Operation...

Min ursäkt till den dåliga uppdateringen är att jag just nu har viktigare saker att, fundera över. Jag har en stor operation framför mig och de flesta av mina tankar och energi går åt att tänka på den, dock försöker jag att inte tänka så mycket på det!

Så på onsdag är kanske den viktigaste dagen i mitt liv, förhoppningsvis ska mitt liv bli snäppet bättre än vad det är nu. Jag vågar inte ens tänka tanken att jag inom kort kanske får vräka i mig en pizza, glufsa i mig en macka eller äta en godispåse utan problem. Dock kommer min hals aldrig bli så bra som den än gång varit, utan jag kommer alltid måsta tänka på att jag äter långsamt och tuggar mycket! Men just nu är jag bara nöjd om min hals blir lite bättre vad den är nu, eller jag kan ju säga såhär: Alla stora eller små förbättringar är bra, då blir jag glad! Sååå nu ska ni hålla tummarna för mig på onsdag. Jag lovar att uppdatera så fort jag bara orkar!

20 år!

Imorgon fyller en liten blond/brunett flicka år har jag hört, 20 år! Hon kan varken äta gräddtårta, kanelbullar, isglass, äta smörgåstårta, dricka läsk eller saft. För hon har väldigt stora problem med sin hals just nu, ingenting vill fara ner i hennes hals, knappt vatten heller. Så det finns en risk att den här flickan måste spendera sin 20nde födelsedag på sjukhus eller hemma i soffan spottandes i en hink, stackars flicka säger jag! Den här flickan skulle ha åkit ut till Lappo i helgen på 9 årskalas och på älgjakt. Älgjakten är bland det bästa flickan vet, det är höstens höjdpunkt tycker hon.
Dock har jag hört att den är flickan inte är bitter trots allt det här, hon gör det bästa av situationen och om hon åker in på sjukhus så får hon ju iallafall träffa sina sjuksköterskor. Hon väljer att se det positiva i allting istället för att se det negativa!
Jag har hört att den där flickan är jag och det stämmer faktiskt!
Jag kan ju trösta mig med att imorrn kan jag lagligt åka till alko och köpa starksprit. Om det nu är någon tröst?!

Nya kläder!

Igår var vi på en liten shoppingtripp till Sverige, jag, Caroline och Linus! Det kändes som det behövdes fyllas på lite i min höst/vinter garderob. Så nu är jag en vinterjacka rikare, tre linnen, en skön kofta, ett par björn borg trosor, en mascara och lite goda godisklubbar. För er som är nyfikna på mina nya plagg ska ni nu få några bilder på det nyinköpta, dock är kvaliten sämst. Men när man inte har en kamera, tager man vad man haver!





Förresten är jag kär i min nya vinterjacka, jag älskar röda kläder!
Gissa vem som har fått ögonkontakt och vinkat med han där blondinen i lyxfällan? Jo för det har vi. Hihi.

Shopping"!

Japp då var äntligen andra skedet klart, till körkortet alltså. Nu behöver jag inte besöka bilskolan mera, betala skyhöga räkningar av bilskolan, eller springa till polisen med massvis med papper och sånt mera. Eller jo om 50 år när jag har krokig rygg och använder käpp, ansiktet fullt av rynkor, sitter stickandes i gungstolen och syr ett par sockor till barnbarnen, använder glasögon för att ha nån chans för att se vad det står i dagens tidning, först då måste jag förnya mitt körkort. Men jag tror faktiskt att jag använder cykeln då istället, är nog säkrast både för mig och allmänheten!

Imorgon ska jag och min kusin till Sverige och shoppa loss, ajaj svider i plångboken det här, men tur att man inte är en fattiglapp ännu! Jag undrar faktiskt hur den Sverige resan ska sluta, jag menar om vi tappar bort oss på älgjakten i en skog där vi har lekt i hela våra liv, vi vet exakt var varje myrstack eller varje liten sten finns. Om man tappar bort sig då så är det illa och nu när vi ska till Stockholm där varken hon eller jag hittar så kan de ju bara sluta på ett sätt. Vilsna i Stockholm!

Sikken tur att min kusins karl är med då, så slipper vi nog att bli vilsna. För två brändöbor i en storstad kan inte sluta bra! Dock är ju inte en Getabo så mycket bättre, för dom vet väll inte vad rondeller och höghus är, dom är ju bara vana med träskmark och massvis med berg. Så jaaa det här kommer nog bli en upplevelse det! Wish us luck!

Utekväll!

Igår var jag ut på krog, andra gången för mig i höst. Vilket är väldigt lite för mig vanligtvis, men nu pga. omständigheterna så är jag nöjd att jag kan fara ut överhuvudtaget. Det var riktigt kul, kan hända att det var sista gången jag var ut på väldigt, väldigt, väldigt länge! Kanske det tillochmed var sista krogbesöket på det här året. (Om jag inte är fit for fight för krog i december, men det återstår att se).

Vi var först och förfesta lite hos Fia och efter det drog vi vidare till Indigo, men vi vände direkt när vi kom in och fick se hur lite folk det befann sig där. Vi gjorde ett nytt försök på att gå in till Dinos, men nej dom hade inträde, så vi kände att det inte var värt att betala för att fara dit. Efter det gjorde vi ett nytt tappert försök att fara till Arken, men nej där fick vi höra att det var dött som i graven. Så mot våran vilja var vi tvugna att gå till Kino, ingen av oss är så värst frälsta i det där stället. Vi gjorde allt för att undvika Kino den kvällen, dock blev vi besegrade!

Trots allt det här så var det riktigt trevligt på Kino, mycket bättre än när jag var där första gången. Meeen Arken kommer alltid vara närmast mitt hjärta :)

Jag skulle gärna vilja skicka in ett stort klagomål till typ alla matställen som har öppet efter krogen. Ingen av matställena har sån mat som jag kan äta, närmare sagt flytande mat! Eller okej Korv Görans har bearnesås, men oj vad gott att äta det bara sådär då. Eller om jag tänker efter, hur många vill egentligen äta soppa efter krogen? Antagligen inte någon! Vem skulle kunna tänka sig att käka en yougurt framför en pizzarulle? Nej just det, antagligen ingen. Och hur många är det egentligen som är som mig, alltså bara kan äta flytande mat? Kanske typ jag och 5 andra på Åland... Så kanske inte fyllematställena ska satsa på flytande mat.

Nåmen iallafall tack för en trevlig kväll allihopa!

Födelsedag....

Jag fyller tydligen år om en vecka?! Så står det iallafall i kalender och dom på sjukhuset upplyste mig också om det, så tydligen så stämmer det.

När man var liten, jaaa alltså 17 år, så räkna man ner dagarna när det var 100 dagar kvar till sin födelsedag och planerade vad man skulle göra på den stora dagen månader före. Men med åren (okej låter som jag är en gammal tant, men snart är jag ju det!!) så känns inte födelsedagar så speciella, man vill helt enkelt helst inte alls fylla år. För snart kommer jag till en sån ålder så jag helst vill sluta fylla år helt och hållet!
Jag menar snart har jag levt en fjärdedel av mitt liv, halvvägs till 40 år, börjar bli en vuxen och mogen kvinna som måste hitta sin drömprins såsmåningom. ÄÄsch jag tänker vara liiiten några år till. Om några år lovar jag att sluta se på barnkanalen, vara sjukt förtjust i isglass, sova med kramdjur (okej det gör jag bara ibland), sova med mamma (eller det gör jag bara när pappas säng är tom), läsa Kalle Anka tidningar, eller springa ner till affären och köpa lördagsgodis så fort det har blivit lördag!

Sååja jag kommer nog alltid vara lite barnslig av mig and i like it!

Operation, blää!

Jaa i måndags och halva tisdagen var vi alltså på H:fors sjukhus. De vi kom fram till är att operation är ett måste, tyvärr! Så om några veckor far jag dit för operation, inte kul. Det är ju kul att det äntligen händer nått och att min hals förhoppningsvis ska bli någorlunda bra. Dock är det en jätte, jätte stor operation, så jag e skit nervös. Just en sån operation innebär en liten risk nämnde dom om och om igen, halsen och jag kan alltså bli sämre av de. Men de sistnämnda får inte hända.

De poängterade också att min hals aldriig kommer bli lika bra som före olyckan, jag kommer alltid måsta tänka på hur jag äter, jag kommer alltid måste äta låångsamt och kanske tänka på vad jag äter.

Efter operationen måste jag spendera minst två veckor på sjukan, hoppas på att jag får åka till ÅHS med helikopter efter kanske 10 dagar eller en vecka. Så får jag iaf göra nånting kul, alltså åka helikopter och få vara med alla mina favorit sjuksköterskor på Kirran. För jag tror faktiskt att jag kommer att återhämta mig snabbare på ÅHS!

Efter operationen så får jag inte bära tunga lyft på 4-6 veckor och jag får heller inte köra bil på 6 veckor. Sen tyckte jag att dom nämnde en gång förut att det tar 2-3 månader att återhämta sig efter olyckan, kommer ju verkligen bli en underbar vinter det här.... eller så int!

Men trots alla jobbiga bitar tänker jag försöka tänka positivt! För min hals SKA bli bra, och jag SKA få äta min pizza och jag SKA börja skola efter jul.
SÅDETSÅ!!

Helsinki!

Vi, jag och mamsen, har just anlänt till Helsinki. Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, vara glad eller lessen. Men det är nog lite både och. Jag tycker det är skönt att änltigen få veta vad som kommer hända med mig och hur min framtid ser ut. Men å andra sidan så tycker jag inte alls om finska sjukhus, jag måst helt enkelt ha fått fobi för dom. Inte alls konstigt egentligen, så mycket pina och jobbiga stunder jag har måstat gått igenom där.

Och nu undrar ni säkert varför jag inte har fått fobi för ÅHS? För jag har ju faktiskt spenderat sjukt mycket mera tid där än på finska sjukhus!
Jo grejjen är den att på ÅHS känner jag mig mera hemma, säkert pga. av svenska språket och för att det helt enkelt ligger i min hemmamiljö.
På ÅHS är dom jätte personliga med mig, det är egentligen helt sjukt hur bra kontakt jag har med dom flesta där. Jag menar dom flesta, eller ja typ alla, vet vem jag är och vad som har hänt.
Sen så har jag skrattat så sjukt mycket när jag varit på ÅHS, låter kanske lite konstigt, men det är helt sant. Där har jag kunnat vända det mesta negativa till något positivt. Och i och med att jag har fått så bra kontakt med sjukskötarna där så skojas vi och retas typ hela tiden, som att vi vore syskon.

Till sist måst jag bara nämna att jag nästan aldrig har skrattat på ett finsk sjukhus där känns allt bara så hopplöst. Jag kan inte alls tänka positivt när jag ligger där, vilket jag har väldigt lätt för annars. Men där går de bara inte!

Såå jag förstår inte alls sånna som klagar på ÅHS, inte överhuvudtaget. Jag har faktist inte nått ont att säga om ÅHS!

Förresten körde jag bil hela vägen till Helsingfors, fan vad skoj att köra på motorväg. För första gången i mitt liv gasa jag upp i 140 km/h, först kändes det lite läskigt och vingligt. Mamma höll hårt i sig i sitt säte, bena skaka nästan på henne och hennes blick riktades hela tiden till hastighetsmätaren. Jag såg hur hon inte tyckte om när de gick lite för hårt, men va tusan sen märkte hon hurdan bra bilförare jag egentligen är så då kunde hon slappna av.
Huvudsaken är väll att vi kom fram till Helsingfors vid liv och bilen är hel, lite stolt är man väll över sin insats!