Helgen och nycklar med vingar.

Helgens bravader är över och snart väntas en nu helg med nya tokigheter. Lagfesten blev som jag förutspått, awaaazing, trots en stor förlust i beerpong. Istället gick jag obesegrad genom armbrytningen, ett tag kände jag mig som hulken och blev lite väl kaxig, kanske det är acceptabelt att vara kaxig så länge jag är mästarinna i armbrytning i laget? Kanske bäst att sluta medan jag är på topp. Bamse och Karl-Alfred släng er i väggen, vad är honung och spenat? Cider och hemlagad shot är den nya och bästa energidrycken.
Kvällen slutade, i vanlig ordning, på Arken. Får man säga med sina 23 år att man tröttnat på arken? Att man känner sig för "vuxen"? Att hemmafester och smuttande av vin är mer lockande än dansande i nattklubben och Tequila-race i baren? Och det där med Rapport och Antikrundan kanske inte var så tokigt iallafall. Skämt åsido, jag ser fortfarande på Ensam mamma söker och Paradise Hotel, så nej jag är inte vuxen ännu!

Dagen efter på söndagen, vaknade jag upp i total panik (vilket händer varje gånger jag besökt Arken), sliter fram plånboken och konstaterar att bankkortet och legget är på plats. Mobilen ligger på nattduksbordet och huvudet är på plats. Dock inser jag ganska snabbt att mina hemnycklar är borta. Det börjar rysa i kroppen och jag känner hur paniken börjar infinna sig i sovrummet. Efter att jag vänt upp och ner på lägenheten (och plånboken) flera gånger konstaterar jag att jag tappat nycklarna. "Jäkla klant Julia" ekar det i mitt huvudet samtidigt som jag hör ett hånskratt eka från husets alla knutar. Det enda jag är säker på att de finns någonstans mellan Juseliusvägen och Nygatan. Ligger de i någon taxi kan de befinna sig i Lemlands urskog eller på Töftöfärjan påväg till Vårdö. Bara att börjar leta.

Det första jag gör är att fråga alla i laget. Har de sett mina nycklar? Nope inte på kilometersavstånd, det har bara sett suddigt. Jag får helt enkelt dra i en annan tråd. Har Arken sett mina nycklar? De har minsann inte sett några nycklar, enbart ett par nerspydda skor och ett legg som liknar jultomten - nej det hjälpte inte mig. Jag åt ju kebab vid Draken runt 4 tiden. Tror ni att nycklarna var där då? Nejdå, trots att gumman bakom disken började lipa för att hon tyckte synd om mig, så hjälpe det inte mig. Min stubin blir bara kortare och kortare. Jag ringer Taxin vi åkte till Arken med. Taxichauffören har minsann inte sett några nycklar och han har inte tid att prata med en ung tjej som inte kan hålla koll på sina ägodelar. Men taxin jag åkte hem med har helt säkert dem mellan sätena? Inget napp där heller.

Dagen efter går jag till polisen, ringer taxin igen, går till Arken, vänder upp och ned på lägenheten. Ingen jäkla nyckel någonstans. Jag fäller en tår och suckar över varför man ska bli dement och glömsk redan som 23 åring? Troligen har en guldfisk bättre minne, vilket betyder att jag har ett minne på drygt 2 sekunder. Nu bestämmer jag mig för att skita i allt, nycklarna kan banne mig vara borta. 10 minuter senare far jag till en bankautomat för att ta ut pengar. Samtidigt som jag tar kortet ur plånboken visar sig några nycklar där det står hemnyckel med stora bokstäver. Just vid det ögonblicket, föll en sten från mina axlar och jag insåg att det där med hemmafester inte är så tokigt - bäst att stanna hemma, så är alla ägodelar i säkert förvar! Och glasögon, kanske dags att köpa det? Hur stor kan en plånbok vara och hur många fack kan den egentligen ha? Tydligen var det om att leta efter en nål i en höstack för mig.