Praktikdag 5 på gyn.pkl är just avslutad. Huvudet värker och tankarna snurrar. Idag har jag hängt med Olle Frankman, vi har tittat på bebisar via ultraljud, allt från 9 veckor unga foster som är 2,3 cm långa (korta?) till nästan fullvuxna foster i vecka 37 som bara väntar på biljetten till verkligheten och världen. Det är så overkligt att en sån där liten fis (tro mig, i 9nde veckan är dom bara en lite gullfis) lever inne i en mage. De får luft, mat samt bajsar genom en liten navelsträng. Om man inte varit bebissjuk förut så blir man det iallafall på gyn.pkl. Lugn nu mamma lugn, du ska inte bli mormor på ett bra tag ännu. Än får du känna dig ung och snärtig.
Idag i matsalen på sjukhuset knackade någon mig på ryggen. Jag tittade bak och där stod avdelningsskötaren på kirurgiska polikliniken, söta & rara Hatti. Jag var hos dem på praktik 4 veckor i vintras.
Hatti: Har du något sommarjobb ännu då?
Jag: Jo jag ska vara på hemsjukvården.
Hatti: Åh typiskt vi skulle velat haft dig till oss i sommar. Vi behöver en sommarjobbare och jag tänkte direkt på dig.
Jag: Äsch då! Du är lite sent ute, men kanske nästa sommar.
Hatti: Ja det hoppas jag. Men vi saknar ju dig, du måste komma på kaffe till oss någon dag.
Ja nog blir man ju glad, det där gjorde min dag. Känns bra att få kvitto på att man gör bra ifrån sig på sina praktiker, nog ska det väll bli sjukskötare av mig också en vacker dag. Solen och Kruiters blodsaft gör ju måendet bara ännu bättre. Nu tagga innebandymatch mot rivalerna If Fram med lite tacopaj, himla taggad och skoj ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar