Torsdag.

Praktiken är bra, riktigt bra. Min handledare är en rar och go karl i sina bästa dar. Vi klicka direkt från första ögonkastet, vi arbetar på ett liknande vis och vi är båda lika skojfriska. Observera dock att han har tre barn och just köpt hus. Skulle bli allt för stressigt liv för mig, jag är helt enkelt nöjd med att bo ensam i min trea. Nå skämt åsido, det jag vill säga är att min handledare är bra! Jag är väldigt självständig och klarar mig rätt bra på egen hand, jag antar att detta är ett tecken på att jag inte är en patientfara och att min handledare har förtroende för mig. Så det är kul, riktigt kul.

Det var en söt liten dam som undrade om jag jobbar på avdelningen dygnet runt. Jag svarade att jag tyvärr just skulle fara hem och vara ledig en dag. Damen såg lite lessen ut och frågade artigt vem hon då skulle fråga om hjälp när hon behövde det. Jag försökte övertyga henne om att den fanns många kunniga och hjälpsamma människor på avdelningen. Damen tog mig på axeln och sa att hon nog skulle överleva men att jag nog var hennes favorit.
Det är ju så att man blir tårögd och rörd när man hör sånt här! Det är just pga. dessa rara människor som jag valt detta yrke.

Annars då? Igår hade vi en tuff och tung innebandymatch. 3 backar var vi, varav två var sjuka och en som inte sovit på fyra nätter. Detta resulterade i att svetten flöda och bena var som överkokt spagetti. Trots detta spelade vi oavgjort (förlorade i förlängning, med det är inte viktigt att veta). Jag antar att det där Thörnrooska blodet är av vilig sort helt enkelt och de där envisa generna jag ärft har jag ganska ofta nytta av.
Som pricken över i:et hade vi världens tyngsta löparpass med löparskolan idag, jag hade mjölksyra i första backen. Behöver jag meddela att jag inte kommer kunna gå imorgon? Jag kommer behöva draghjälp uppifrån sängen och vägledning till toaletten. Helst någon som borstar mina tänder och ordnar lunch till mig. Sedan behöver jag färdtjänst till praktiken sittandes i en rullstol. Känner någon sig träffad? Ring mig eller väck mig med frukost på sängen vid 09.00 tiden imorgon! Psst... jag tycker om fruktsmoothies och bananplättar med hallon på.

Praktikdags.

Om en timme ska jag befinna mig på min nya praktikplats, Mellangårds. Fast helt ny är den ju inte förstås eftersom jag var där på praktik för över två år sen. Jag har en klump i magen och känner ett pirr i hela kroppen. Och varför det tänker ni nu? Jo för att nu ska vi fungera som färdiga sjukskötare, dvs ta på oss en ledarroll och organisera arbetet på avdelningen. Ärligt talat kommer jag förmodligen tycka att det är himla roligt. Men just nu känns det bara läskigt, skrämmande, nervöst, jobbigt och som en helt omöjlig uppgift. Jag lovaratt hålla er uppdaterade om min liv på Mellangårds. Återkommer!

Examensarbete och sömnlösa nätter.

Anledningen till detta mörker och min långa frånvaro?

För det första: Jag lever och har hälsan med mig. Förutom att de sömnlösa nätterna präglar mitt liv. Inte ens farmors dunderkur om att varm mjölk skall göra en sömnig har effekt. Men nu skall jag testa morfars dunderkur: man skall inte ha tänderna fast/ihop när man sover, utan man skall ha munnen lite öppen eftersom man inte kan tänka lika bra då. Få se om det ger något resultat! Mormors tips är det orginella att räkna får. Visst har man ju en härlig släkt som stöttar en i nödsituationer.

För de andra: Jag har varit stressad egentligen från November fram till nu över utbildningens viktigaste kurs: Examensarbetet. All tid, energi, ork och kärlek har gått till skrivandet av det. I slutändan visade det sig att det löna sig att vara ivrig, eftersom jag fick ett VG i mitt betyg. Detta trodde jag förstås att aldrig skulle hända, så lyckan är total. Tillpåköpet blev jag godkänd i utbildningens sista läkemedelstenta som kräver 100 %. Som pricken över i:et blev jag erbjuden sommarjobb igår, så nu är det fixat.

För det tredje: Jag är snart färdig sjukskötare, vilket skapar en stor oro i min mage. Press på att kunna klara av allt, veta allt och kunna göra allt. Press på att prestera, press på att få jobb. Press på allt! Oron i magen bara växer. Men som syster sa: Detta klarar du galant. Så jag utgår från det.

Nu tänker jag ta helg. Och jag lovar att bättra mig, jag lovar att hålla er uppdaterande gällande min oro och mina sömnlösa nätter!




Psst.. jag har världens bästa klass!