir det att hänga på Kirurgiska Polikliniken i 4 veckor med min polare Tora Bäckström.
I helgen har jag vilat upp mig på Lappo med sällskap av min käre bror Kacke. Han har briljerat i köket med sina matlagningstalanger i form av kokta samt stekta ägg, gröt, koka kaffe och steka färdig pyttipanna. Han har många farliga ess i jackärmen han där mannen. Idag höjer vi matlagningsnivå en aning, på menyn står baconinlindad kyckling med fetaost och råstektpotatis. Gordan Ramsay släng dig i väggen!

Fredag och helg.

Nu har jag tagit helg, efter en kort med intensiv första praktikvecka. Mycket nya intryck, nya personligheter jag stött på (allt från gummor som påtar i en tonvis med karkki till gubbar som tar en på rumpan och ger mig blicken "Tjena sötnos") och mycket nya lärdomar jag packat ned i bagaget, dock mest bra sådana. Alla är snälla med mig (visst verkar det finnas såna som ogillar praktikanter, men jag orkar inte lägga ner nån energi på dom). Så mina fyra veckor kommer att rusa iväg.
Idag firade jag att det är helg med att fara till barnavdelningen och hälsa på Malins lillknodd Olle. Om man inte har varit bebissjuk förut, så blir man ju det nu i alla fall. Lugn mamma och pappa, det kommer nog inte barnbarn på många år ännu. Mormor och morfar börjar ju låta så gammalt, så tänkte att ni vill känna er unga några år till i alla fall och få en aning gråare hår ännu samt krokigare rygg (skämt åsido) innan ni får titeln mormor och morfar.

Idag åker jag och mina kära vänner till Tallinn på kryssning. Första gången jag kryssar och första gången jag är i Tallinn. Jag ska försöka se till att inte bli bortrövad av ett gäng knarkare, att inte bli nersupen och kastad i estniska kvinnofängelsen eller att inte bli rånad och måsta leva som prostituerad på gatorna. Och nej jag har absolut inte fördomar mot hur livet i Tallinn är. Tur att jag har fyra modiga karlar och två biffiga brudar med som håller koll på mig.

Veckans lärdomar är att inte lämna en burk med yougurt halvöppen i väskan, för då blir alla viktiga praktikpapper och annat smått och gott kladdigt. Ät inga mat som inte är laktosfria före du har en viktigt innebandymatch, det finns inte tid för toalettbesök (dock blir motståndarna skrämda av laktospruttarnas aromer). Koka inte ägg i en halvtimme dom blir gröna och torra!
Trevlig helg på er!

Måndag och praktik.

Startskottet för praktiken är igång och vem är gladare för det än jag? Trots att jag inte fick någon sömn inatt, jag har någon konstig mani att när jag har nått viktigt tidigt nästa morgon så tror jag att min väckerklocka inte ska ringa. (Det hjälpte inte att jag drömde att jag försov mig till praktiken och blev underkänd). Det resulterade i att jag tittade på klockan en gång i halvtimmen från klockan ett till sex. Såklart ringde klockan när den skulle, varken en minut före eller efter. Så idag har kaffe varit extra gott, tillochmed att jag drack kaffe utan mjölk (egentligen hatar jag det), allt för att hålla ögonen öppna och visa min bästa sida på praktiken (sanningen är att mjölken var slut).
Kan ju säga redan nu att jag kommer stortrivas, vem kan liksom motstå gamla tanter med glimten i ögat som undrar om Viveca (alltså min mamma som är 30 år äldre än mig) är min syster? eller gubbar som berättar fasanfulla historier om vinterkriget och bjuder på karameller med "bäst före datum" som gick ut 2009? Jag menar godis som godis. Ja jag älskar mitt blivande yrke, sjukvård handlar verkligen inte bara om bajs och spyor (Carro!!), utan även om att skapa en meningsfull tillvaro för de äldre och tillgodose deras behov (okej där kommer väll de där bajset in).

Älgjakt!

Älgjakten är förbi för i år och frysarna fylls snart med härligt älgkött. I år fick åtta stackars älgar bli till köttfärs och tre vitsvanshjortar fick bli till saftiga biffar (det är inte synd om dom eftersom dom äter upp alla grönsaksland). Jag får godkänt som drevkarl, trots att det enda jag såg under jakten var en hare, en orre, en gädda, grisar, jädrans många buskar och träd´, samt jalluviina flaskan. Alltså allt förutom det vi jagade, älg! Men jag antar att det var för att dom blev så rädda för mitt rop/skrik/falsett/pip samt när jag kom fram klampandes.
Nu är det bara älghippan om ett halvår att se framemot och dom brukar vara legendariska. Brännvin, svettiga gubbar, styrdans, armbrytning, frosseri i mat, allt det hör älghippor till.

Samtal under älgjakten:

Pojke säger i älgjaktsradion: Pappa,pappa. Jag har tappat bort mig i skogen. Vart ska jag gå? Ska jag gå rakt framåt?
Pappan svarar: Gå rakt fram du!

Drevet har just gått färdigt när det kommer en vitsvanshjort förbi springande.
Pojke M säger: Såg ni? såg ni vitsvanshjorten?
Pojke A säger: Jag såg den, men jag såg bara hornen.
Drevkarlarna som står brevid tittar konstigt på varandra.
Efter en stund utbrister ena drevkarlen: Den hade inga horn....

Onsdag.

Idag i skolan hade vi föreläsning om pedagogiskt ledarskap. Läraren frågar alla i klassen vad vi tycker att vi är bra på. Den första tjejen säger att hon är bra på att lösa konflikter, den andra är flexibel och den tredje har ett stort tålamod.
När det är min tur att säga vad jag är bra på så funderar jag en stund, men svarar efter en stund svarar: "Jag är bra på att jaga älg". Tystnad uppstår i klassen, några fnissanden hörs.
Läraren frågar: "Skjuter du älg?"
Jag: "Nej jag bara springer efter dom i skogen och skrämmer dom genom att skrika".
Läraren: "Jag ringer dig när jag vill få bort älgarna ur min trädgård!"

Dagens konstaterande: Alla är vi bra på olika saker!

Ålders funderingar.

Ett år äldre, en aning förståndigare och visare, lite mindre blond (alltså smartare!!) och mer gråhårig, samt några rynkor rikare i pannan och en aning tantigare än jag var i lördags. Fast ärligt talat känner jag mig inte ett dugg äldre eller visare än i lördags. Jag ser fortfarande på barnprogram och tror på tomten. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i isglassar och godisklubbor. Och jag är fortfarande mamma och pappas lillflicka. Jag blir nog aldrig gammal. Eller vad räknas egentligen som gammalt? Jag menar farmor är 70 + och hon anser sig inte vara gammal, dock anser mina kusiner att jag som är 22 år är gammal. Livet är orättvist ibland.

Hädan efter tänker jag börja använda mig av farmors favorit uttryck "Man är så gammal som man känner sig, och jag känner mig inte en minut äldre än 65 år". Vilken härlig inställning hon har, en riktigt jävlaranamma-stålkvinna. När jag är 70 + tänker jag leva med samma motto som henne, man får nog mer ut av livet på det viset tror jag.
Men just i nuet lever jag med mottot "Äta bör man annars dör man", mina mun väntar på att få sätta tänderna i en saftig smörgås med leverpastej och farmors hemlagade saltgurka.

Fartfyllt helg.

Lördagskvällen spenderades i min lya med mina äĺskade vänner, jag hade nämligen inflyttningsfest. Beerpong turnering stod på schemat (stackars mitt vita matbord säger jag bara), de tre blondinerna och Mathias blev mitt lag. Efter mycket skrik, svärande, drickande, spillande drog vårt lag det längsta strået och vann alltihop. Vi kunde alltså titulera oss beerpong mästare och jag lovar jag lever på vinsten än idag. Jag är en bra vinnare, men ack så dålig förlorare jag är.
Efter beerpongen höjdes volymen rejält i lägenheten (kunde det månne bero på att promillehalten höjdes? Det är oklart ännu). Tur för mig att mina kära grannar inte var hemma, taktiskt som jag är så bjöd jag dem ju såklart på festen för att slippa klagomål, hihi.
Jag får tacka min vän Frida som rensa kylskåpet innan Arken på maten jag hade lagat, då slippte jag slänga den. (Jag hatar att gå ut med sopor och sopsortera. En gång fick min granne Niklas sopsortera soporna jag hade slängt. Kanske dags att gå sopsorteringskurs?). Frida konstaterar medan hon sitter och äter tonfisk tunnbrödrullar. "Alltså egentligen tycker jag ju inte om tonfisk, men mat är ju så gott". Så fortsätter hon sitt ätande!

Dagens konstaterande: Jag har världens finaste vänner.

Brända bullar och målskytte.

Igår var en bra dag. Vad gjorde den så speciell till skillnad från alla andra dagar? Jo:
- Jag skrev tenta om akutsjukvård och det kändes som det gick riktigt bra. (Peppar peppar)
- Jag hittade en fin klänning på H&M som jag ska ha på min inflyttningsfest på lördag.
- Jag var på en löprunda i höstvädret med trevligt sällskap. Kompensera kalorierna jag förbrände med att baka två satser kanelbullar.
- Innebandy säsongspremiär i Baltichallen, dock förlora vi. Men vi är nöjda och jag lyckades göra mål.
- Kvällen avslutades med Bonde Söker Fru och en kopp te med tända ljus. Jag älskar hösten (inte bara för att jag fyller år).

Dock lyckades jag bränna en plåt med bullar, såklart satt jag inte på äggklocka. Utan jag tänkte "Äh inte behöver jag ju någon äggklocka, jag har ju så bra minne". Jag slog mig ner i soffan och såg på tv, plötsligt luktade det bränt. "Va fan har Madde (grannen) bränt sina bullar igen?". Som en blixt från klar himmel slog det mig att det var mina bullar. Köket fylldes av ett svart moln när jag tog ut dom. Nästa gång använder jag äggklocka tänkte jag då!
Idag bakade jag chokladsnitt (och glömde äggklockan igen, suprise), dom skulle vara inne 15 minuter. Efter 22 minuter rusar jag upp ur soffan och skriker av förtvivlan "INTE IGEEEEN".
Dagens konstaterande: Använd äggklocka!

Lidingöloppet!

Då var helgen förbi (allt för snabbt i vanlig ordning) och jag kan checka av Lidingöloppet 15km från min löparlista. Så igår var det soffläge och godsaker som gällde, och det var med väldigt gott samvete!
Så Lidingöloppet, vad är det? Det är egentligen en löparsträcka i Lidingö (Stockholm) som motsvarar 30 km och är en del av en svensk klassiker. Dock valde vi (med vi menar jag mig och syrrans pojkvän Andre. Stackars syster hade opererat visdomständerna och fick träningsförbud. Så snäll lillasyster som jag är så tog jag över hennes startplats.) att springa 15 km eftersom loppets terräng var väldigt tuff, mycket uppförsbackar och skogsstigar (vilket ledde till att det var trångt i löpspåret, det gällde alltså att armbåga sig fram om man ville få bra tid).
Så med fem Imodium i kroppen (ja jag har problem med min mage) och toalettpapper innanför löpartightsen så var min mage redo för 15 km löpning och jag var redo om jag sku måsta akut till skogs (barr och kottar är inte att rekommendera, toalettpapper är en bra uppfinning. Einstein släng dig i väggen). Skosnörena var ordentligt åtdragna och GPS var på (så att det inte skulle finnas någon risk att jag skulle tappa bort mig och hittas av några jägare nånstans i barrskogen i Norrland). Starten gick och pulsen min var hög, bena var ivriga och de hade blivit fulladdade över natten, humöret var på topp, så det var bara att köra fullt ut. Terrängen var jobbig, stigarna var smala och deltagarna i loppet var många, det kändes som ett koutsläpp på våren. Alla ville vara längst fram, det knuffades och armbågades, starkast överlevde. Ibland kändes det som jag åkte bergochdalbana genom loppet.
Men i mål kom vi, jag efter 1 h 31 min och Andre dryga 10-15 minuter efter. Över mållinjen kom jag kanske mycket tack vare flickan som stod med hembakade kokosbollar två km från målet, mina överkokta spagettiben fick snabbt energi och jag kände mig som en duracellkanin (i nån minut iallafall).
När jag kom i mål så klappade en ung tjej mig på axeln.
Hon: Tack för att du fick mig att springa de två sista kilometrarna trots att jag var helt slut, du hade sån fart på så jag blev motiverad och sprang dig hack i häl endå till målet. Bra jobbat!
Flåsande försökte jag hämta andan och säga nånting fint. Dock fick hon nöja sig med en tummen upp denna gång, ja jag var trött när jag väl kom i mål.

Studiebesök

I onsdags var vi på studiebesök till röntgen med klassen. Röntgensjukskötaren föreläste först en timme om diverse röntgenmetoder och tillvägagångssätt. Andra timmen visade hos några röntgenbilder och berättade om patientfall. Det var b.la en röntgenbild på en ryggrad som var bruten/av, en byggarbetare hade fallit från en tak och brutit nacken. Tyvärr dog han i helikopter påväg till Åbo. Det var en röntgenbild på ett brutet ben, en ung kille hade varit med om en bilolycka och benet var av på diverse ställen.
Det var en röntgenbild på en matstrupe som var totalt frätskadad, en ung tjej hade druckit maskindiskmedel av misstag. "Stackars tjej", tänkte jag då. Alla i klassen började titta lite konstigt på mig och som en blixt från klar himmel kom jag på, det var ju min matstrupe hon visade bild på.
Föreläsaren hade dock ingen aning om att jag faktiskt satt i rummet, dock förstod jag mig inte på röntgenbilderna, tydligen var matstrupen inte alls snygg enligt henne. Det sista föreläsaren sa var: ha inte diskmedel framme om ni har småbarn eller häll inte diskmedel i en Coca-cola flaska!
Tips från coachen: ha inte maskindiskmedel framme för vuxna heller!

Glad tjej!

Tänker tillbaks två år och inser hur jäkla bra jag har det nu. Trodde aldrig för två år sen att jag skulle bli en lycklig lägenhetsägare, trodde heller aldrig att jag skulle kunna börja plugga till mitt drömyrke-sjukskötare, trodde absolut inte att jag skulle kunna äta pizza och allt sorts mat (kött undviker jag dock), jag trodde att jag aldrig någonsin kunde leva ett normalt liv igen och säga "Jag är frisk" - men det kan jag! Ibland måst jag gnugga mig i ögonen och nypa mig i skinnet, det är verklighet. Jag njuter av varje dag, varje timme, varje sekund.
Ibland drömmer jag mardrömmar om snarkande tanter i sjukhussängar, min droppställning Karl-Gustaf, sjukhusets delikata (bedrövliga?) buljongsoppa eller om mina finska otrevliga läkare. Då är det bara att ta fram sopborsten och sopa dem i sopisen. Som Alfons Åberg en gång sa: Försvinn du dumma spöke, för du finns ju inte!

Måndagsdemens.

Idag åkte jag till bibban för att lämna tillbaka en bok jag hade lånat. Jag trallade visslandes in på bibban och fram till disken där man lämnar tillbaks böcker.
"Det är nånting som jag ha glömt" tänkte jag. Jag tittar på skärmen där det står "sätt boken på disken" samtidigt som jag tittar i mina händer. Ingen bok.
"Jamen just ja, boken glömde jag tydligen hemma". Med en djup suck traskade jag med tunga steg till bilen och brummade iväg hem efter boken.

Ett solklart fall på åderförkalkning måntro? eller bara vanlig måndagsdemens?

Inflyttningskaffe.

I lördags hade jag hela släkten hit på kaffe och smörgåstårta för att fira in min nya lya med presenter och sötsaker. Jag märker att jag allt mer och mer börjar släktas på min käre mor. Varför? Jo jag hade laddat upp med diverse kaksorter i mängder, inte bara sju sorters kakor här inte. Så nu har jag frysen full av godsaker, bara att kika in här om ni här vägarna förbi och känner för att gå upp några kilon och samtidigt bli snäppet sötare (kanske det bästa av allt: Få träffa mig såklart!)!
Nu pryds mina fönster även av massvis med blommor som jag fått. Senast jag hade blommor för ett par år sen så möglade dom.... så dom fick tydligen inte alltför mycket kärlek av mig. Det här är nog ett test, om mina blommor dör inom kort tid betyder det då att jag inte ska ha husdjur? För om jag inte kan ge mina blommor tillräckligt med kärlek och näring, hur ska jag då kunna uppfostra en hund?

I lördags när farmor hade varit i lägenheten en stund, tittade hon först på mig, sen runt i lägenheten och till sist på pappa och sa:
Farmor: Jaadu Stefan, ni har inga småbarn längre i familjen. Tillochmed lilla Julia har blivit stor!

Äntligen kan jag titulera mig vuxen!

Måndag.

Ju snabbare tiden springer iväg, desto vuxnare (om jag vill eller inte) känner jag mig. Jag betalar räntor och köper lägenhet, jag lagar kanelbullar, jag går till banken och diskuterar försäkringar i timtal, jag hänger upp gardiner, jag köper glödlampor, jag plockar svamp och bär, jag lagar storkok och fryser in, jaa allt sånt där som hör vuxenlivet till. Men roligt är det!
När jag var liten tänkte jag alltid: "Jag vill aldrig bli vuxen, jag tänker vara barn och leka hela livet". Lyckan som uppstod när jag såg på Pippi Långstrump och hon berättade att den fanns piller man kunde äta som gjorde att man aldrig blir vuxen. Dock hittade jag aldrig dom där pillrena, varken i mammas medicinskåp eller i leksaksaffären. Idag är jag nog glad över att jag aldrig hittade Pippis magiska piller, vuxenlivet verkar inte så tokigt trots allt.
Nu börjar jag också få en bättre förståelse för dom som säger att studielivet är dyrt, ekonomin är knaper och jag börjar faktiskt tröttna på gröten, trots att jag försöker lyxa till det med att sätta banan och hallon i. Tror jag byter min grötdiet till nudeldiet den här veckan. Men på lördag blir det att frossa i godsaker som smörgåstårta, kanelbullar och kladdkaka. För då ska det bli inflyttningskaffe i min lilla lya.

2 septemer..

.... vilket innebär höst, regn och rusk, ljus och soffmys, löven faller och kylan kommer, älgjakt och skördefest. Måste erkänna att jag älskar känslan av att kunna sätta på helljusen igen när jag kör bil, känslan av att kunna tända ljus till filmen är även den underbar, en skön känslan att kunna ligga i soffan med gott samvete och vräka i sig popcorn medan det regnar där ute, jag saknar tillochmed känslan att sätta på tjocka vinterjackan, vantarna, kängorna (än sålänge innebär kängor för mig converse, kanske jag borde tänka om eller hoppas på att det inte kommer någon snö i år?), mössan (nej jag använder egentligen inte mössa, men säg det inte till mamma och farmor). Faktiskt så tycker jag om hösten, alla årstider har sin charm. Så nu tänker jag tända lite ljus, äta en kanelbulle och slå mig ner i soffan med gott samvete, trots att jag inte har gjort klart skoluppgiften, packat upp väskan, diskat eller sopat köksgolvet.

Igår på färjan var jag påväg hem och satt i soffan och knäppte på min mobil, plötsligt märker jag att det är en dam i medelålder som kommer och sätter sig mitt emot mig. Hon tittar ned i golvet och börjar prata med om allt mellan himmel och jord. Jag sitter tyst och plötsligt vänder hon upp blicken mot mig, ser väldigt förvånad ut och tittar omkring sig.
Damen: Jag sitter vid fel bord va?
Jag nickar på huvudet och visar att hennes bord är bakom henne. Snopet går hon tillbaks till sitt eget bord och pratar med hennes dotter igen. Hon har alltså suttit en lång stund vid mitt bord och trott att jag var hennes dotter ovetandes om att det var fel bord.

Grannar.

I många tv-program får man se där grannar inte alls kommer överens med varandra, det bråkas om deras marker, det är fejder, det kastas ägg på varandras hus för att grannen har finare hus, postlådor som sprängs i luften (kanske lite väl dramatiskt) och några grannmiddagar är inte alls på tal om. Likt ett tredje världskrig.
Eller så finns det Svensson grannar. Man går ut i badrock och hämtar tidningen från postlådan, hälsar glatt på grannen och frågar var dom höll hus till klockan två in på natten. Man har full koll på vad grannen får för gäster, när det spolas i toaletten eller när det grillas (och vad de grillas) och likt Ove Sundberg halkar man då in till middagsbordet på en bananskal. Är sockret slut är det bara att gå en våning ner till grannen, är det några lampor som måste kopplas i taket så ringer man grannen, är man rastlös går man och utbyter några skvallerramsor med grannen.

Igår blev jag påmind över hurdana grannar det är som jag har. Trots att jag har bott i min lägenhet i två månader så har det inte kommit upp några taklampor än (alla lampor är dock köpta), vilket betyder att det är ganska mörkt om kvällarna nu när solen har bestämt sig för att ta natt tidigt. Men igår när jag kom hem svettig och orkeslös från min joggingrunda så lyste hela min lägenheten upp. Jag tittade på postlådan en extra gång för att se om det verkligen var min lägenhet, Thörnroos stod det, så jag var på rätt. När jag klev in i lägenheten stod min granne Niklas och monterade upp taklampor och min andra granne Madde satt i min soffan och såg på idol medan hon välkomnade mig hem, förklarade att dörren var öppen så det passade på att sätta upp mina taklampor så att jag slapp vara mörkrädd.
Där blev jag påmind om att vi är Svensson grannar. Bättre grannar får man leta efter!

Ateroskleros? (åderförkalkning)

Ännu ett tecken på åderförkalkning. Jag sitter i soffan och ser på tv. Nånting konstigt hörs från köket, nåmen det är bara blåsigt ute, fönstret är ju öppet där. Fem minuter senare tänker jag: jäklar vilken storm det har blivit där ute. Efter tio minuter blåser det in så mycket att jag går till köket och stänger fönstret. Precis när jag gör det märker jag att kastrullen med vatten på spisen kokar, det är det som jag har hört hela tiden. När jag tittar ut är det vindstilla. En kvart tidigare satte jag på tevatten, men tydligen är mitt minne extremt kort!

Måndag och skolstart!

Vardagen har börjat igen. Skolklockarna har ringt in och skolväskan är full med skolböcker. Skönt med lite rutin i sitt liv, eller ja den här första veckan är lite mjukstart för att vara ärlig. Ledig tisdag och torsdag, går tre timmar måndag, onsdag samt fredag. Jag tror faktiskt kanske att jag överlever den här veckan, tenta på fredag dock. Läkemedelsräkning! Jag får rysningar när jag hör det där ordet, jag börja darra nu när jag skrev det och jag gråter när jag skriver den tentan. 100 % rätt är det som gäller, ingenting annat räknas. Du måste prestera perfekt, annars är du kass. Julia, känn absolut ingen press, men du måste ha alla rätt, det finns inte rum för snedsteg (nej jag är inte aaaalls uppstressad).

Jag trivs superbra i lägenheten och den börjar allt mera kännas som mitt hem. Vardagsrummet saknar dock lampor så jag är nästans lite mörkrädd (sanningen är den att jag inte har lampa i sovrummet, gästrummet, eller ingången heller. Så när jag vill ha ljus får jag kura in mig i garderoben, sitta på toaletten med dassboken, eller ta en sup (fammos saft) vid köksbordet). Jag tror att jag har gjort den bästa affären i mitt liv (och den dyraste!!). Jag bara svävar på rosa moln just nu..... tills tvättmaskin ska köpas, bilen ska till verkstad, mera mat ska inhandlas, lägenheten ska städas, disken ska diskas! Jag har nu (nu först!) insett att det är dyrt att ha lägenhet.

Jag, Niklas, Madde och Melissa sitter och äter pizza på Niska. Knapparna på byxorna går nästans sönder och alla mår dålig över all pizza vi påtat i oss.
Melissa: Oj vad skönt att komma hem och lägg sig på soffan nu.
Julia: Ja när jag kommer hem ska jag lägg mig på soffan och äta godis, bananer med bär och mjölk. Mums mat!
Jag får dödande blickar av alla, ordet mat gjorde att alla (förutom jag tydligen) började må mer illa.

Skolstart!

Då är sommarlovet slut för den här gången, jag lämnar paradisön och återvänder till stan och verkligheten. Jag minns när man gick i lågstadiet och kom tillbaks till skolan, då skulle man berätta för fröken och klasskamraterna vad man har gjort på sommarlovet. På måndag när jag ska berätta för mina klasskamrater vad jag har gjort under mitt 2 veckor långa sommarlov, så kommer jag bara säga: "Ingenting, jag har gjort ingenting". Men jag antar att det är det som är semester på riktigt. Men det ska bli skönt att få lite rutin igen, träffa skolkamrater och ha klassfester att se framemot. Nå nu tänker jag krama det allra sista ur sommaren och fara ut till Föglö på kräftskiva. Allt för mig!

Äventyr till havs.

Gårdagen bestod av mycket spännande äventyr i en annan del utav skärgården, närmare bestämt Kumlinge men främst Sottunga. Dagen före satt jag i soffan med sjökortet i handen (bör nämnas att jag inte är nån rutinerad sjökortläsare) och tittade ut en passlig sjöväg för mig och min trogne kamrat tequila (det är inte en rejäl sup med citron och salt utan det är en av våra båtar).
Dagen efter tog jag sjökortet i handen och gpsen i den andra, kröp ner i flythalaren, tittade efter att all båtutrusning var i skick... Nu var jag redo för äventyr till havs! Färden till Sottunga gick precis enligt planerna, lite guppande blev det på fjärden mellan Kumlinge och Sottunga, men inget märkvärt. När jag anlände var magen tom och var i stort behov utav mat, sjölivet tar på. Såklart hade min mormor laddat upp med pizza, chips, wienerbröd, jaaa allt vad en sjöman (sjökvinna) behöver. Timmarna gick och jag hade laddat upp reserverna med mat, dags för hemfärd.

"Peace of cake" sa jag för mig själv när jag startade motorn och släppte på trossarna medan jag tittade på den lugna vinden. Jag ångrade precis vad jag sa efter några minuter när jag kom ut på fjärden, det gick vitor och vågarna var högre än jag själv var, nu var jag inte så kaxig längre. Svetten rann på ryggen och i pannan. Det gick en minut, det gick fem minuter och tio... tills jag insåg att jag inte skulle komma fram på många timmar om jag skulle hålla på guppa såhär på fjärden. Jag tog mitt förnuft till fånga, ringde pappa och styrde kosan mot seglinge och vidare till Snäckö. Eftersom hela den sträckan var inomskärs, alltså inga Julia-höga vågor, så var den mycket behagligare. Jag hade inte kört båt ensam på så många okända ställen förut, så var jag lite nervös och pulsen var hög. Efter en stund märkte jag att jag visst kunna läsa ett sjökort/gps, färden hem gick lugnt, förutom några (läs många) samtal och mess av en orolig mamma.

När jag väl var hemma var tekannan varm och soffan likaså.

Julia 74år?

Mitt beteende och min vardag börjar alltmera likna en 70 åring som lever pensinärslivet framför en 21 årig tjejs partyliv. Varför? Jo de senaste dygnens timmar har jag ägnat åt att leta hallon och blåbär i skogen tillsammans med farmor, samt rensat bären efter det, jag har spelat kort med mormor och morfar samt druckit kaffe och ätit wienerbröd (det äter väll alla pensionärer?) jag har lagat komplicerade middagar från grunden samt jag har bakat småkakor och semlor till kaffet. Men om det här är ett äkta pensinärsliv jag lever, så börjar jag redan räkna ned dagarna till pensionen.
Jag tänker trots allt bege mig mot staden och vidare till Föglö på kräftskiva i helgen, allt för att bevisa att jag endå har lite ungdomsgener kvar och att jag ännu kan handskas med partylivet.

Augusti.

"Bättre sent än aldrig" - är ett uttryck som jag använder alldeles för ofta, men uttrycket får en att känna sig lite bättre när man inte har bloggat på hela sommaren. Det gör inte saken bättre att jag har haft en och en halv veckas sommarlov och haft all tid i världen för att sätta mig ner i stolen och skriva en rad eller två. Men nog med bortförklaringar.

Jag befinner mig på paradisön, ni vet alla att jag syftar på Lappo, om man söker på paradisön på synonymer.se så kommer Lappo som första synonym. Vad gör jag därute kan man fråga sig? Jag plockar bär som ska fylla upp min trånga frys i stan, jag piskar släkten i kortspel, jag kör båt såklart, jag tränar bort mina extra kilon som jag har fått efter en sommar på trobergshemmet. Tro mig, det är omöjligt att inte gå upp i vikt där med dom arbetskollegor som jag har. Det bakas smörgåstårtor och blåbärspajer, det köps glass, boendena bjuder på tårtor och kanelbullar, det tillagas smoothies tillägnat de boende (så sägs det iaf, egentligen lagar vi till kaffepausen våran), kaffe dricks det litersvis per dag. Jag tror att er förståelse för mina extra kilon blir allt större. Nå mormor min är nog stolt över mig iallafall, varje gång jag är där och hälsar på säger hon: ät nu lite bullar, du behöver nog gå upp lite i vikt! Så det känns bra att göra någon nöjd. Farmor min är nog också nöjd, varje gång vi ses utbrister hon:har du gått ner i vikt nu igen? Du måste äta mera. Efter det dukar hon upp bordet med diverse bakverk. Jag undrar om dom försöker övergöda mig med godsaker? Skämt åsido, ärligt talat tycker jag ju faktiskt om allt som är sött.

Allt för mig denna gång!

Drömde häromnatten att min chef gav mig sparken från Trobergshemmet för att jag gav en patient hela veckans mediciner på en och samma gång till henne. Helt förståeligt att jag fick sparken, tror varken att det skulle vara särskilt nyttigt eller gott med så mycket mediciner. Men som tur är så vaknade jag en stund senare och hade fortfarande mitt jobb kvar och ingen patient hade fått en överdos av mediciner.
En annan natt drömde jag att en arbetskollega gömde sig i min garderob. Plötsligt titta hon ut därifrån och skrattade åt mig för att jag var naken. Jag skrattade tillbaks till arbetskollegan för att hon gömde sig i min garderob mitt i natten. Jag vaknade en stund senare av att jag satt uppe i sängen och skrattade.
Ett konstaterande: Jag drömmer hel konstiga drömmar och jag har jobbat alltför mycket den senaste tiden eftersom jag drömmer om jobbet varje natt.

Krock?

De senaste dygnet har jag varit nära att krocka med bilen tre gånger, TRE GÅNGER!! Tror att det är meningen att jag ska krocka, ödet liksom. Så just därför borde jag kedja fast bilen och ta cykeln vart jag än ska, men jag ska visa att ödet har fel och att jag vinner. Nu börjar jag förstå dem som säger att det är 10 gånger farligare att köra bil (speciellt på Åland) än att flyga flygplan. Första gången jag höll på att krocka så var det en mopedist med väjningsplikt som körde precis framför mig, har jag sagt att jag hatar mopedister? Jag sa det nu iallafall. Andra gången var det jag som var lite ouppmärksam, skyller på jobbig dag på jobbet. Tredje gången körde jag på Ålandsvägen i vanlig ordning, mitt i allt kommer det en bil i full fart framför mig. Det var bara att trycka på bromsen och tvärnita. Jävla ålänningar (inte alla) som inte kan blinka och inte kan dom köra bil heller (tydligen kan inte jag heller köra bil). Tack nu fick jag avreagera mig lite.

Allt blev lite bättre efter en lunchdejt med Mamsen på stan och efter kokosbollsbak på jobbet. Inatt kommer jag snarka gott.

Tisdag

Jag lever och har gjort mig hemmastadd i nya lyan. Det börjar bli riktigt mysigt här och det börjar allt mera kännas som ett hem, som mitt egna hem. Nog för att Lappo alltid kommer vara hemma på riktigt, så gör jag allt jag kan för att få uppleva samma känsla här.
Så jag ber om ursäkt för det dåliga bloggandet, men kära vänner sommaren är en dålig årstid för att sitta inomhus och blogga. Istället ska man springa barfota på gräsmattan medan gräset kittlar mellan tårna, sitta på bryggan och plaska med fötterna i det kalla vattnet med en glass i handen, guppa med båten på böljan den blå med vinden i håret och stekarbrillorna på näsan, simma bland klippor och stenar med hackande tänder och lila läppar, känna lukten av nyklippt gräs samtidigt som man sparkar fotboll lika proffsigt som zlatan, sitta på altanen långt efter att solen har gått ned med ett glas vin (eller fem) bland myggen och vännerna, stressa på jobbet så svetten rinner samt sitta och dricka kaffe medan man pratar "förr i tiden" med pensionärerna/patienerna.

Nu börjar mördar passet, har nio dagars jobb framför mig. Har på känn att den här tjejen kommer somna ganska så gott efter den nionde dagen. Fast inga klagar jag, pengarna rullar in och jag har roligt!

Lördag.

Igår var jag till Ikea med päronen och brände sommarjobbspengar, dit för den lönen (nå inte riktigt så mycket). Jag tror att Ikea är min nya favoritaffär, men samtidigt min värsta fiende. Jag säger bara oj vad pengar jag skulle kunna göra av med där. Jag och päronen strosar runt och kollar på lite möbler, när pappa slår mig lite lätt med en stekpanna på smalbenet. Jag: Aj mitt smalben. Mamma: nejmen är du dålig i magen igen? ibland hör man vad man vill.

Mio.

Jag har insett att Mio är en bra affär, den må vara dyr och för rika snobbar. Men ack så trevliga och givmilda är dom där kom det fram idag. Jag hade köpt ett soffbord för 150 euro och idag skulle jag hämta det. Mannen i kassan bärde ut bordet i bilen min och så stoppade han ett kuvär i min hand innan jag åkte iväg. När jag kom hem öppnade kuväret och där stod det med stora bokstäver "Presentkort på Mio på 85 euro". Mannen i kassan gjorde min dag och jag tror att jag är Mios nya stamkund. 85 euro lär bara räcka till en handduk eller en skål, men det är ju tanken som räknas. Nästa gång kanske jag får ett presentkort på en miljon.

Nu bor jag officielt i Östernäs, Storgärdan. Jag, Julia thörnroos, äger en alldeles egen lägenhet. Usch var jag känner mig gammal, mogen och förståndig. Fast ni som känner mig vet att det där inte är hela sanningen, förståndig och mogen blir jag först om ett par år. Jag tänker fortfarande se på barnprogram på morgnarna och vara barnsligt förtjust i isglass. Alla flyttlass från Nygge har gått nu iallafall och jag har gjort mig hemmastadd i nya lyan. Känns fortfarande konstigt att lämna "stan" för att bosätta sig i förorten. Nu är det ju faktiskt inte bara att gå dom där 200 metrarna hem från arken, utan nu är det närmare 1 kilometer som jag måste vingla hem. Om jag känner mig rätt så kommer jag att ta taxi, ja jag vet att jag är storgärdans om inte stans lataste person. Ett halvmaraton går bra att springa, men 1 kilometer efter en natt på arken är alltför långt att gå (läs vingla/krypa). Nå kaffepannan är alltid varm på storgärdan, så ni är välkomna ,kanelbullarna har jag inte hunnit baka ännu så dom får ni ta med er.

Flytt.

Om två dagar kan jag inte längre säga att jag bor på "the mainstreet"eller på Nygge, jag kan inte längre skryta med att bo två minuter från Arken eller sex minuter från skolan, jag kan inte längre springa upp till kusinerna när jag blir godissugen eller när jag är i behov av att snacka lite skvaller. Värst av allt är väll att jag inte längre kan kalla mig brändöbo, jag har blivit en statsfrasse, en Mariehamnare. Skriven i Mariehamn. Men jag tänker kalla mig Brändöbo endå och visst bor jag fortfarande på Brändö, fast jag egentligen har bott i stan i sex år. PUNKT!

Men trots detta är jag så ivrig att flytta till min egna lägenhet med min alldeles egna inredning och egna möbler. Så det är både med ivern och förväntan i ögonen, men också en liten ängslan över att måsta lämna trygga, centrala nygatan efter att ha bott här i 4 år, som jag tar ett kliv ut i stora vida världen (Mariehamn) och flyttar till andra sidan jordklotet (Östernäs).

Onsdag.

Förra helgen fick jag höra på Arken att jag har muskulösa ben, det gjorde min kväll. Dom säger att skratt förlänger livet och att en cigarett förkortar livet med några minuter. Den där kommentaren förlänger minsann mitt liv med minst 1 år känns det som. Jag fick hursomhelst en kick att träna ännu mera efter det, kan behövas eftersom det bara finns en massa godsaker på jobbet. Häromdagen lagade vi kladdkaka. "Julia du bara äter hela tiden", " Du behöver nog fara hem och träna efter du har slutat så mycket kakor som du har ätit", så brukar dom på jobbet säga. Jag bara svarar:"Mat är gott!"

Jag, Melissa och Madde var till Algrundet och solade igår. Vi sitter och diskuterar nått intressant.
Då säger jag: Melissa, oj vad du är sandig på ryggen.
Melissa: Jaa det är helt sandslöst!
Jag: hahahahah.. den var bra!!
Melissa: Vadå? Vad var bra? Att jag är sandig?
Jag: SANDS LÖST. höhö

Nog har jag underhållande vänner alltid, speciellt sånna som är roliga utan att själva veta om det!

Söndag.

Sommarjobbet har dragit igång och det är minst lika kul som jag kom ihåg det, roliga arbetskollegor och gulliga boende (goda bullar och kakor med för den delen). Idag när jag kom på jobb satt en dement boende i sin rullstol, vinkade att jag skulle komma till han. Jag gav han en kram, då tog han min namnskylt och pussade den en lång stund och sen när jag gick iväg fick jag även många blöta slängkyssar efter mig. Vilken charmör!

Häromdagen satt jag och matade en tant.
Plötsligt sa hon: Jaa du är mycket äldre än mig du, vad grått hår du har.
Jag: Hur gammal är du då?
Tanten: 5 år.

Ja nog får man sig många skratt per dag.

Helsinki.

Ligger i sängen på stugan och är just hemkommen från vår huvudstad helsingfors. Vad har jag pysslat med där då?! Jag har varken shoppat loss eller gått på Borgbacken, nej inga sådana nöjen den här gången. Kontroll av min omtalade hals stod på schemat. Ni kan ju själva tolka vilket av alternativen som är mest förnöjdsamma, shopping eller gastroskopi? Nå läkaren min var nöjd och tyckte det var roligt att se mig så välmående. Även jag är en nöjd tjej nu. Halsen ser bra ut, jag sov gott under ingreppet och svävade bland de rosa molnen, jag ska inga till Helsingfors på tre år nu och livet leker. Idag var jag utan mat i 17 timmar och det kändes som evigheter, min mage skrek efter mat. Jag förstår inga riktigt hur jag klara mig utan riktig mat i ett år om 17 timmar kändes kämpigt idag? Nå sen såg jag ju ut som en "mager fågelunge" som dom på Kirran sa.

tisdag

Styr kosan, i detta fall min pärla polon som är fullproppad med flyttgrejer, till mariehamn för att kicka igång med sommarjobbandet. Känns lite bättre att lämna Lappo när det är regnigt och dåligt väder. Fast jag skulle kunna vara på Lappo minst en vecka till och njuta av farmors gudomliga mat. Igår bjöds det på köttbullar, det är annat än eckerös köttbullar det. Tack farmor, du är min favorit! Imorgon hoppar jag på flyget och tar sikte mot Helsingfors, kontroll av min hals står på schemat. Vilket betyder ännu en plågsam gastroskopi som väntar. Nå det är ju en kort pina som tur är och är finnarna tillräckligt givmilda så kommer jag att vara hög som ett hus. Men jag har blivit lovad att det är sista gången jag far till Helsingfors, hädan efter ska kontrollerna äga rum på ÅHS. Det tackar jag för!

Dålig hörsel.

Hela familjen är påväg till Nautical för att avnjuta en delikat nio rättersmiddag. Vi diskuterar deras 50 års kalas som de ska ha i sommar. Josse: kan ni inte ha Mette som trubadur då? Mamma: Micke?! Pappa: Melker?! (han är vår kusin som är 10 år). Varför känns det som att hörseln i vår familj inte är på topp, speciellt hos mina föräldrar. Jag antar att man börjar få lite krämpor när man passerar 50.

Farmors gamla huskurer.

Börjar känna att diverse basiller och bakterier har börjat inkräkta min kära hals. Just då ska man ta fram farmors gamla huskurer, halvvarmt vatten med ett par skedar salt som man gurglar i munnen. Om inte farmors huskurer hjälper så är man verkligen sjuk, återstår att se imorgon bitti. Så Finrexin och Strepsils kan kast sig i väggen!

Trött tjej?

Jag måste ha varit väldigt trött igår (jag var till Arken natten före så ni får själva fundera över vad tröttheten kunde bero på), för jag skulle vara duktig och koka ägg före jobbet. Jag satt dem som vanligt i kastrullen och på spisplatten. "Mums vad gott med löskokta ägg. Detta kommer bli perfekt" tänkte jag då. Jag la mig ner i soffan och slog igång tvn. Klockan tickade och tiden gick. En minut blev till tio minuter som blev till en halvtimme. Efter 40 minuter studsade jag upp ur soffan med hjärtat i halsgropen. "Faaaaan, mina löskokta ägg". Det var bara att gå på jobb utan ägg i magen och slänga mina 40 minuters kokande ägg i sopisen. Jag skyller på solsting, fast och andra sidan regnade det hela dagen. Typiskt!

Äcklig upplevelse!

Att vara inlåst i ett trångt utrymme utan fönster på ett ställe där de flesta människor har gått hem för dagen har alltid varit min marddröm! Man har alltid bara sett det på tv eller drömt mardrömmar om det. Just det hände mig igår på Mariebad. Jag hade varit på toaletten och visslade glatt när jag skulle låsa upp dörren. "konstigt" tänkte jag när jag vred om låset men inget hände. Jag vred om några gånger till, men inget hände. Lugnet utbröt snabbt i panik. Vad skulle jag göra ensam i Mariebads omklädningsrum? Jag började lägga upp en överlevningsplan. Jag kunde ju alltid dricka vatten om jag blev törstig och kissa om jag blev kissnödig. Toapappret kunde jag använda som kudde och maddrass.... Paniken blev ännu större och jag kunde inte längre tänka klart. Jag ryckte och ryckte i dörren, och som från ingenstans hörde jag någon på andra sidan av dörren. "Behöver du hjälp?" hörde jag från andra sidan. "Jaa" skrek jag av lycka.Efter mycket om och men, på nått vänster fick vi till sist upp dörren. Med gråten i halsgropen studsade jag till bubbelpoolen av glädje. Jag hade överlevt! Hädan efter dissar jag mariebadstoaletter och umgås med småbarnen i barnpoolen så kan jag kissa hur mycket jag vill.

Brändöluff!

Brändöluffen blev en absolut succe i mina ögon, creeds till alla som var med och ordnade evenemanget (till b.la mig som spikade upp alla kilometer skyltar och ett speciellt tack till dem som bakade dom otroligt saftiga bullarna). Vi hade vädergudarna på vår sida under hela dagen, under loppet var det molnigt på himlen och lite regnsjukt (perfekt löparväder!!). Vid målgång sprack himlen upp och solen sken sommarvärme resten av dagen. Jag tror jag ska bjuda vädergudarna Tor och vad dom nu heter på en fika någon dag som tack.
Vid målgång bjöds det på nybakta saftiga kanelbullar i mängder (pappa åt sex stycken, det säger ju hur goda dem var!), flottiga men ack så goda chips bjöd de också på och till sist läskande sportdryck i Brändö lax egen vattenflaska. Till på köpet fick vi en otroligt snygg brändöluffen t-shirt.

Till själva loppet då, till sträckans 21 km. Jag är nöjd över min löparinsats, för att vara ärligt otroligt nöjd. Jag måste dock erkänna att jag dopa mig med Imodium (mot dålig mage och diarre), därför slapp jag mina akuta besök till skogen mitt i loppet. Tack för tabletterna farmor!
Under loppet var stämningen bland löparna på topp, alla hejjade på varandra och den man sprang om småpratade man med en stund om allt mellan väder och dåliga magar. Sprang man om någon löpare som hade det kämpigt och sprang med tunga steg så gav man hon/han/hen en spark i baken och gav "reklam" för de saftiga nybakta bullarna som väntade i mål, genast såg jag hur löparen sken upp och löparstegen blev genast mycket piggare.

I mål kom jag på tiden 1.59.31, mycket nöjd tjej eftersom mitt mål var att komma under två timmar. Så målet mitt klarade jag med hela 29 sekunder. Trots ömma tår, skavsår på diverse ställen, knakande höfter, värkande knän och en känsla av att känna sig som en tant i 80 årsålder som har tappat bort sin rullator så kom jag i mål med hälsan ibehåll. Jag kan nu titulera med att ha kommit 8nde bästa dam och bästa Brändö dam i mål! Jag har redan börjat träna för nästa års Brändöluff och det tycker jag att ni också ska göra, absolut det roligaste lopp jag någonsin sprungit!

Torsdag

Sitter bänkad framför tvn där det visas hockey. Kvartsfinal Finland mot Slovakien. Jag sitter här och svär/skriker finska svordomar för mig själv, grannarna måste tro att jag har blivit heltokig. Finnarna spelar som om de aldrig har hållit i en ishockeyklubba förut eller aldrig har stått på skridskor tidigare. Vitsi voi perkele, som finnen skulle sagt, nu måst våra lejonen börja spela hockey. Jag sitter och hackar tänder med svetten i pannan, sliter mig i håret och slår med näven i väggen.

Återkommer när lugnet har lagt sig på Nygatan!

Måndag.

Nu vet jag precis hur tanterna i 80 årsåldern med diverse knä/ben/höft/lår problem känner sig, förjäkligt. Känslan av att måsta ta sig fram som en vandrande pinne, känslan av att knappt kunna sätta sig på toaletten eller gå ner för en trappa, känslan av att knappt kunna ta sig upp ur sängen på morgonen... jag säger bara att jag inte vill bli gammal på många många år om det ska kännas såhär.
Anledningen till detta är att jag i helgen har spelat brännboll och har agerat klockare, alltså kastat upp bollen och tagit emot bollen från utespelarna. Inte visste jag att det jag använde låren så flitigt då, men tydligen eftersom jag har träningsvärk så in i Norden idag och igår. Månne jag är otränad?
Slutspurten till Brändöluffen är igång, jag kan räkna dagarna som är kvar på en hand. Igår var jag ut på min sista långrunda innan, 14 km, jag kan ju gott konstatera att jag är nöjd om jag kommer i mål under 2 timmar. Jag har fått tipset att dopa mig med koskenkorva innan start, fast jag tror jag slopar det förslaget. Jag vill ju trots allt hålllas på vägbankarna och inte vingla ner i vattnet.
Nu blir det backträning med min vän Maria!

suck.

Ännu ett tecken på demens! Imorse kokade syrran ägg och hon bad mig att sätta in dom i kylskåpet. När jag kommer hem från skolan hittar jag inga ägg någonstans i kylen, jag vänder ut och in på allting men inga ägg någonstans. "Syrran har säkert varit hem på lunch pausen och ätit upp dom" tänkte jag då. När syrran kommer hem frågar jag om hon har ätit upp äggen. Men nej det hade hon inte gjort...... Fem minuter senare börjar syrran gapskratta. "Gissa var jag hittade äggen" frågar hon. "Jo i micron". Jag brister i skratt och inser att jag snart måste ansöka om en plats på trobergshemmets demensavdelning. Först sätter jag smöret i brödskåpet och smutstvätt viker jag in i garderoben, nu det här, vad händer här näst?

Vänner.

Tror jag sagt det förut? Men jag måste bara tydliggöra detta igen: Jag har världens finaste vänner! Vad vore livet utan dom? Jo, tråkigt, dötrist, långtråkigt och alldeles värdelöst.

Jag skulle inte ha någon som ger mig en hjälpande hand när jag är lost och förrvirrad på trobban och inte en heller en granne att låna socker eller vin av, jag skulle inte ha någon som håller utkik efter människor när jag sitter i skogen mitt i en joggingrunda och är dålig i magen, jag skulle inte ha någon som bjuder på bollglass när jag vinner ett vad, jag skulle inte ha någon att prata skvaller med när jag är bakis och mår som en påse skit, jag skulle inte ha någon att bränna kanelbullar med eller vräka i mig Diablopizza med ett på natten, jag skulle inte ha någon att cruisa bil med ut till geta mitt i natten en fredag i dimman, jag skulle inte ha någon att vinna över i äventyrsgolf eller sällskapsspel, jag skulle inte ha någon att slå klackarna i taket med på sottunga eller rida på kossor med, jag skulle slippa dricka massa flaskor vin och vimsa runt på arken samt dagen efter ha minneluckor, jag skulle slippa att tappa bort mig varje år på älgjakten och säga i älgradion "vi är vilse, vi står under en stor gran. Vet ni var vi är?", jag skulle inte ha någon att skratta tills jag gråter med, jag skulle inte ha någon att ta promenader och snacka "allt mellan himmel och jord" med, jag skulle inte ha någon att beställa manlig pizza till med bacon och ägg sju på morgonen efter en natt på arken, jag skulle antagligen bara sitta hemma i soffan och se på Antikrundan samt lösa korsord hela kvällarna, kanske jag skulle gå på syjuntor på tisdagar och äta ärtsoppa på torsdagar i brist på annat........ ja usch vad tråkigt allt skulle vara utan er! Puss på er.

Tisdag.

Trött_brud_1991 som blivit förskyld. Därav den dåliga uppdateringen.
I lördags sprang jag Sjöjungfruloppet på 10 kilometer, vid målgången fick jag en bekräftelse på att min form är hyffsad till Brändö halvmaran. 51,48 blev den slutgiltiga tiden, så jag är nöjd. Trots att jag redan efter 5 minuter fick ont i vristen, trots jag hade glömt ladda ner låtar till ipoden vilket resulterade i ingen musik (jag tvingades höra mitt flåsande och flämtande i närmare timmen, jag låter ju som en halvdöd fiskmås, inte så värst charmerande) trots att det blåste som tusan de 3 sista kilometrarna. Lite motgångar måst man väll tåla, man är ju som sagt en seg Brändöbo!
Jag är fortfarande lite lessen och halvdeprimerad över att praktiken är slut och att vi i stället är tillbaks i skolan vid skolbänken. Det gör inte saken bättre att det är världens tråkigaste kurs om statistik. Snacka om att gå från toppen till botten. Men vad gör det när solen skiner och jag far på minisemester till Brändö imorrn!

Valborg.

Valborg i Uppsala var galet, helt amazing! 10 timmars häng i parken och efterfest med ålänningarna. Jag kan konstatera att våren officielt är här och att den inte kunde ha börjat bättre. Jag kan lova att det inte är sista gången Uppsala ser av mig, finns en överhängande risk att jag befinner mig där även nästa år.

Ett gäng svenska killar kommer där vi sitter i parken. Vi börjar diskutera finnar och svenskar.
Jag: alltså de flesta finnar är otrevliga och fula, men de flesta svenskar är snygga och super trevliga. Vi ålänningar är mitt emellan, hur kommer det sig? Vad är erat knep till framgång?
Killarna skrattar lite åt mig och min dialekt. De var lite förvånade över att jag inte kunde finska, men att jag kunde flytande svenska.

Fredag.

Årets första joggingrunda - Check! 15 kilometer blev det till slut, men det gick inte helt smärtfritt. Syrran som hade träningsvärk/skadat lår samt ömma hälar och jag som hade en heltokig mage. Det resulterade i två rundor till skogs, wc pappret hade jag glömt hemma så jag fick nöja mig med skogens tillgångar, dvs torkade löv. Nu börjar jag förstå hur jobbigt de som levde på stenåldern hade det. Hur klara dom sig utan toapapper? Stackrarna måsta ha haft skavsår i rumpan hela tiden! Hädan efter tar jag alltid med mig toapapper för att unvika skavsår i rumpan. Nu tänker jag inte ge er mer saftiga detaljer om mitt liv.

Solen skiner och det är varmt, våren är äntligen här. Frid och fröjd!

Onsdag.

Det där jag nämnde tidigare om att jag har fått en sväng av demens blir bara mer och mer ett faktum! Varför? Jo för att jag häromdagen hittade brödet i kylskåpet (och jag var den som senast använt det), för att jag glömde dagens lunch framme hela natten på spisen igår kväll när jag hade stekt den, för att jag häromdagen tog tvätten ur tvättmaskin och hängde upp den och vek in den i skåpet(det visade sig senare vara smutsig tvätt), för att jag tappade bort mitt papper där det står fakta om alla patienter gång efter gång idag - till sist har jag ingen aning om var jag hade lagt det, för att jag tror att det är folk i mitt rum under nätterna och för att jag mitt i natten sätter mig upp och gapskrattar i min ensamhet..... Undrar hur jag blir när jag fyllt 70, om jag är såhär vid 21 års-ålder?

Lite av en kändis....

..... jo har blivit lite av en kändis på sjukan sen min långa sjukhusvistelse. Folk jag aldrig har sett förut hälsar glatt på mig och frågar hur det är med mig. Folk som inte är det minsta bekant i mina ögon frågar: "Är det Julia? Heeej! Hur är det med dig, vad kul att se dig i vita kläder nu."
"Inte är det du som drack maskindiskmedel?" Är den vanligaste frågan jag får. En sjukskötare började tillochmed gråta när jag berättade om allting som har hänt, då var det nog nära att tårarna skulle komma för mig med.
Det är så rörande att folk bryr sig, det värmer så otroligt. Det är precis därför jag orkade ta mig igenom året 2011, för att folk bryr sig och visar omtanke.
Livet på kirran rullar på i högsta växel, sluttampen av praktikperioden har börjat. Gäller att njuta nu av de sista dagarna, om de skulle fråga om jag vill få anställning nu direkt, så skulle jag inte tveka heller utan börja jobba meddetsamma!

Måndag.

Helgen har gått i arbetetstecken, eller för att vara punktknullare, praktikenstecken. Jag blir bara mer säker för var dag som går att det är sjukskötare jag ska blir, jag är på helt rätt bana. Det är så jäkla kul! Känner mig som en första klassare som älskar skolan och inte vill gå hem om dagarna, sommarlov och helger är inga alls sådär kul. Helst av allt skulle man vilja vara i skolan hela dagarna och räkna matte samt läsa. Just precis sån känsla har jag. Helst av allt skulle jag vilja vara på Kirran 24/7, dygnet runt, sticka kanyler och katetrar. Att åka tillbaks till skolan om två veckor känns pyton, kursen "Omvårdnads vetenskaplig metod & teori 3" skulle kunna slopas för min del, jag vill hellre sätta katetrar och kanyler.

Nöjd_Praktikant_91!

Jag är inne hos en patient som ligger och ser på London Maraton.
Patienten: Ja dom där kvinnorna springer maraton på 1 timme 42 minuter. Dom är duktiga!
Jag: Det tog inga länge det. Jag är inga riktigt lika snabb som dem.
Patienten säger med en arrogant röst: Jaa, du skulle nog inga orka med ett maraton. Man måste ha lite muskler för det, du är ju smal som en spindeltråd.

Jag älskar mitt jobb trots detta!

Fredag.

Tillbaks till stan och vardagen efter 7 dagars ledighet. Snacka om att man kommer känna sig ringrostig på praktiken idag. Men nu börjar mördarpasset så min ringrostighet ska väll försvinna såsmåningom, 11 dagars jobb med en dag ledigt där mitt i. Straffet man får betala efter att ha varit ledig så pass länge. Eller okej straffet var nog att ta i, missförstå mig inte nu, jag stormtrivs på kirran. Men efter en arbetsdag är man ganska mör, så vad lär man inte vara efter 11 dagar då? Nå nu tar jag ett djupt andetag och pustar ut igen den 31 april.

I onsdags var jag hos mormor och morfar och spelade plump, vi pratar om min inflyttning till lägenheten.
Morfar: Ja när jag flyttade för första gången så var det enda jag ägde en radio. I lägenheten fanns det en säng, men det var som att sova på en kamel det, så obekvämt.
Mormor: Spanska korven?!
Morfar: Kamel så jag.

Haha ibland får man sig allt ett gott skratt, likheten mellan en kamel och spansk korv är enligt mig inte så värst stor.

Måndag.

Helgen har varit bra. För jag kan för första gången stoltsera med att ha stått högst upp på prispallen, fått första pris, guldmedaljen! Jag kan med gott samvete säga att vårt lag var bäst och att vi kämpade som aldrig förr, vi var värda detta efter att ha haft bara tre eller fyra avbytare under hela turneringen. Blod, svett och tårar! Efter fyra matcher under samma dag, under samma 24 timmar, så känns det i bena. Som jag nämde tidigare om spagetti som kokat allför länge, ungefär sån känsla hade jag inför finalen i bena. Bara att bita ihop. Som min tränare sa när jag var påväg att ge upp:
"Visa att du är en riktig Brändöbo nu, du har ju förjävla bra kondis du. Skenar som satan hela tiden. Du ska ju springa Brändö maraton du. Detta är en peace of cake för dig". Efter det kände jag inte efter om jag var trött, jag bara körde på för fullt.

Jag fick även en bekräftelse att jag inte är en helt värdelös back, jag kan bara jag vill. Lite jävlar anamma och envishet är det som gäller. Innebandy är så jäkla kul, ungeför lika kul som att cykla när man lärt sig cykla utan stödhjul eller som att äta pizza efter ett år bestående av soppätande. Ja ni förstår, helt enkelt en underbar känsla, svår att beskriva. Det liksom pirrar i hela kroppen och man har ständigt ett leende på läpparna. Typ som att vara nykär.




Imorgon blir det en dags utflykt till Åbo och lite shopping. Det blir bara bättre och bättre det här!

Fredag.

Igår när syrran skulle äta middag så letade hos som en dåre efter smöret i kylen. Jag ropade irriterat från soffan att smöret nog är i kylen nånstans, och att hon skulle sätta på sig sina glasögon så hon skulle se bättre. Men inget smör nånstans, inte ens jag hittade det någonstans. Nå det fick bli att äta smörgås utan smör bara.
Så när syrran skulle ta brödet ifrån skåpet, så vad låg inte där brevid knäckebrödet och mjölet om inte smörpaketet. Tydligen hade jag varit lagom trött efter jobbet när jag skulle sätta in smöret i kylen. Tydligen början demensen redan komma smygande.

Hittade två snygga brudar på xit. Undrar om dom är singlar?!

Jag undrar om de har snygga killar på EM möbler?

Måndag.

I lördags sprang jag längsta rundan för i år, nämligen 14 kilometer. Trodde jag skulle falla ihop där ett tag, för mina stackars ben kändes som överkokt spagetti ungefär. Men nöjd var jag efteråt, tränandet för Brändöluffen är i full gång. Dock är mina mål inte alltför höga inför loppet, eftersom jag inte har sprungit så värst långa rundor i vinter. Under 2 timmar är alltså huvudmålet, allt som är bättre än det är ju toppen och något att fira. Jag deltar inte i loppet för att få en rekordtid eller för att slå syrrans tid (eller där ljög jag nog, det är ett delmål, hehe), målet är att ha kul och vara med i mitt roligaste lopp hitills. Njuta av att så många hundratals (hoppas vi), tar sig ut till Brändö för att springa en halvmara, bara det är ju så himla häftigt! Denna vecka får det bli intervaller, en medellång joggingrunda och ett långpass.

Känner att det är dags att köpa nya träningkläder, då känns allt genast mycket lättare och jag lovar att min tid kommer bli minst 2 minuter snabbare än vanligt!

Tack och godnatt!

Torsdag.

Hej. Jag heter Julia och är 21 år gammal. Jag kan inte flyta "sjöstjärna" (på rygg) i vattnet. Jag har tagit magistern och trots detta sjunker jag som en sten när jag ska flyta på rygg. Min kompis Sandra ska anmäla mig till barnsim för 3 åringar för där lär de sig att flyta på rygg. Tills nästa gång tänker jag köpa en simring och armpuffar så slipper jag drunkna.

NattJobb!

Jag är helt slut som människa efter en jobbnatt på Kirurgiska. Det är bara att konstatera att jag är gjord för att sova på nätterna och inte att jobba. Så ingen nattuggla för min del! Jag vill att det ska hända saker när jag är på jobb/praktik, jag vill att svetten ska rinna av allt springande, jag vill ha flåsen i halsen och många bollar i luften samtidigt. Så nej att jobba på natten är inte riktigt min grej. Fast sköna stolar hade dem i kafferummet så jag somnade till en liten sekund. Kan ju nämna att stolarna i kafferummet var favoritplatsen under min sjukhusvistelse, somnade x-antal gånger i den medan jag satt och snacka strunt med nattorna.

Måndag.

Ännu en påsk och helg har passerat. Jag kan ännu stoltsera med att ha en rolig helg med i bagaget. Nya krafter för en vecka praktik, eller en vecka var nog till överdrift. En jobb natt och en dag på skopin står på schemat. För er som inte visste det är skopin en "avdelning" där de genomför undersökningar i tarmarna, halsen, magsäcken och lungorna med hjälp av en slang med en kamera längst fram. Gastroskopi har jag gjort herrans många gånger (herrans är över 20), alltså när de kikar i halsen. Jag kan ju säga som så att det finns roligare saker än gastroskopi!

I lördags var det älghippa som gällde. Svinkul! Dansade så att fötterna glödde, bröt arm så att armarna värkte, skrattade så att mungiporna fick träningsvärk dagen efter, åt så att magen sprack (nästans).

Två unga killar bryter arm i köket.
Plötsligt säger ena killens tjej: Om du vinner nu så ska vi ha sex nu på direkten!
Killen säger med glimmande ögonen: ojoj..
Jag agerar lite budgivare ocg frågar den andra killens tjej: vad bjuder du över hennes bud?
Alla tittar lite konstigt på mig och skrattar. Jag kan ju säga att killen med de glimmande ögonen vann...

Tisdag.

Ny vecka betyder nya möjligheter. Ny vecka betyder massor av praktik. Praktik betyder roligheter och massvis med nytt att lära sig. Idag har jag stuckit en kanyl och satt en kateter på en herreman. Han var nöjd och jag fick betyget välgodkänt av honom. Så både han och jag var nöjda tillsist. Än så länge har jag inga fått några ovänner på Kirran eller lyckats övermedicinera någon patient, utan alla patienter verkar belåtna och glada (nästan alla). Frid och fröjd! Idag är typ första gången jag tänker tillbaks på sjukhusåret mitt och tänker. "Fan vad bra att det hände mig, annars hade jag aldrig utbildat mig till sjukskötare"! Nått positivt med allt elände.

Nå nu ska jag slänga i mig lite mat och sen väntar en joggingrunda eller en simtur i bassängen.
Glad_tjej_91!

Dam 79 år: Man ser riktigt på dig att du kommer blir en super bra sjukskötare!

Damen gjorde min dag!

Fredag.

Satt min första kateter på en kvinna - Check!
Svårt att hitta rätt hål - Check!

Tagit mitt första EKG - Check!

Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet eller som kamelen i öknen på Kirran! Toppen alltså!

Igår på Mariebad så såg jag ett barn jag hade haft på dagis när jag jobbade i Eckerö. Eftersom pojken enbart var 3-4 år när jag jobbade på dagiset och han senast hade sett mig för två år sen. Trodde jag att han absolut inte skulle känna igen mig. Men jag märker i ögonvrån att ungen pekar på mig medan han pratar med sin mamma.
Plötsligt kommer hans mamma fram till mig och frågar: "Ursäkta. Har du jobbat på Nyckelpigan? för min son känner igen dig."
Jag säger förvånade: "Yes. det stämmer bra!"
Sen går jag fram och pratar med pojken. OJ vad glad jag blev, tänk att pojken kände igen mig! Jag blir nästans tårögd medan jag tänker tillbaks på alla barn och personal i Eckerö. Jag saknar den tiden något fruktansvärt!

Torsdag.

Jag säger det igen, men jag stormtrivs på Kirran. Idag fick jag sätta en PVK (kanyl) på min handledare. Jag tror att jag var mera rädd än vad hon var. Men det gick bra, riktigt bra! Hon överlevde och jag kan nu stolt husera med att ha satt min första kanyl och lyckats på första försöket! LÄngtar redan tills morgondagens praktikdag och nya utmaningar! Livet leker.

Ingen docka denna gång!

Idag var det inte en docka, utan en människa, en livs levande person. Jag hade blandat antibiotika åt patienten, vi kallar henne för Fia, och just satt det att börja droppa. Fia var lite frånvarande när vi pratade med varann, hon klagade över smärtor i ryggen och var trött. Jag tog ett blodtryck på henne, det var inte helt normalt så Fia fick lite extra syre. Hon sa att det nu kändes lite bättre.

Sedan gick jag bort till en annan patient som ringde på klockan. När jag sedan kom tillbaks till Fias rum fem minuter senare, så låg hon livlös i sängen och två sjukskötare hade börjat med bröstkompressioner. Fia hade fått hjärtstopp! Denna gång var det på riktigt, jag kände hur bena stelnade till och jag hjärtat var i halsgropen på mig. Det kom en läkare och flera andra sjuksköterskor inspringades i rummet, alla de som ingick i "hjärtstoppsteamet" på sjukhuset. Jag bevittnade mitt första hjärtstopp medan sjukskötarnas svett rann och de hängde över patienten och försökte få liv i henne. Efter 20 minuter, inga livstecken från Fia, så beordrade läkaren att vi skulle avsluta. Jag var fick se den andra döda personen någonsin och bevittna mitt första hjärtstopp. Häftigt med samtidigt ledsamt!

Söndag.

Idag återupptog jag min skidkarriär igen, skidorna hade hunnit samlat på sig mycket damm sen sist och de var allför korta och små för mig. Inte så konstigt eftersom det var över tio år sen jag senast stod på ett par skidor (observera längskidor!). Tiden går allför snabbt och jag hinner inga riktigt med. Så jag fick helt enkelt ta mammas skidor från 80-talet? 70-talet? Typ från Ingmar Stenmarks tid och det säger ju vilket skick skidorna är i. Ovallade, dåligt glid och inte allför moderna. Tillpådet lånade jag farmors gamla pjäxor och jag vågar inte ens gissa på hur gamla de är!
Men inte ens ett par ovallade skidor och ett par stenålders pjäxor hindrar mig.

Så nio kilometer senare, x-antal vurpor, ett par blåmärken och ett fåtal svordomar så sitter jag här. Inga brutna ben eller armar, bara ömmande knän och fötter. Jag kan ju säga att jag inte riktigt är i nån Vasaloppsform om man säger så, långt ifrån.
Trots att jag inte är nån Charlotte Kalla eller Gunde Svahn i skidspåret så är det svårt att klaga när solen skiner för fullt och det luktar vår i luften.
Denna helg har jag även hunnit med lite fyrhjulingskörning, kortspelande och två par relativt långa löparrundor. Relativt i min värd är kring milen! Så uppvärmingen för halvmaran har börjat.

Onsdag.

Jag älskar livet på Kirurgiska. Så himla roligt! Idag skulle jag hjälpa en gubbe att duscha.
Jag: Kom med mig så ska jag hjälpa dig att duscha!
Gubben: Nej jag vill inte. Man blir så blöt.
Jag får han med i duschen efter mycket övertalning.

Gubben: Jamen nu är det ju orättvist. Om jag ska vara naken och du ska vara fullt påklädd. Du måst också vara naken. Släng av dig kläderna!
Jag: Haha nå så roligt ska vi inte ha.

I duschen utbrister gubben: Du skulle ha duschat mig för några år sen, då hade jag muskler!

Efter duschen utbrister gubben: Det var inte så tokigt att duscha trots allt. Kan du inte duscha mig imorgon också? Inte varje dag man blir duschad av en snygg flicka.
Jag: Du ska åka hem idag. Så nästa gång får du duscha hemma själv!
Gubben: Nå nästa gång jag kommer in till sjukhuset så får du dusha mig igen.

Trött tjej_91

Antal sömntimmar inatt - 1 timme! Det där med att dricka kaffe för sent är inte att rekommendera. Att jag aldrig lär mig! Det är en trött tjej som vandrar i Kirrans korridorere idag. Laddar upp med 10 koppar kaffe. Inte ens att räkna får hjälpte så då är det ett hopplöst fall. John blund 0 - 1 Julia.

Praktik.

Sammanfattar dagens första praktikdag ungefär såhär:

Måndag

Efter en 11 timmars lång natt så har jag återhämtat från helgens äventyr och är mer än redo för första praktikdagen. Kul och nervöst! Mest nervös över att det känns som jag inte kan någonting, men Kirran e ju mammas gata för mig så det ska nog gå bra. Jag vet ju att alla är supersnälla där!
Nu putsa inneskorna och ta en lång dusch!

Fredag.

Idag har jag räddat 76 åriga Eva från ett hjärtstopp. Jag satt och pratade med henne vid sängkanten, vi diskuterade vardagliga saker b.la om hennes gamla katt. Plötsligt blev hon allt svagare och sämre. Hon fick inget syre och fick svårt med andningen. Hennes puls försvann allt mera och hon blev blek som ett lakan. Hennes metvetenhetsgrad försämrades och jag tappade kontakten med henne. Det enda rätta att göra vid en sådan sitaution var att börja hjärt och lungräddningen (HLR).
Svetten rann på mig och jag kände hur min puls och mitt blodtryck steg. Jag fick en adrenlin kick och tänkte "detta klarar jag galant". Jag påbörjade bröstkompressionerna. Svetten rann alltmer nedför kinderna och det var mycket jobbigare än vad jag trodde. Efter 2 minuter fick jag byta av med en kamrat som skötte bröstkompressionerna. Efter 4 minuter kvicknade Eva till liv igen och jag drog en djup suck av lättnad. Eva hade överlevt. Jag hade klarat av mitt första hjärtstopp någonsin och det kändes bra!

Eva är en docka! (Vi hade övningar i skolan med en simulatordocka).

Dagens förändring!

Onsdag.

Första gången jag är riktigt, riktigt nöjd efter att ha kommit hem från frissan var idag. Det syntes på priset också kan jag lugnt säga. Vilket tur att jag bara besöker frissan tre gånger per år! Om jag skulle vara oftare skulle det bli att leva på nudlar och gröt, inget lägenhetsköpandet, inga roligheter och framförallt inget liv! Så en nöjd tjej som blivit ännu blondare (även dummare och mer korkad?) trots en mindre plånbok och tusen, nej miljoner skolarbeten som ska göras.

Min gudhund (jag är alltså gummor) Luna var med mig idag när jag skulle till en klasskompis i Geta. Jag tänkte att hon kanske behövde kissa så jag gick en kort promenad med henne i stan först - inget kiss! När jag kom fram till Geta gick vi en kort promenad igen - inget kiss! När vi kom in i min klasskompis hus så vad var inte det första som hunden gjorde om inte kissade på deras rentvättade matta. Verkar som jag uppfostrat min gudhund dåligt!

Måste meddela alla att jag är världens osocialaste tjej för tillfället, skolarbetena är många och högen bara växer, så skolan börjar ta kol på mig. Bara två dagar kvar och sen ska jag slänga allt som har med skolan att göra i sopisen. Typ!

Tisdag.

Vi diskuterar olika länder runt om i världen bak i bilen påväg upp till Romme. Vi pratar om landet Sri Lanka som ligger i Asien.
När jag utbrister: "Vad har dom för valuta i Sri Lanka egentligen? Har dom euro?"
Alla i bilen blir tysta och slänger en konstig blick på mig. "Sa jag något tokigt nu" tänker jag för mig själv. Då jag kommer på att dom bara har euro i Europa. Jag försöker rädda mig ur situationen.
Jag: "HAHA. Nu lura jag er allt. Ingen gick väll på det? Dom har ju bara euro i europa. Det vet väll alla?!"

Ibland känner jag mig lite blond!

Måndag.

Helgen har rockat fett som barnen brukar säger! Det fick jag betala för imorse klockan 06.45 när klockan ringde. Det var en halvsovande tös med stora svarta ringar under ögonen som steg upp ur sängen. En träningsvärk som heter duga hade jag, efter två dagar i skidbacken blir resultatet blåmärken och värk i hela kroppen. Man är tydligen inte 18 år längre och har energi som en duracellkanin.

Nå skidningen fick välgodkänt, även fast jag blivit rädd med åren. När jag var liten var svarta backar, störtlopp och offpist åkning självklart för mig. Blåa och gröna (de enklaste) backar fanns inte i min värld, röda backar dög ibland. Nu är det snarare röda och blå backar som lockar mer, svarta backar är mest läskiga och likaså offpist åkningen.
Dagens konstaterande: Man blir räddare ju äldre man blir. Jag börjar bli en liten lort som skorpan i Bröderna Lejonhjärta brukar säga!

Fredag.

På Mariebad igår när jag simmade i utebassängen var det ett pojke i 7 årsåldern där med sin mormor.
Pojken: Mormor......
Mormorn: Ja gulle. Vad är det?
Pojken: Varför byter inte Island och Grönland namn med varann?
Mormorn: Jaha varför tycker du det?
Pojken: För att på Grönland är det ju vitt, kallt och isigt då skulle ISland vara ett passande namn. På Island är det grönt och inte så kallt så då skulle GRÖNland vara passande.

Tänk om världen skulle vara lika logiskt som för ett barn. Då skulle det inte finnas nå krig eller missförstånd. Ibland skulle man vilja uppleva barnåren igen!

Torsdag.

Idag är en dag då jag hatar dagens teknik och nymodernigheter. Hur svårt kan det egentligen vara att få bilder från en mobil till en vanlig dator eller ladda upp bilder här på bloggen? Tydligen för svårt för mitt IQ, så ni får helt enkelt nöja er med mina memoarer än så länge! Dagens konstaterande: det var bättre förr!

Blond?!

Jag känner mig alltid lika blond och smart (känn ironin i det jag just skrev) när jag spelar frågespel med mina kusiner. Speciellt när min kusin som är 12 år är betydligt smartare än mig som har pluggat x-antal år mera än honom. Tydligen sov jag på historialektionerna och hängde på Lunarstorm på geografilektionerna i högstadiet. Ännu ett bevis på att jag har valt rätt yrkesbana istället för att bli historiker eller geografilektionen.

Caroline: Det längsta jag har sovit i sträck är 17 timmar.
Jag: OOOOJ!! det var länge, det är ju nästans två dygn.

Ibland funderar jag på att byta hårfärg, livet som blond leder till ständiga dumförklaringar.

Nina: Vad heter Chiles huvudstad?
Alexandra: vänta vänta.... det här borde jag ju kunna. Jag läste just om det i biologin...
Marcus: menar du geografin?
Tur att jag inte är ensam om att vara blond i släkten.

söndag.

Jag är tydligen mer oteknisk än vad jag tidigare trodde. Beviset på det kom igår när jag skulle lägga upp lite bilder här på bloggen från min nya vän Lumia. Men nej det gick inte och jag fick stämpeln oteknisk skrivet i pannan. Klockan var sent. Så jag skyller min otekniskhet på den sena timmen och John Blund. Så idag skulle jag ge det ett nytt försök. Vilket resulterade i en sur och skrikande Julia. Imorgen ger jag det ett nytt försök. Annars tar jag hjälp utav experter. Nämligen min kära syster! Tur att jag inte blev mobil försäljare eller datorexpert. Jag är nog på rätt bana som ska bli sjuksyrra.

Jul i februari?!

Kanske har jag sagt det förut. Men jag säger det igen. Jag har världens bästa farmor! Idag bjöd hon hela tjocka (ingen är egentligen rund om magen. Så ordet tjock är lite missvisande)släkten på julmiddag. Nu tänker ni julmiddag i slutet av februari?! Julia har nog tagit en snaps för mycket ikväll. Men faktum är att vi lämnade farmor och farfar ensamma hemma under jul medan vi for till Thailand på semester. Så vi firade julafton x-antal dagar eller snarare x-antal månader för sent. Dock kom det ingen Kalle Anka på TV så vi fick helt enkelt nöja oss med gladiatorerna. Jag lyfter ännu en gång hatten för farmor och hennes otroliga matlagning och ork. Att laga mat till 15 vrålhungriga personer som kört skoter hela dan är ingen barnlek. Efter middagen och all god julmat tror jag att det där jag nämnde tidigare om tjocka släkten passar bättre in! Imorgon ska jag försöka få hit nån bild. Återstår att se om jag är tillräckligt teknisk eller inte.

En nöjd, men väldigt trött tjej anlände till Mariehamn igår natt från sin helgvistelse i Uppsala. Ännu en helg har paserat och har nu ännu fler upplevelser med i bagaget. Great!
Jag hittade äntligen ett par vinterskor, eftersom jag inte har ägt ett par vettiga vinterskor sen högstadiet tycker jag att det var ett bra köp, mamma är nog stolt över mig och mer än nöjd över att slippa se mig traska i Converse året runt, sommar som vinter, slask som sand.
Nu befinner jag mig på destination Lappo, en veckas sportlov väntar. Eller för min del kallar vi det "plugga som tusan vecka"! Så huvudet i boken så hörs vi om en vecka, typ!

Alla hjärtansdag!

Imorgon styr jag kosan mot sverige och destination Uppsala, slutmålet blir syskonen Samdströms och carros place.
Uppsalas ute-, och publiv ska sättas på prov. Jag tror inte att jag blir besviken. Första gången jag reser i Sverige ensam tillpåköpet, så få se hur jag kommer fram, när jag kommer fram, OM jag kommer fram. Detta kan sluta hursomhelst!
Nu ska jag ladda upp med lite pluggande och sen blir det alla hjärtansdagmiddag på Dinos med Frida, myspys! När inga nå karlar bjuder mig på romantisk middag så får jag göra det bästa av situationen såhär på alla hjärtansdag!

Fastlagstisdag.

Efter simningen får jag ett mess av syrran:
"Kan du fara och köpa fastlagsbullar efter träningen?"
Snäll som jag är ställer jag upp för familjen i sådana situationer (speciellt när det gäller köpa-fastlagsbulle-situationer) och far till S-market på jakt efter fatlagsbullen.
Tanten vid kassan skrattar och säger: "Jasså nu ska det vara fastlagsbullar efter träningen?"
Jag: "Jajamen! Nu kan jag äta det med gott samvete iallafall."

Så nu ska en god fastlagsbulle avnjutas!

Nya vecka = ny mobil.

Min nya telefon, Lumia, ligger hemma på köksbordet i Lappo och väntar på mig. Jag känner mig som ett barn på julafton, ni vet när man får ett hårtpaket istället för ett mjukt, ett stort paket istället för ett litet - den glädjen går inte att beskriva! Sån glädje känner jag nu typ, jag får äntligen byta ut min gamla, sega, tröga, ofungerande Nokia. Så nu jäklar gott folk kommer det äntligen lite fina bilder till bloggen. Den som väntar på något gott.......... väntar alltid för länge!

Söndag.

Inväntar en jobbsöndag med alla gulliga åldringar, det sitter nog bra på kontot, mitt i lägenhetsköpandet med lite extra cash. Helgen har varit bra, gått aningen för fort bara. För att vara ärlig alldeles för fort. Antar att det är livets melodi, att helgena rusar iväg och veckorna likaså. Jag har hört från en bekant att: Tiden går fortare när man har roligt! Det stämmer ganska bra det. Omtenta, hockeykik, 25 årskalas, jobb kan sammanfatta min helg ganska bra.

Torsdag.

Konversation en kväll på Nygatan mellan syskonen Thörnroos:
Julia: "I helgen ska jag på 25 - årskalas och äta massvis med smörgåstårta"
Josse säger häpet: "Vem känner du som blir sååå gammal!??!"
Julia: "Nå M*****, men josse så du menar att DU är gammal eftersom du är 25?"
Josse blir lite generad och försöker komma på nått bra att komma med till svars: "Det sa jag faktiskt inte..... det är skillnad...... jag blir ju aldrig gammal!"

Så tydligen får jag leva ungdomslivet i fyra år till innan jag fyller 25 år och blir gammal. Sen blir det tråkiga möten och konferanser, syjuntor och antikrundan, inga mera barnprogram eller Kalle Anka tidningar... Huuujedamig!

Tisdag.

Jag har alltid klagat och suckat över mamma när hon alltid blivit "lurad" och köpt allt av alla telefonsäljare som ringer och försöker marknadsföra deras "fina" och "billiga" saker de säljer. "Mamma du måste säga nej" brukar jag alltid poängtera, gång efter gång efter gång. Men idag hamnade även jag i den fällan. Det ringde en snubbe från sonera och ville sälja ett bättre abbonnemang och en Lumia. Så en halvtimme senare la jag på luren och var en Lumia rikare, även ett nytt abbonemang rikare. Det som är bra med hela affären är att jag kommer betala dryga halva räkningen av vad jag betalar nu! Känns ju helt okej, känns framförallt som en bra affär! Jag väntar bara att jag ska få ett brev på posten där det står "LURAD"!

Måndag.

Kul träning idag, riktigt kul för att vara ärlig. Det där med att spela anfall är inga så pjåkigt minsann, gäller bara att lära sig göra mål nu. Nu ska jag florra i mig en gräddig fastlagsbulle, jag hade tänkt vara nyttig efter träningen, men när pappa bjuder kan man ju inte låta den samla damm och mögel i kylskåpet. Gäller att ställa upp för sin familj och finnas där när det som mest behövs. Och detta är precis en sådant tillfälle!

Måndag.

Den nya vecka kunde inte ha börjat mycket bättre. Sovmorgon och ännu en underbart rolig helg med i bagaget! Tills jag inser att jag har kilo, nej tonvis saker att plugga. Jag dricker en oboy och tar en smörgås, allt känns redan mycket bättre!

Lördag.

Helgen är välbehövlig och ungefär lika efterlängatat som en kall isglass en stekhet dag eller varmchoklad en dag i kalla skidbacken. Så som ni förstår njuter jag riktigt ordentligt! Igår inledde jag helgen med lite plugg, suprise suprise, men idag har jag faktiskt satt böckerna längst in i garderoben där de får samla damm ända tills imorgon. Efter det behövde jag ventilera hjärnan genom en timmes löparrunda i det fina vår (?) vädret, bättre väder för en löparrunda får man leta efter. Just därför tänker jag försöka mig på en idag igen, som sagt man måste ju ta vara på varenda liten solstråle.
Nå sen blev jag bjuden på middag av kusin och Linus. Ibland har man det bra, riktigt bra, nästan för bra. Nå sen när jag har fått min egna lilla lya så ska det bjudas på festliga måltider hit och dit, hoppas jag inga lovar för mycket nu bara.
Vad var inte en bättre avslutning på en fredag än ost och vin kväll med några riktigt fina vänner? Awesome, bäst, underbart!

Idag blir det plättkalas till lunch, innebandyhäng i Baltic, Löparrunda i solen, mys hos mig med Sandra och eventuellt dansgala på Arken. Detta kommer bli succe, igen!
Jag kan inget annat än påstå att jag är en nöjd tjej, riktigt nöjd.

PluggOnsdag.

Tar en paus i pluggandet för att uppdatare er om att jag lever och samtidigt passar jag på att fara till Mariebad och plaska lite. Jag kan ju säga att det är en välbehövlig paus, eftersom jag efter fyra timmars jobbande med skolarbeten ser i kors och vet varken vad som är ut eller in, höger eller vänster. Tom i huvudet, är ganska passande ord för att beskriva det hela.

Måndag.

Fäller en tår över att snön håller på smälta bort, ingen snö - ingen skoterkörning.
Fäller en tår över att jag har massvis av skolarbetet som samlas på hög, ni vet vad jag kommer göra hela veckan - yes huvudet i boken.
Fäller en tår över dagens bensinpriser, Yes jag konstaterade först idag när jag tankade att det är lite diiiirt - jag kommer snåla med att köra bil i framtiden.

Sen blev jag att tänka på hur bra jag har det egentligen. Jag kan äta pizza! Så lite slask och skolarbeten är bara en piece of cake.

Lördag.

Såg på Beck med päronen ikväll, hur kan en film som man sett minst tre gånger fortfarande vara lika läskig eller tillochmed ännu läskigare än tidigare? Jag skriker på samma ställe varje gång jag ser på den. Fast jag hade lyckats glömma bort vem som var mördaren, så det var som att se en ny film. Ibland är det bra med dåligt minne, oftast är det negativt att glömma saker men en sån här gång är det perfekt.
Nu är det läggdags, 23.00 en lördagkväll. Knäppt! Men ordningsamt av mig, jag ska ju faktiskt upp och plugga med tuppen imorrn, typ.
Nå nu har jag kollat efter mördare överallt: under sängen, i garderoben, under klädhögen, tillochmed under mattan och ingen mördare i sikte. Ja just ja, gardinen är fördragen också. Jag kommer sova gott inatt och ingen mördare sitter och trycker bakom knuten med ett järnrör, skönt.

Fredag.

Underkänd i läkemedelstentan och utskällning av en fittig ålänning. Det är väll nu ordet pallervant fyller sin verkliga funktion. Nååja det är fredag vilket betyder helg, så jag är nöjd trots allt!
Helgens nyckelord är: Lappo, skoterkörning, löpning, plugg, mys med släkt.

Matematik.

Imorgon är jag ledig. Eller när det står ledig på vårat schema i skolan så betyder det, "herrans mycket skolarbete som väntar på hög". Så dagen går åt till att räkna läkemedelsmatematik, räkna lite till och ännu lite mer. Däremmellan ska jag hinna skriva ett skolarbete med Ann-sofi. Helst skulle jag borda ha tid över till lite små ärenden på stan också. Varför har inte dygnet mera än 24 timmar? Det skulle behövas ibland. Nå nu ska jag sova för imorgon ska det banne mig räknas matte, för jag tänker inte bli underkänd igen på fredag. Det krävs alla rätt för att vara godkänd, ja ni läste rätt. Alla! Så det är ingen barnlek det här och absolut ingen dans på röda rosor. För detta är allvar, fullt allvar!
Godnatt

Ekonomisk Julia.

Ungdomarna brukar vilja att 18-åringarna köper ut sprit och tobak till dem. Jag som är över 20-år vill att min kusin som är 17-år "köper ut" ett 25 gångers ungdomssimkort på Mariebad till mig. Ungdomar upp till 19 år får det 50 euro billigare än vuxna människor som mig. Antar att mitt "köpa ut" och att uttnyttja min kusins unga ålder är både nyttigare och lagligare än att låta 18-åringar uttnyttja sin höga (höga?) ålder för att köpa sprit till vilsna tonåringar.
Som fattig studerande måste man ta till sådana här knep ibland för att överleva, när man tillpåköpet ska köpa lägenhet så är detta okej!

Helgen.

Helgen har varit bra, riktigt bra. Det blev till slut en spontanhelg för ett besök i Åbo hos min vän Fia och som sällskap hade jag Sandra. Jag kan checka av min premiär tur med Viking Grace och jag är inte särskilt imponerad. Efter alla repotage i tidningen och alla himmelska recensioner om hur fint det är hade jag skyhöga förhoppningar om den nya vikingfärjan. Så alla mina höga förhoppningar blev inte riktigt tillfredställlda, men gott godis hade de ju i TaxFree iallafall.
Nu ska jag springa på lektion.

Bikini.

Jag traskar in på Mega Sport i hopp om att hitta en tränings bikini.

Försäljare: "Hej, vad kan jag hjälpa dig med?"
Jag: "Nåå jag skulle vilja ha en träningsbikini."
Försäljare: "Vi har en variant, den här." *Han visar upp en svart Addidas bikini*
Jag: "Den blir bra, vad har ni för storlekar?"
Försäljare: "Vi har alla storlekar. Du ser ut att ha nummer 40 på dina kläder." *Säger han och räcker mig en bikini*. "Om du inte har en bra dag och ryms i en 38:a förstås." *Försäljaren skrattar lite åt sitt egna skämt, men märker snabbt att jag inte tyckte att det var lika roligt*

Jag ser surt på han och sätter händerna i kors.

Försäljare stammar och säger nervöst:" Eeeeh storlek 38 kanske blir bra endå?"

Antingen har jag gått upp många kilo sen jag vägde mig sist eller så ser jag helt enkelt lite små mullig ut i min röda vinterjacka. Jag hoppas på det sistnämnda. Så vad passar inga bättre just nu än att fara till Mariebad och plaska.

Stick.

Idag gjorde vi det som vi alla, iallafall jag, har sett framemot sen dag 1 av sjukskötarutbildningen. Nämligen att sticka, både kanyler och ta blodprov. Helt sjukt vad kul det är och vilken utmaning, min känsla kan jämföras med en rökare som får cigg efter att ha haft abstinens i två dygn eller en knarkare som får sin dagliga dos hasch och svävar uppe bland rosa molnen och ser blåa smurfar. Såklart vet jag varken hur det är ta en cigg och få ett "rus" eller att röka hasch och bli hög. Men jag kan tänka mig att det är samma kick man får uppleva.

Jag antar att detta är ett gott tecken, och det betyder att jag är på rätt utbildning. Bara att gilla läget nu och fortsätta med läkemedelsräkningen, som förövrigt är otroligt knepig. Gäller att be till gudarna innan jag lägger mig ikväll att jag ska bli godkänd i tentan imorrn.

Mariebad.

Igår tänkte jag att jag skulle visa upp min bränna (det lilla som finns kvar), så jag tog bikinin under armen och brumma iväg till Mariebad. Som vanligt tog det förgivet att jag var ungdom, alltså under 19 år. Eftersom det blir 3 euro billigare så gilla jag bara läget. Fast ser jag faktiskt så liten och barnslig ut? Skämt åsiddo.

Nåja jag bytte glatt om och blev dock lite besviken när jag konstaterade att medelåldern i badet var 70, alltså bara pensionärer. "Skönt men pensionärer som simmar så långsamt, då kommer jag känna mig sig Therese Alshammar i bassängen" tänkte jag då.

Det började med att jag blev omsimmad av en gråhårig, lite skrynklig gubbe. Nå jag fick bara acceptera att pensionärerna var snabbare än mig. Sen hoppade det två riktigt tjocka strandsatta sälar med getskägg i bassängen. Jag skrattade lite inombords och förberedda mig på att göra hjärt-lung räddningen när det sjönk till botten. Istället började de med att simma om mig och ge mig stora svallvågor, likt en tsunami.
"Dom kommer bli trötta efter en längd" mummlade jag surt för mig själv. När det simmade om mig tredje, fjärde, femte gången så fick jag helt enkelt acceptera att jag är en kass simmare. PUNKT

Helgen.

Bugar, bockar och lyfter hatten till alla som gjort min helg makalöst rolig. Jag kan ännu en gång konstatera att mina vänner är guldvärda, bäst helt enkelt. En gnutta vin gör det hela ännu roligare och fnissigare (eller fnittrigare?).
Dans på gubbhyllan blev det hela lördagsnatten lång, är det ett tecken på att man är gammal om man hellre hänger uppe med gubbarna på gubbhyllan än nere i nattklubben med snygga boysen? Kanske därför jag har svårt att hitta killar? Fast gränsen gick när en killkompis skulle bjuda på GT (GinTonic), då kände jag mig verkligen gammal och gaggig om jag skulle ha accepterat den bjudningen. Hmmm..

Nååja svetten rann, fötterna sved och värkte, skratten var höga!
Förresten vet jag varför jag har lite emot finnar. Jo för jag fick en stor drink slängd över mig rakt upp i ansiktet av en 50 årig helt okänd gubbe utan anledning, han skrattade bort det och försökte sig till en flört-blinkning. Jag gav han världens bitch blick, men snäll som jag är gick jag bara därifrån arg som ett bi. Jävla Finnkokko, perkele!

Jag är en nöjd tjej trots detta!

Lördag.

En lyckad fredagskväll är nu förbi. Arkenrundan kunde vi däremot ha slopat, noll besökare och vi som var på jakt efter min drömprins, typiskt! Tror vi var där i knappa två timmar, vilket betyder att jag är pigg idag och tack för det. Antar att man mognat och blivit ordningsam, ännu ett steg ut i vuxenlivet!
Ikväll blir det ny trerättermiddag och nytt sällskap. Senare ska vi svänga våra lurviga på gubbhyllan, styrdans för hela slanten. Detta vådar gott för kvällen!

Helg.

Jag kan härmed meddela att jag nu tar helg och ledigt. PUNKT!

Måste bara tillägga att denna helg kommer bli gudomlig, magiskt, galen... närmare bestämt HELT SUPER MEGA ROLIG. Nyckelorden är: goda vänner, skratt, mat, vin, Arken, dansa, vingla, sluddra, dimmigt.
Två delikata "Halv åtta hos mig" middagar står på agendan, vilket betyder mycket vin som ni kanske kunde räkna ut. Maten får vi inte glömma, det är väll endå den som är det centrela i en middag? Eller har jag fått nått om bakfoten?
Jag har på känn att på söndag kommer soffan aldrig ha varit så skön och mjuk som den är då (vår soffan är å andra sidan aldrig särskilt mjuk), pizzan kommer plötsligt vara så mycket saftigare och godare än den varit tidigare (går det att få den godare än vad den redan är?), vattnet kommer aldrig ha varit så uppfriskande som på söndag, tv:n kommer aldrig ha varit så rolig som på söndag. Låter som min söndag kommer bli en rolig dag... eller?!

Köksbord.

Köksbord köpt och hämtat - check!
Bordet är längst ned i källaren och ska samla damm i dryga halvåret för att sedan putsades och sättas i användning. Det är en nöjd köksbordägare som lägger sig med huvudet på kudden sin i den något kladdiga sängen pga. all body lotion jag smörjt på mig för att inte börja fjälla bort min bruna färg (vilken skulle vara en katastrof!), jag kommer alltså få sova riktigt gott inatt. Tillpåköpet fick jag presentkort på Fyndet i julklapp, vilket betydde att jag var där idag och köpte massa användbara saker till köket.
Nu har jag bara några (läs: tusen) saker kvar att köpa till lägenheten.