Tre år sen nu!

Igår den 16 januari var det tre år sen, det var tre år sen den hemska olyckan då mitt liv förändrades drastiskt. Mycket har hänt sen den dagen då jag drack världens gift. Jag har genomgått förjävliga undersökningar, jag har haft värk så jag inte kunnat gå eller stå, jag har gråtit mig tills sömn, jag har ibland velat ge upp allting, jag har opererats och efter det inte orkar sitta i en stol, jag har vacklat mig fram med rullator, men jag har även tack vare världens bästa sjukvårdspersonal skrattat och fått utrymme till att leva ett sorts värdigt liv trots allt. Mycket tack vare personalen på Kirran kom jag efter 1 års kämpande ut på andra sidan, jag kunde börja leva livet till fullo, precis som man ska göra som ungdom.
Jag förstår inte idag hur jag klara året så bra som jag gjorde, hur höll jag gnistan och humöret uppe? Jo när man är inne i en sjukdom tänker man annorlunda, allt som finns i huvudet är att man ska bli frisk på ett eller annat sätt. Jag fokuserade på att bli frisk, jag tänkte inte på det dåliga helt enkelt, jag försökte hela tiden sträva efter att komma till ljuset av tunneln - fast det var väldigt, väldigt lång väg dit.
Kirrans personal gjorde att jag orkade kämpa, dom såg personen bakom sjukhuspyjamasen och de fokuserade inte bara på min trasiga matstrupe - jag, julia, var i fokus. Vi hade roligt tillsammans, vi gjorde saker tillsammans - jag piskade dom i kortspel, vi satt och pratade om livet hela nätterna, dom ordnade påskäggsjakt, de gav mig glass i stora lass, jag piskade även dom i tv-spel (och det var med hästlängder). Med dom fick jag skratta, jag fick gråta, det var okej att vara glad och lessen. De var även dom som ledde mig in på spåret - att plugga till sjukskötare. Jag villa helt enkelt göra ett lika betydelsefullt arbete och jobb som dom hade gjort med mig. De är dom jag har som förebilder och alltid när jag kommer i en jobbig situation på praktik eller jobb så tänker jag "Hur skulle de på kirran ha gjort?"

Mycket positivt har kommit med olyckan, tro det eller er:
- Jag har kommit ut på andra sidan, som en mycket starkare person.
- Jag har kommit underfund med vad mitt drömyrke är: sjukskötare!
- Jag har träffat underbara personer, som blivit mina förebilder.
- Jag har fått större förståelse för patienter, jag vet vad de går igenom.

Idag mår jag hur bra som helst, livet kunde inte var bättre. Jag har världens finaste familj och vänner, världens finaste lägenhet, världens roligaste utbildning och världens roligaste träning. Framförallt: Jag kan äta mat!

http://www.youtube.com/watch?v=TKl9Ab6NWrc