Lördag.

Styr kosan mot Lappo för en ytterst kort visit. Närmare bestämt sisådär 24 timmar. Jag insåg igår att jag knappt kommer kunna fara hem i vår, så då gäller att passa på när man får en tom lucka i kalendern. Skärgården är fin, så himla fin när våren är här och solen skiner. Jag är här ute alltmer sällan nuförtiden, men desto mer njuter jag av skärgårdsluften när jag väl är här. Tidigare har jag inte riktigt förstått alla som berömmer skärgården över hur fin den är, men nu förstår jag precis vad de menar. Den är sagolik, Thailand släng dig i vägen, du ligger i lä.

Nog med smörandet och de mogna vuxenpratet. Gissa vart jag har tänkt söka jobb till hösten? Jo till älskade Kirurgiska avdelningen. Mitt tidigare "andra hem" och "andra familj" Det känns lite som att återuppta kontakten med någon gammal bekant eller som att komma hem efter en jorden runt resa. Lite nostalgi helt enkelt! Samtidigt känns det lite läskigt, så mycket man ska kunna, så mycket man ska klara av göra, så mycket nya intryck, så mycket sorgligheter. Nåja, jag håller er uppdaterade!

Mycket på gång.

Det är mycket nu, det är stressigt nu, det är mycket snurrigt i huvudet nu, det finns inte mycket tid över till bloggandet nu.
Jag har praktik, vilket suger massa energi av mig. Ständigt vara mottagligt för massa ny information, ständigt vara på tårna och ständigt visa sig från sin bästa sida. Den lilla energi som finns kvar efter en dag på kirurgiska polikliniken går till skolan och en hel drös med skolarbeten. Jag går en extra kurs i skolan som heter våld i nära relationer, mycket intressant kurs men lite fel tidpunkt för det just nu. Uppgifter som ska lämnas in och kvälls-, samt helgsföreläsningar som man skall gå på. Så just denna vecka samt 3 veckor framåt kommer jag vara en osocial typ, jag kommer vara tråkig och inåtvänd, jag kommer antagligen tacka nej till Arkenbesök och annat som jag vanligtvis inte skulle tveka att tacka ja till annars, jag kommer spendera dygnets 24 timmar antingen på kir.pkl, skolan eller soffan med datorn framför näsan. Nu kryper jag in i den där bubblan jag pratat om tidigare, "avstäng från omvärlden bubblan" kan vi kalla den. Vi ses om 3-4 veckor, då kryper jag ur bubblan som färdig sjukskötare och med en arbetsiver som heter duga.
Får jag tid över, tänker jag krypa ur bubblan en liten stund för att uppdatera er om mitt liv som nästan färdig sjukskötare. Nu blir det köttbullar hos farmor och sedan en löprunda. Gissa vad det blir efter det? Jo soffan med datorn framför näsan.