Min käre kusin har nojsat och tjatat, en lång tidsperiod. Jag har bara glatt svarat "jaja, jag ska börja titta på det, jag har inte tid just nu - jag ska bara......" Hon har försökt övertalat mig hit och dit, "du kommer älska det. blodet och bajset bara sprutar, de gräver i folks bukar och vänsterprasslar i städskrubbar. Precis sånt du tycker om Julia!" Då har jag bara tänkt "paller paller, jag har ju fullt upp med att se på Barnkanalen och På spåret". Hon har alltså försökt övertala mig till att se på Greys anatomi i åratal.
För någon vecka sedan börja jag se på Greys, efter att jag hade städat toaletten, skrubbat golvet, gjort alla läxor, vattnat blommorna, lagat mat, varit ut med hunden..... Jag hade absolut ingenting att göra, så jag var tvungen att börja se på den förbannade serien! Sagt och gjort. Efter en minut var jag fast, allt runt omkring var som bortglömt, jag hade hamnat i min egen lilla bubbla, min kusin hade rätt - jag älskade det!
På bara nån vecka har jag hunnit se tre säsonger, x-antal avsnitt, över 50 timmars serietittande och soffliggandes. Datorn följer med mig på toaletten, när det ska lagas mat, när det ska tränas, när det ska städas, när det ska pluggas. Överallt med andra ord, där jag är där är också Greys serien.
Häromkvällen skulle jag bara se på ett avsnitt av Greys, det blev så spännande att jag såg tre avsnitt och klockan hann bli över ett på natten. Den natten drömde jag att jag var kirurg tillsammans med hela gänget i serien, jag hade ett förhållande med "casanovan" Alex på sjukhuset och mitt yrke gick ut på att söka igenom folks magsäckar och tarmar. Tror ni att jag tittat för mycket på Greys den senaste tiden? Känns lite som det. Kanske jag ska variera mig och se lite på Barnkanalen och På spåret igen, nej usch vad tråkigt inget blod eller operationer.
Kusin - du hade rätt, jag är fast, jag är beroende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar