Just nu befinner jag mig på breddgraden 60 ungefär i en av Ålands nordligaste byar. Det är mörkt, tyst och lugn, blåsigt och aningens folktomt (endast tomtens nissar som huserar i husknutarna). Och gott folk, det är så förbaskat skönt. En riktig rehabvecka väntar där både farmor och mamma göder upp mig med sin mat. Farmors standardkommentar kvarstår: "nejmen gullet mitt, har du gått ner i vikt igen? Här får du lite av farmors pepparkakor och drömtårta. Blir du inte mätt har jag smörbullar och kolakakor också. Ta med dig allt när du far tillbaka till stan" Tacktack farmor dom där 8 kilona jag nämnde om i tidigare inlägg kommer snart att värma min kropp i vinterkylan. Här behövs ingen stickartröja eller värmehalare inte!
Examensarbete börjar nå sitt slut, vi börjar se ljuset i tunneln och skeppet seglar snart i hamn. Egentligen undviker jag helst att prata om examensarbete på fritiden eftersom det ger upphov till negativa tankar och möjligen mardrömmar. Men jag måste skryta lite och självklart förväntar jag mig kommentarer som "wow ni kan nog ni" eller "ni är duktiga flickor, framtiden är säkrad". Vi är som sagt inne på slutspurten, bara upploppet som är dryga två veckor kvar. Vi har haft en bra disciplin och en tydlig tidsplan. Hör och häpna, tidsplanen går enligt planerna och vi ligger t.om. före den *klapp på axeln*.
Nu ska jag ta mig igenom min första löprunda på sisådär dryga två veckor, har jag sagt att jag hatar förkylningar? Om inte säger jag det nu: jag hatar verkligen förkylningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar