Slutarbetesbubbla.

Jag har nu börjat krypa in i min avskärmande lilla bubbla, jag har sakta men säkert börjat isolera mig från verkligheten, jag har förberett mig mentalt att inte kunna sova ordentligt förrän nästa år, jag har gnuggat geniknölarna och försökt samla massvis med motivation. Som ni alla kanske förstått har jag gett mig in i den fruktade slutarbetsprocessen. Aldrig förut har det hänt att jag INTE längtat till julen, snön, julklappar, skidsäsong, vintern eller tomten. Men i år är ett undantag, jag hoppas att tiden går långsamt eller det bästa skulle vara om den stannar, eller rent ut sagt att tiden spolas fram ett halvår.

Tidigare har jag nästans sett framemot slutarbetet och tänkt nånting i stil med "Herregud vi har ju 11 veckor på oss att skriva, vi kan ju jobba hur mycket som helst samtidigt och tjäna massa pengar, fara på shoppingresor eller på semester. Det ordnar sig". Nu när jag står här med slutarbetsinstruktionerna i handen ångrar jag allt jag tidigare sagt och tänker istället någonting i stil med "Hur ska jag klara detta? Kommer jag någonsin få en namnskylt där det står "Julia legitimerad sjukskötare? Kanske jag ska bli bilmekaniker istället? eller delfinskötare?". Sommaren och examen har aldrig känts så långt bort som nu, månen och mars känns närmare. Nej nu blev det alltför deprimerande, jag försöker intala mig själv att det ordnar sig och vi kommer klara detta med bravur.

Idag känner jag mig såhär:



>