Känner mig duktig efter att ha simmat 2 km igår, med tanke på att för 3 månader sen gick jag med rullator och blev dödstrött efter ett varv runt sjukhuskorridoren och för två månader sen så orka jag knappt gå en kilometer, jag måsta bli skjutsad i skottkärra emellanåt. Mitt mål är att springa tjejmilen och kanonloppet i höst, fast det är en bit tills dess. Jag har inte ens joggat på ett och ett halft år och jag har inga joggingskor. Fast jag ska grejja det, envis som man är!
Jag är riktigt nöjd att jag har orkat med skolan också, för det är ju inget lugnt tempo om man säger så, med tanke på att ingen läkare trodde att jag skulle klara av skolan. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle klara av det själv heller. Kanske bra med lite "Jävlar anamma" i Brändöblodet mitt?!
Förresten så får jag pension, lite tidigt för det kanske ni tänker? Jag tänkte precis samma sak när mamma sa det. Men inga tackar man ju nej till 610 i månaden, jag bara tackar och tar emot..