Idag var det inte en docka, utan en människa, en livs levande person. Jag hade blandat antibiotika åt patienten, vi kallar henne för Fia, och just satt det att börja droppa. Fia var lite frånvarande när vi pratade med varann, hon klagade över smärtor i ryggen och var trött. Jag tog ett blodtryck på henne, det var inte helt normalt så Fia fick lite extra syre. Hon sa att det nu kändes lite bättre.
Sedan gick jag bort till en annan patient som ringde på klockan. När jag sedan kom tillbaks till Fias rum fem minuter senare, så låg hon livlös i sängen och två sjukskötare hade börjat med bröstkompressioner. Fia hade fått hjärtstopp! Denna gång var det på riktigt, jag kände hur bena stelnade till och jag hjärtat var i halsgropen på mig. Det kom en läkare och flera andra sjuksköterskor inspringades i rummet, alla de som ingick i "hjärtstoppsteamet" på sjukhuset. Jag bevittnade mitt första hjärtstopp medan sjukskötarnas svett rann och de hängde över patienten och försökte få liv i henne. Efter 20 minuter, inga livstecken från Fia, så beordrade läkaren att vi skulle avsluta. Jag var fick se den andra döda personen någonsin och bevittna mitt första hjärtstopp. Häftigt med samtidigt ledsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar