Älgjakten är förbi för i år och frysarna fylls snart med härligt älgkött. I år fick åtta stackars älgar bli till köttfärs och tre vitsvanshjortar fick bli till saftiga biffar (det är inte synd om dom eftersom dom äter upp alla grönsaksland). Jag får godkänt som drevkarl, trots att det enda jag såg under jakten var en hare, en orre, en gädda, grisar, jädrans många buskar och träd´, samt jalluviina flaskan. Alltså allt förutom det vi jagade, älg! Men jag antar att det var för att dom blev så rädda för mitt rop/skrik/falsett/pip samt när jag kom fram klampandes.
Nu är det bara älghippan om ett halvår att se framemot och dom brukar vara legendariska. Brännvin, svettiga gubbar, styrdans, armbrytning, frosseri i mat, allt det hör älghippor till.
Samtal under älgjakten:
Pojke säger i älgjaktsradion: Pappa,pappa. Jag har tappat bort mig i skogen. Vart ska jag gå? Ska jag gå rakt framåt?
Pappan svarar: Gå rakt fram du!
Drevet har just gått färdigt när det kommer en vitsvanshjort förbi springande.
Pojke M säger: Såg ni? såg ni vitsvanshjorten?
Pojke A säger: Jag såg den, men jag såg bara hornen.
Drevkarlarna som står brevid tittar konstigt på varandra.
Efter en stund utbrister ena drevkarlen: Den hade inga horn....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar