Några dagar kvar av marsmånad ännu och det är full vår ute redan. Tussilagon blommar för fullt längs dikes kanten, gässen letar desperat efter mask på åkrarna, Småfåglarna kvittrar i kör uppe på trädtopparna, tygskorna och läderjackan plockas fram (mamma och farmor, ni kan ignorera det ni just läste), solen visar sin bästa sida - Solbrillorna sätts på näsan och kinderna får gyllenbrun färg. Idag är jag inte alls avundsjuk på alla som är på semester i Thailand för att söka efter solen, inte alls faktiskt. Vi har det lika bra här hemma, om inte bättre. Fråga mig en annan dag när det regnar ute - då är jag av en annan åsikt, då är avundsjukan ett faktum.
Imorgon ska vi sjösätta båtarna (läs: imorgon ska pappa sjösätta båtarna), då är det minsann vår på riktigt! Årets första båttur när man kastar loss och lämnar hamnen är likt fågelungarna på våren när de lämnar sitt trygga fågelbo för att testa sina vingar - man känner sig fri. Hela världen är framför en - i detta fall hela havet (iallafall vattnet mellan Lappo och Torsholma). Lite skärgårdsblod är det nog kvar i mig ännu - trots att jag blivit Mariehamnare på äldre dar. Frågar ni syster min måste man kunna hantera ett sjökort för att få kalla sig skärgårdsbo, jag kan det - nästan. Tacka vet jag dagens teknik och GPS.
Nu ska jag iallafall göra nånting jag kan göra utan problem, snöra på joggingdojjorna, koppla i musiken och ha den röda åländska vägen helt för mig själv - brändöluffen här kommer jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar