Sjuk.

Snoren rinner, ögonen tåras, rösten hackar, lock för öronen och huvudet känns sprängfyllt av massa virus & bakterier som simmar omkring. Jag kan gott konstatera att vara sjuk är ingenting för mig. Jag vill ha fart och fläng, jag är inte bra på att ligga stilla i soffan och försöka bli frisk. Och jag hatar att sitta på sidan av plan och snora medan resten av laget spelar innebandy. När man är sjuk måste man ha en mamma som kokar mat, pajar på huvudet och tycker synd om en, köper glass och godis. Nu får jag helt enkelt agera sjukling och mamma samtidigt eftersom jag bor ensam. Hittills sköter jag det rätt bra, till middag serverades det bananplättar med choklad proteinpulver och blåbär samt hallon. Jag kikar på Sveriges Mästerkock samtidigt som kan konstaterar att jag antagligen skulle briljera i programmet om jag skulle delta, speciellt om det skulle lagas proteinplättar.
Planen var att bli frisk tills idag, fast nu har det uppskjutet tills imorgon. Nu har jag provat allt från gamla till nya huskurer, följt allt från farmors- till Googles bästa "bli-frisk-tips". Blir jag inte frisk nu så kryper jag i ide under täcket och kommer tillbaks när jag är frisk igen. Nog med klagande nu. Pssst, det är inte så farligt som det låter.

8 kilo fett.

Igår kväll steg jag på min våg för första gången på ett halvår. Jag hade just gått på toaletten och tagit av mig alla kläder för att vikten skulle vara så exakt som möjligt. Jag steg på vägen och inväntade resultatet med spänning. Den visade att jag gått upp 8 kilo sen sist. 8 kilo?! 8 kilo på ett halvår? Visst hade det blivit en del glass och alkohol i somras, men inte 8 kilo. För säkerhetsskull steg jag av den för att ta en till vikt, detta kunde ju inte stämma. Så rund är jag väll endå inte om kinderna? Invägning två visade samma vikt, dvs. 8 kilo pluss sen i början av sommaren. Hjärtat dunkade, svetten rann i pannan, benen darrade. Var min rumpa så stor? Hade jag bilringar runt magen? Hade min träning varit helt förgäves? Jag sprang till köket för att slänga alla chipspåsar, allt sött och all läsk jag hade i skåpena. Det kändes redan bättre.

En timme senare gick jag in på toaletten, sneglade på vågen och inledde min tredje invägning. Denna gång visade den att jag hade gått ner 2 kilo sen somras. Jag slår mig själv i huvudet och sliter i håret medans jag trampar på stället. Jag hade sett 10 kilo fel från första början. Dags att skaffa glasögon eller genomgå en demensutredning?

Kryssning M:hamn-Helsinki

Min blogg verkar ha blivit en måndagsblogg där ni får läsa om helgens bravader. Antagligen är anledningen till detta att veckorna går så otroligt snabbt och min schema är fullspäckat. Jag har en liten lucka över till skrivande på måndagskvällen före Ensam mamma söker och en före Paradise Hotell. Nu börjar jag förstå hur stressigt kändisarna har det, trots att jag inte är kändis har jag fullt upp hela tiden. Men jag får varken skriva autografer eller synas på tv, livet är bra orättvist ibland. Nå nog med dagdrömmande och åter till helgens bravader.

Från fredag 23.55 till söndag 04.15 befann vi oss på kryssning, närmare bestämt på Silja Symfoni, nånstans mellan Mariehamn och Helsingfors. Alla kom hem och iland levande, vissa mer levande än andra. Jag kan ju säga att det inte var muntra miner i morse när klockan ringde. Hursomhelst var det en lyckad kryssning, hör och häpna ingen finsk Humpa eller Tango på hela resan, ibland förvånar finnarna. När vi anlände till Helsingfors visade finnarna sig dock från sin sämsta sida. Vi befann oss på torget i Helsingfors och tittade på vita karbusar. Jag tog på mig ena som var vit och lurvig, Melissa tar fram kameran för att föreviga den vackra synen.
Sura finskan i ståndet blänger på oss och utbrister på finska: Ni får inte ta bilder här!
Melissa tar bort kameran och ber om ursäkt.
Finskan är fortfarande sur och rasande. Hon tittar på mig och mitt hår medan hon utbrister: Nu måste du köpa mössan, den blev smutsig när du satte den på huvudet, det blir 45 euro, tack!
Jag och Melissa tittar på varandra, skrattar och går därifrån.
Förlåt gamla dam, men mitt hår blev tvättat några timmar tidigare, så det var inte så smutsig som du antydde. Jag hade varken löss eller mjäll heller! Förlåt för att du inte gillar svenska kunder, du skulle bara veta hur bra jag är på att shoppa (ja, jag är släkt med min mamma). Där förlorade du en dyrbar kund. Hoppas att ditt lilla stånd går i konkurs, vilket är ganska troligt eftersom dina mössor såg ut som igelkottar och harar med vinterpäls.

När vi befann oss på H&M stod jag och Melissa i kö, som man ska göra. Det var en kvinna framför oss när kassörskan vinkade oss till nästa kassa. Jag och Melissa såg förvirrat på varandra och frågade henne: Varför ska vi gå dit?
Kassörskan ignorerar oss. Sedan var det vår tur att betala, just i det ögonblicket vinkade kassörskan bort oss igen, mumlade något surt på finska, och vinkade kunden som stod bakom oss till hennes kassa istället. Våra läppar bara hängde och vi måsta gnugga oss i ögonen flera gånger. Hände just det där? Var det bara en dröm? Hur var det med uttrycket "Du ska älska din fiende"? Antagligen älskade hon oss inte eller så såg hon inte oss som en fiende utan en vän. Antagligen missuppfattade hon uttrycket och trodde det löd "du ska hata din vän".

Nu tänker jag fotobomba med bilder. Bilder säger mer än ord, eller hur? Då kommer dessa bilder säga många 1000 ord tillsammans.

Weekend i Norge.

Vi överlevde helgen, vi hitta till Norge men även hem från Norge. Min bror och jag är lika förvånade bägge två, vi missade inte båten, vi hittade till bussen, vi steg på rätt flyg, vi kunde boka tåg på norska, vi tappade inte bort varandra, vi blev inte bortrövade eller rånade. Trots att vi nästan kan kalla oss globetrotter, beror såklart vem man jämför med, men vi börja resa vid 5 årsålder och så har det löpt på - i genomsnitt minst en resa per år. Tidigare har vi "bara" följt med, glidit på en räkmacka eller ett bananskal, mamma har hållit i våra pass och flygbiljetter, pappa har hållit koll på betalningar och bokningar, storasyster har hållit koll på tidtabeller och avgångar, jag och brorsan har rullat vagnen med väskor och spanat in goda restauranger på flygplatsen - ett väldigt ärofyllt uppdrag.

I helgen klippte mamma navelsträngen, vi fick lämna det trygga boet och pröva våra vingar. Och det gick bra, vi flög hela vägen till Norge och tillbaks igen. Norge är känt för sitt väder - regn, molnigt, dimma och råkyla. Landet levde upp till sina förväntningar. När vi befann oss högst upp på Holmenkollen såg vi knappt våra egna fötter och regnet öste ner. Jag kan trots detta konstatera att jag aldrig någonsin i denna värld kommer att bli en professionell backhoppare, inte ens en dålig backhoppare kommer jag att bli. Jag kan gott konstatera att jag valt helt rätt yrke, trots att jag inte får delta i VM eller direktsändas på tv.

Och ni som tror att norska är lika lätt att förstå som Norrländska eller Brändiska har fel. Jag dumförklarades flera gånger när jag stod där som ett frågetecken när någon norrman eller norska försökte föra ett samtal med mig. Jag antar att jag upplevdes som lite efter och utvecklingsstörd eller helt enkelt bara som en ålänning som inga förstod någgi. Trikken, hur ska man kunna gissa sig till att det betyder spårvagn? Spisa, visste ni att det betyder att gå ut och äta? Du är en så rar flicka betyder du är en så märklig och udda flicka. Ser ni hur fel det kan bli?
Nästa gång jag är i Norge tänker jag testa om norrmännen eller norskorna kan åländska och säga: Du ska inga tro att du är någgi när du står där och pallrar samt bräker på. Nu slutar vi jåla och pratar riktigt åländska istället!

Tack fina syster för husrum, guidning, sovsällskap, skratten och bara för en förjäkla bra helg. Du har det bra där i Norge och snart kommer du hem igen!

Halloweensitz

Njuter av veckans 3 sista timmar innan en ny vecka med nya möjligheter väntar. Dessa 180 minuter skall spenderas ute i löpspåret och i soffan. Helgen har varit helt awazing i vanlig ordning. I fredags ordnade vi blivande sjuksköterskor Halloweensitz (sitz betyder alltså middag/fest). De flesta associerar halloween med spöken, häxor, djävular och vampyrer. Jag kände att jag ville vara lite udda och unik, så jag valde att klä ut mig till en snäll & rar smurf. Jag var inte alltför läskig och skrämde inte ens en liten mygga. Sitzen blev lyckad, riktigt lyckad. Vem hade trott något annat med en smurf som sångledare och lektant? Tycker dock synd om sitzdeltagarna som fick lyssna på tondöva mig, hade de inte tinnitus innan så har de det garanterat efter fredagskvällen. Folk var glada och blev ganska snabbt fulla. Inte så konstigt när vår hemlagade lingonsaft gjorde succe. De flesta drog in till stan och krogen vid midnatt medan vi var ett litet gäng som stannade kvar på lokalen. Kan ni gissa varför jag igår och idag har sån himla träningsvärk i armarna? Kan det bero på att snapsen pumpa upp smurfens alla muskler vilket resulterade i armbrytning. Jag slutade med flaggan i topp, vilket var bra för husfriden och festhumöret. När klockan slog 3 började det bli dags att fara hemåt till sängen. Behöver jag säga att mina vita lakan inte var vita när jag vaknade på lördagen?! Men blåa lakan är också fint.
Bild 1: Jag och min fina småkusse. Hippie och smurf is the shit! Bild 2: Jag och kusinerna på dagens hockeymatch. Mysfaktor!