Fredag.

Årets första joggingrunda - Check! 15 kilometer blev det till slut, men det gick inte helt smärtfritt. Syrran som hade träningsvärk/skadat lår samt ömma hälar och jag som hade en heltokig mage. Det resulterade i två rundor till skogs, wc pappret hade jag glömt hemma så jag fick nöja mig med skogens tillgångar, dvs torkade löv. Nu börjar jag förstå hur jobbigt de som levde på stenåldern hade det. Hur klara dom sig utan toapapper? Stackrarna måsta ha haft skavsår i rumpan hela tiden! Hädan efter tar jag alltid med mig toapapper för att unvika skavsår i rumpan. Nu tänker jag inte ge er mer saftiga detaljer om mitt liv.

Solen skiner och det är varmt, våren är äntligen här. Frid och fröjd!

Onsdag.

Det där jag nämnde tidigare om att jag har fått en sväng av demens blir bara mer och mer ett faktum! Varför? Jo för att jag häromdagen hittade brödet i kylskåpet (och jag var den som senast använt det), för att jag glömde dagens lunch framme hela natten på spisen igår kväll när jag hade stekt den, för att jag häromdagen tog tvätten ur tvättmaskin och hängde upp den och vek in den i skåpet(det visade sig senare vara smutsig tvätt), för att jag tappade bort mitt papper där det står fakta om alla patienter gång efter gång idag - till sist har jag ingen aning om var jag hade lagt det, för att jag tror att det är folk i mitt rum under nätterna och för att jag mitt i natten sätter mig upp och gapskrattar i min ensamhet..... Undrar hur jag blir när jag fyllt 70, om jag är såhär vid 21 års-ålder?

Lite av en kändis....

..... jo har blivit lite av en kändis på sjukan sen min långa sjukhusvistelse. Folk jag aldrig har sett förut hälsar glatt på mig och frågar hur det är med mig. Folk som inte är det minsta bekant i mina ögon frågar: "Är det Julia? Heeej! Hur är det med dig, vad kul att se dig i vita kläder nu."
"Inte är det du som drack maskindiskmedel?" Är den vanligaste frågan jag får. En sjukskötare började tillochmed gråta när jag berättade om allting som har hänt, då var det nog nära att tårarna skulle komma för mig med.
Det är så rörande att folk bryr sig, det värmer så otroligt. Det är precis därför jag orkade ta mig igenom året 2011, för att folk bryr sig och visar omtanke.
Livet på kirran rullar på i högsta växel, sluttampen av praktikperioden har börjat. Gäller att njuta nu av de sista dagarna, om de skulle fråga om jag vill få anställning nu direkt, så skulle jag inte tveka heller utan börja jobba meddetsamma!

Måndag.

Helgen har gått i arbetetstecken, eller för att vara punktknullare, praktikenstecken. Jag blir bara mer säker för var dag som går att det är sjukskötare jag ska blir, jag är på helt rätt bana. Det är så jäkla kul! Känner mig som en första klassare som älskar skolan och inte vill gå hem om dagarna, sommarlov och helger är inga alls sådär kul. Helst av allt skulle man vilja vara i skolan hela dagarna och räkna matte samt läsa. Just precis sån känsla har jag. Helst av allt skulle jag vilja vara på Kirran 24/7, dygnet runt, sticka kanyler och katetrar. Att åka tillbaks till skolan om två veckor känns pyton, kursen "Omvårdnads vetenskaplig metod & teori 3" skulle kunna slopas för min del, jag vill hellre sätta katetrar och kanyler.

Nöjd_Praktikant_91!

Jag är inne hos en patient som ligger och ser på London Maraton.
Patienten: Ja dom där kvinnorna springer maraton på 1 timme 42 minuter. Dom är duktiga!
Jag: Det tog inga länge det. Jag är inga riktigt lika snabb som dem.
Patienten säger med en arrogant röst: Jaa, du skulle nog inga orka med ett maraton. Man måste ha lite muskler för det, du är ju smal som en spindeltråd.

Jag älskar mitt jobb trots detta!

Fredag.

Tillbaks till stan och vardagen efter 7 dagars ledighet. Snacka om att man kommer känna sig ringrostig på praktiken idag. Men nu börjar mördarpasset så min ringrostighet ska väll försvinna såsmåningom, 11 dagars jobb med en dag ledigt där mitt i. Straffet man får betala efter att ha varit ledig så pass länge. Eller okej straffet var nog att ta i, missförstå mig inte nu, jag stormtrivs på kirran. Men efter en arbetsdag är man ganska mör, så vad lär man inte vara efter 11 dagar då? Nå nu tar jag ett djupt andetag och pustar ut igen den 31 april.

I onsdags var jag hos mormor och morfar och spelade plump, vi pratar om min inflyttning till lägenheten.
Morfar: Ja när jag flyttade för första gången så var det enda jag ägde en radio. I lägenheten fanns det en säng, men det var som att sova på en kamel det, så obekvämt.
Mormor: Spanska korven?!
Morfar: Kamel så jag.

Haha ibland får man sig allt ett gott skratt, likheten mellan en kamel och spansk korv är enligt mig inte så värst stor.

Måndag.

Helgen har varit bra. För jag kan för första gången stoltsera med att ha stått högst upp på prispallen, fått första pris, guldmedaljen! Jag kan med gott samvete säga att vårt lag var bäst och att vi kämpade som aldrig förr, vi var värda detta efter att ha haft bara tre eller fyra avbytare under hela turneringen. Blod, svett och tårar! Efter fyra matcher under samma dag, under samma 24 timmar, så känns det i bena. Som jag nämde tidigare om spagetti som kokat allför länge, ungefär sån känsla hade jag inför finalen i bena. Bara att bita ihop. Som min tränare sa när jag var påväg att ge upp:
"Visa att du är en riktig Brändöbo nu, du har ju förjävla bra kondis du. Skenar som satan hela tiden. Du ska ju springa Brändö maraton du. Detta är en peace of cake för dig". Efter det kände jag inte efter om jag var trött, jag bara körde på för fullt.

Jag fick även en bekräftelse att jag inte är en helt värdelös back, jag kan bara jag vill. Lite jävlar anamma och envishet är det som gäller. Innebandy är så jäkla kul, ungeför lika kul som att cykla när man lärt sig cykla utan stödhjul eller som att äta pizza efter ett år bestående av soppätande. Ja ni förstår, helt enkelt en underbar känsla, svår att beskriva. Det liksom pirrar i hela kroppen och man har ständigt ett leende på läpparna. Typ som att vara nykär.




Imorgon blir det en dags utflykt till Åbo och lite shopping. Det blir bara bättre och bättre det här!

Fredag.

Igår när syrran skulle äta middag så letade hos som en dåre efter smöret i kylen. Jag ropade irriterat från soffan att smöret nog är i kylen nånstans, och att hon skulle sätta på sig sina glasögon så hon skulle se bättre. Men inget smör nånstans, inte ens jag hittade det någonstans. Nå det fick bli att äta smörgås utan smör bara.
Så när syrran skulle ta brödet ifrån skåpet, så vad låg inte där brevid knäckebrödet och mjölet om inte smörpaketet. Tydligen hade jag varit lagom trött efter jobbet när jag skulle sätta in smöret i kylen. Tydligen början demensen redan komma smygande.

Hittade två snygga brudar på xit. Undrar om dom är singlar?!

Jag undrar om de har snygga killar på EM möbler?

Måndag.

I lördags sprang jag längsta rundan för i år, nämligen 14 kilometer. Trodde jag skulle falla ihop där ett tag, för mina stackars ben kändes som överkokt spagetti ungefär. Men nöjd var jag efteråt, tränandet för Brändöluffen är i full gång. Dock är mina mål inte alltför höga inför loppet, eftersom jag inte har sprungit så värst långa rundor i vinter. Under 2 timmar är alltså huvudmålet, allt som är bättre än det är ju toppen och något att fira. Jag deltar inte i loppet för att få en rekordtid eller för att slå syrrans tid (eller där ljög jag nog, det är ett delmål, hehe), målet är att ha kul och vara med i mitt roligaste lopp hitills. Njuta av att så många hundratals (hoppas vi), tar sig ut till Brändö för att springa en halvmara, bara det är ju så himla häftigt! Denna vecka får det bli intervaller, en medellång joggingrunda och ett långpass.

Känner att det är dags att köpa nya träningkläder, då känns allt genast mycket lättare och jag lovar att min tid kommer bli minst 2 minuter snabbare än vanligt!

Tack och godnatt!

Torsdag.

Hej. Jag heter Julia och är 21 år gammal. Jag kan inte flyta "sjöstjärna" (på rygg) i vattnet. Jag har tagit magistern och trots detta sjunker jag som en sten när jag ska flyta på rygg. Min kompis Sandra ska anmäla mig till barnsim för 3 åringar för där lär de sig att flyta på rygg. Tills nästa gång tänker jag köpa en simring och armpuffar så slipper jag drunkna.

NattJobb!

Jag är helt slut som människa efter en jobbnatt på Kirurgiska. Det är bara att konstatera att jag är gjord för att sova på nätterna och inte att jobba. Så ingen nattuggla för min del! Jag vill att det ska hända saker när jag är på jobb/praktik, jag vill att svetten ska rinna av allt springande, jag vill ha flåsen i halsen och många bollar i luften samtidigt. Så nej att jobba på natten är inte riktigt min grej. Fast sköna stolar hade dem i kafferummet så jag somnade till en liten sekund. Kan ju nämna att stolarna i kafferummet var favoritplatsen under min sjukhusvistelse, somnade x-antal gånger i den medan jag satt och snacka strunt med nattorna.

Måndag.

Ännu en påsk och helg har passerat. Jag kan ännu stoltsera med att ha en rolig helg med i bagaget. Nya krafter för en vecka praktik, eller en vecka var nog till överdrift. En jobb natt och en dag på skopin står på schemat. För er som inte visste det är skopin en "avdelning" där de genomför undersökningar i tarmarna, halsen, magsäcken och lungorna med hjälp av en slang med en kamera längst fram. Gastroskopi har jag gjort herrans många gånger (herrans är över 20), alltså när de kikar i halsen. Jag kan ju säga som så att det finns roligare saker än gastroskopi!

I lördags var det älghippa som gällde. Svinkul! Dansade så att fötterna glödde, bröt arm så att armarna värkte, skrattade så att mungiporna fick träningsvärk dagen efter, åt så att magen sprack (nästans).

Två unga killar bryter arm i köket.
Plötsligt säger ena killens tjej: Om du vinner nu så ska vi ha sex nu på direkten!
Killen säger med glimmande ögonen: ojoj..
Jag agerar lite budgivare ocg frågar den andra killens tjej: vad bjuder du över hennes bud?
Alla tittar lite konstigt på mig och skrattar. Jag kan ju säga att killen med de glimmande ögonen vann...