Häromdagen ropade en arbetskamrat på mig.
Kollegan: "Juuuulia, kom hit och kolla!"
Jag springer dit med spänning i halsgropen och tror att det ska vara något extremt häftigt. Arbetskollegan lyfter locket till sopisen och där ligger alla lakan och handdukar från en patients rum.
Jag: " Oooj vilken slarvpelle som slängt smutstvätten i soparna, vad kan det vara för kollvant?"
Det är tyst i några sekunder och jag blir helt illröd i ansiktet och kommer på mig själv att det var jag.
Jag illröd i ansiktet viskar tyst: " Det var visst jag, sorry."
Så i all hast har jag slängt smutstvätten i sopisen istället för i tvättkorgen.
Man blir som man umgås heter det väll? Om man umgås med dementa hela dagarna så blir man så själv till sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar